Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2009-09-18, 19:22
  #1
Medlem
Relevants avatar
Hejsan!
För några månader sen så fick min moder (för mig) den overkliga domen. Psykiatrikern / Doktorn gav domen att min lillebror var lätt utvecklingsstörd. Detta är naturligtvis svårt för hela familjen så jag vill ge den uppfattning jag har av det hela (dock mest på grund av det jag jobbar med) och det lilla jag vet vad psykiatrikerns slutsatts är (det lilla jag vet).

Att säga att min mor skäms är fel ord men hon känner att hon har misslyckats (dock min egna tolkning) med min lillebror, det är dock det jag kommer utgå från.

Jag är utbildad som undersköterska / vårdare, dock med bland de sämsta betygen man kan få (min ursäkt är att jag lär mig praktiskt). Jag fick jobb och har just nu tim.vik med människor inom LLS och SOL.
De som är inom LLS så märker man att de är lätt/utvecklingsstöda, på de som är inom SOL så märker man att de är psykiskt sjuka. Vi har en som är inom SOL och har aspberger, jag har jobbat med han ett par månader och med min bror et par år, jag anser att min bror har Aspberger.

Jag kan inte döma de som har ställt diagnosen men efterrom att jag jobbar med båda och så kan jag bara dra egna slutsatser. Min egna chef sa på ett personal möte en gång när vi skulle få en ny boende som var diagnostiserad lätt utvecklingsstörd "- Alla som är oklart sjuka får diagnosen lättutvecklingsstörd". Det hon sa fick mig att tänka till..

Min mor har inte mycket att säga till om, hon är förkrossad och har bett mig om hjälp. Ni kan inte ställa en diagnos men för att hjälpa så kan jag säga att enligt mig så har min bror DAMP och Aspberger (alla aspberger har en egen förmåga och han tar mig i alla tv spel fast han är 10).

Jag är full (därför jag vågar erkänna problemet), ska jag/mamma begära en omprövning? Eftersom att jag är i det tillstånd jag är idag så ställ gärna motfrågor för att bekräfta att jag ska göra en omprövning eller inte, tack.
Citera
2009-09-18, 20:17
  #2
Medlem
Så grabben är tio år?
Ptja,psykiatriska diagnoser är alltid lite mariga,särskilt på barn då symtombilden förändras med utvecklingen.
Jag tycker nog att ni ska begära vidare utredning men räkna med att det kan ta ett tag innan de hittar rätt.
Men det viktigaste nu måste väl vara att pojken får de resurser han behöver för att utvecklas efter sina förutsättningar,diagnosen är väl inte det centrala utan barnets trygghet och möjlighet att skapa sig en plats i tillvaron bör vara prio ett.
Men som sagt begär gärna vidare utredning,det kan underlätta i framtiden.
Citera
2009-09-18, 20:30
  #3
Avstängd
PoeticJustices avatar
Först så kan du lära dig att "praktiskt" stava till "asperger", sedan så tycker jag att du ska försöka få en second opinion, och se vad en annan psykdoktor har att säga.
Citera
2009-09-18, 22:50
  #4
Avstängd
Thermobarisks avatar
Aspergers är ingen utvecklingsstörning.
Citera
2009-09-18, 23:09
  #5
Medlem
StefPhoenixs avatar
Jag säger som de andra. Det är ju lika bra att han ändå får den hjälp han behöver. Doktorerna kan ju alltid revidera sin dom.

Själv fick jag diagnosen utvecklingsstörd som ett barn och gick i särskola hela lågstadiet. Sen tyckte de att det hade gått rätt bra för mig och att jag hade utvecklats mycket de fyra åren så de ville testa sätta mig i en vanlig klass. De trodde dock fortfarande att jag hade en utvecklingsstörning, fast att den inte var så grov som de trott innan. De blev riktigt ställda när de fick reda på att jag efter bara några månader i fyran visade mig vara bland de bästa på engelska, svenska och matte. Visst var det en eller två som slog mig i matte och en annan som slog mig i svenska men det var aldrig nån som var så versatil som jag. Jag började på senare år misstänka att jag lider av Aspergers syndrom och nu efter ha forskat mycket i det är jag övertygad om att jag har det syndromet, eller åtminstone många drag ifrån det.

Jag tycker att be om en vidare utredning kan vara bra. Men kanske inte nåt som är nödvändigt för tillfället.
Citera
2009-09-18, 23:24
  #6
Avstängd
nkvds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Thermobarisk
Aspergers är ingen utvecklingsstörning.

