Flest icke godkända i fysik B?

Gillade inte heller kemin, men att få G var ju ett skämt, såpas lätt var det.

Men såhär strukturerar jag upp svårighetsgraden på kurserna:
Matematik = är logiskt och alltså lättast
Fysik = oftast logiskt och därmed relativt lätt
Kemi = ologiskt undantag hit och undantag dit vilket gör att det blir tråkigt och jobbigt.

Jag gick natur och i min klass vet jag att det var åtminstone 7-8 personer som fick MVG i Fysik B. Nu har jag väldigt lätt för fysik och matematik, men jag tyckte inte alls att Fysik B var en svår kurs, jag pluggade nästan ingenting inför NP och fick ändå MVG. Vet dock flera i klassen som satt flera timmar om dagen i ett antal veckor före provet. Rent objektivt är det inte en svår kurs. Man behöver lära sig ett antal formler, som man ändå får i formelsamlingen, och stoppa in värden i dem. Kan man det kan man få godkänt.

Vidrigaste kursen på gymnasiet var överlägset Biologi B. Visserligen var läraren urusel, men usch vilken tråkig kurs. Terminologi, terminologi, terminologi, nästan inget alls om evolution (wtf?). Jag tyckte biologi var tråkigt efter den kursen, sen började jag läsa Dawkins. Fantastiskt hur man kan göra något som egentligen är så intressant så tråkigt.

Väldigt OT, men. Här har vi killen som konstaterar att han har "lätt för allt som heter matte" men som inte ser sambandet 0.999... = 1.

Jag har aldrig påstått att 0.999... inte är lika med ett.

Går du natur?!? Shit du måste fan ha lätt för allt som heter "matte"!!

Jag läste Fysik B i tvåan och jag är ganska dum. Men jag fick G i alla fall så jag tvivlar på att folk har så stora problem med den.

Tack för att du tog upp det, du speglar precis min synpunkt. Jag började själv avsky kemi under B-kursen, det kändes som det inte fanns någon riktig vetenskap bakom det, utan alla reaktioner skedde lite huller-om-buller utan någon speciellt system bakom det. Till proven fick vi mest plugga in ren fakta och olika molekylstrukturer. Jag riktar därför min fråga till alla kemister därute: Är verkligen kemi såhär eller finns det egentligen en trevligare baksida om man lämnar gymnasievärlden?

Man går inte natur om man inte gillar matte.

Huh?
Räcker det inte med att vilja ha en bra utbildning som håller väldigt många dörrar öppna för vidarestudier?

Men du har nog rätt.... alla som läser naturvetenskaplig linje är inte bara svingrymma och har lätt för allt som heter "matte", dom tycker dessutom det är skitkul.

till 95% är det så. Tycker du inte matte eller fysik är kul så är det ju självfallet att du väljer en annan utbildning. Jag hade ju inte gått frisörlinjen om jag hatar att klippa hår.

Skitsnack, man kan gå det för att man vill ha en bra utbildning, hatade matte när jag valde natur, lärde mig att älska det.

Jag går natur så jag har lätt för att vara världens bästa människa.

Har pluggat kemi i några år nu och tyckte själv att det sög hästballe under gymnasietiden. Många nya inom kemin på högskolan blir lätt avskrämda då man i början tyvärr måste köra en del korvstoppning då man helt enkelt måste kunna en viss fakta för att sedan sakta bygga vidare på den kunskapen.
När man väl börjar komma in på avancerade kurser öppnar sig en ny värld enligt mig då man helt plötsligt börjar förstå varför vissa saker som man i början enbart fick lära sig som fakta att det skedde. Det fina med kemi är att man kikar på ett problem rent teoretiskt och bygger upp en teori sedan går man till labbet och kikar på om en teori faktiskt stämmer. Man får helt enkelt varva teoretisk lära med praktisk lära vilket jag gillar.
Men är någon intresserad kan ni skicka ett PM med frågor så berättar jag gärna om vad ni nu undrar.