Det vet man inte. Det kan inte uteslutas. Mycket talar för det, och ett av de mest tongivande forskningsspåren har det som hypotes.
Idag klassas det dock inte som en utvecklingsstörning, det har sin egna diagnos.
Citera
2009-09-19, 10:42
  #7
Medlem
Relevants avatar
Tack för era svar. Som jag skrev i huvudinlägget så var jag onykter igår och tänkte ge en klarare bild av det hela (PoeticJustice jag vet att det stavas asperger).

Att han har fått den diagnosen han har fått är väl inte mer än det men jag är själv övertygad om att han har asperger eller något liknande för han verkar inte lindrigt utvecklingsstörd på något vis, det kan ju dock vara jag som inte ser allt.

Min mor var själv övertygad om att han hade damp från början. När han gick i en vanlig klass så hade han grova problem med att hänga med i skolan. Han kunde helt plötsligt ställa sig upp på bordet och börja sjunga eller liknande. Han gjorde allt för att bekräfta sig själv och vara rolig. Han ville umgås med de äldre barnen på rasterna och han fick vara med de, på ett villkor, att de fick slå han.

Allt detta låter för mig som om han har adhd men det kanske bara är jag. Mamma snackade någon gång när vi drack tillsammans att han vart strypt eller något sådant vid födseln så det var där något gick fel.

När han gick i en vanlig klass så gjorde mamma allt för att han skulle få en stödlärare men "det finns inte resurser för det", det ända han fick var lättare skolböcker. Att skolan inte kan hjälpa de som behöver hjälp känns ju bara sjukt. Kommer bara ihåg när jag var liten och gick i skolan och hade svårt för att stava. Då var det inga lättare böcker jag fick utan en egen lärare som jag satt med..
Men till ämnet, han fick diagnosen lindrigt utvecklingsstörd och fick byta till en särklass i en annan skola. Nu går han med barn som inte är lindrigt utvecklingsstörda utan utvecklingsstörda, finns det bara antingen eller när det gäller skolan eller?

Jag är rädd för att min lillebror ska bli fast där och komma för mycket efter i skolan. Jag har en plast syster som har diagnosen lindrigt utvecklingsstörd (på henne märker man det) och hon vart plaserad på samma sätt. Nu går hon med riktiga mysmongon och kom efter i skolan rejält för att hon fick byta.
Citera
2009-09-19, 10:49
  #8
Avstängd
nkvds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Relevant
Tack för era svar. Som jag skrev i huvudinlägget så var jag onykter igår och tänkte ge en klarare bild av det hela (PoeticJustice jag vet att det stavas asperger).

Att han har fått den diagnosen han har fått är väl inte mer än det men jag är själv övertygad om att han har asperger eller något liknande för han verkar inte lindrigt utvecklingsstörd på något vis, det kan ju dock vara jag som inte ser allt.

Min mor var själv övertygad om att han hade damp från början. När han gick i en vanlig klass så hade han grova problem med att hänga med i skolan. Han kunde helt plötsligt ställa sig upp på bordet och börja sjunga eller liknande. Han gjorde allt för att bekräfta sig själv och vara rolig. Han ville umgås med de äldre barnen på rasterna och han fick vara med de, på ett villkor, att de fick slå han.

Allt detta låter för mig som om han har adhd men det kanske bara är jag. Mamma snackade någon gång när vi drack tillsammans att han vart strypt eller något sådant vid födseln så det var där något gick fel.

När han gick i en vanlig klass så gjorde mamma allt för att han skulle få en stödlärare men "det finns inte resurser för det", det ända han fick var lättare skolböcker. Att skolan inte kan hjälpa de som behöver hjälp känns ju bara sjukt. Kommer bara ihåg när jag var liten och gick i skolan och hade svårt för att stava. Då var det inga lättare böcker jag fick utan en egen lärare som jag satt med..
Men till ämnet, han fick diagnosen lindrigt utvecklingsstörd och fick byta till en särklass i en annan skola. Nu går han med barn som inte är lindrigt utvecklingsstörda utan utvecklingsstörda, finns det bara antingen eller när det gäller skolan eller?

Jag är rädd för att min lillebror ska bli fast där och komma för mycket efter i skolan. Jag har en plast syster som har diagnosen lindrigt utvecklingsstörd (på henne märker man det) och hon vart plaserad på samma sätt. Nu går hon med riktiga mysmongon och kom efter i skolan rejält för att hon fick byta.

Att han inte kan få en stödlärare eller att det inte finns resurser beror nog i hög grad på att tusentals lärare behövs för att lära invandrare svenska (SFI), och det tar 10 år i snitt för en invandrarkvinna (7 för män) att bli självförsörjande. Skolan och sjukvården får naturlivis mindre del av kakan, och det går ut över sådana som din lillebror och andra som behöver psykiatrisk vård.
Citera
2009-09-19, 10:52
  #9
Avstängd
Thermobarisks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av nkvd
Det vet man inte. Det kan inte uteslutas. Mycket talar för det, och ett av de mest tongivande forskningsspåren har det som hypotes.
Idag klassas det dock inte som en utvecklingsstörning, det har sin egna diagnos.

Psykläkare är ju inte friska själva, så vad de tycker är rätt ovidkommande. Det ligger i deras intresse att stigmatisera så många som möjligt.
Citera
2009-09-19, 11:15
  #10
Avstängd
nkvds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Thermobarisk
Psykläkare är ju inte friska själva, så vad de tycker är rätt ovidkommande. Det ligger i deras intresse att stigmatisera så många som möjligt.

Det kan jag inte hålla med om.Men visst finns det läkare som är lite kalla och okänsliga. Du har kanske haft otur att ha träffat såna. Diagnosinstrumentet är ett verktyg läkarna använder sig av. Det är inte för att stigmatisera utan för att kategorisera symptom och dra nytta av tidigare erfarenheter. Men visst, detta kan bli ett stigma. Men det är ju inte läkarna som mobbar och värderar vissa diagnoser negativt.
Citera
2009-09-19, 16:07
  #11
Medlem
x-sans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Thermobarisk
Psykläkare är ju inte friska själva, så vad de tycker är rätt ovidkommande. Det ligger i deras intresse att stigmatisera så många som möjligt.

Det mest tragiska är nog att de som arbetar inom vården tror att man kan ändra i efterhand. "Alla gör vi fel, man kan alltid ändra i efterhand".
Man kan inte alltid reparera allt i efterhand, fast när det inte går vill man inte alls kännas vid det som inträffat eller det faktum att de begått ett fatalt misstag där den enskilde fått ta smällen.
Samtidigt kan jag tycka att det är tragiskt att man försöker vara ansvarsfull och drar igång sådana "Lex-.... anmälningar" mot sig själv.
En människas liv har kanske raserats. Och det ända de kan göra är att dra igång en utredning som ska hjälpa patienten (i efterhand!?) eller.
Och de är dem som "kan gå över lik för att få det som de vill".

Det finns många gånger ingen humant sunt förnuft i de personerna och deras handlande och agerande.
Och de har aldrig fått lära sig att skämmas för deras handlingar.

Hörde någon som sa: "Det är mycket lätt att göra bedömning i efterhand av vad som var rätt eller fel!"
Vilken idiot som helst kan få jobb. Mindre hjärna - Större jobb - Mer inflytande - bättre betalt.
__________________
Senast redigerad av x-san 2009-09-19 kl. 16:24.
Citera
2009-09-19, 16:28
  #12
Avstängd
nkvds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av x-san
Det mest tragiska är nog att de som arbetar inom vården tror att man kan ändra i efterhand. "Alla gör vi fel, man kan alltid ändra i efterhand".
Man kan inte alltid reparera allt i efterhand, fast när det inte går vill man inte alls kännas vid det som inträffat eller det faktum att de begått ett fatalt misstag där den enskilde fått ta smällen.
Samtidigt kan jag tycka att det är tragiskt att man försöker vara ansvarsfull och drar igång sådana "Lex-.... anmälningar" mot sig själv.
En människas liv har kanske raserats. Och det ända de kan göra är att dra igång en utredning som ska hjälpa patienten (i efterhand!?) eller.
Och de är dem som "kan gå över lik för att få det som de vill".

Det finns många gånger ingen humant sunt förnuft i de personerna och deras handlande och agerande.
Och de har aldrig fått lära sig att skämmas för deras handlingar.

Hörde någon som sa: "Det är mycket lätt att göra bedömning i efterhand av vad som var rätt eller fel!"
Vilken idiot som helst kan få jobb med vad som helst uppenbarligen.

Läkare håller varandra bakom ryggen. Det vet jag, eftersom jag känner läkare. Tyvärr finns det inget system med återkoppling, när det det gäller kvalitétskontroll. Dessutom så är det uppenbart att anställda inom vården och läkare både tyst och öppet motarbetar varje system som kan innebära konsekvenser för dem själva. Idag är det ju ytterst ovanligt att någon inom vården blir kickad för att de brister i sina jobb. I synnerhet läkare. Det är häpnadsväckande hur slarviga och inkompetenta många läkare är i sin yrkesutvning. Men ytterst är det ett systemfel.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback