Citat:
Just det här har jag inte studerat, däremot
Så jag har ingen bestämt uppfattning, nej. Men verkar inte de flesta överens om att hon förmodligen är skyldig? Sedan handlar diskussionen om i fall bevisen är tillräckligt starka för fällande dom?
Citat:
Oj, jag har som okunnig lekman tolkat diskussionen precis tvärtom - att hon förmodligen är oskyldig?
Citat:
Nej, det skulle jag inte vilja säga, men det beror nog på vad man menar med de flesta. Om det nu finns en majoritet av de som läst om fallet som fått uppfattningen att Knox förmodligen är skyldig är det inte märkligt om man ser på hur medierapporteringen sett ut och fortfarande ser ut. Bland de som studerat fallet förutsättningslöst och i detalj och bedömt bevisningen med ett skeptiskt öga ser det annorlunda ut.
Åtminstone så är det så att bland den i alla händelser betydande del av bedömarna som ansett att hon och Sollecito bör frikännas så är uppfattningen inte att det är på grund av rimligt tvivel utan därför att det mesta talar mycket starkt för att paret verkligen är oskyldiga.
Så förhåller det sig ju exempelvis med de italienska domarna Hellmann och Zanetti och det måste väl anses som rätt talande att två domare som satt sig in i bevisningen och granskat den noga har denna starka uppfattning? En uppfattning som nu tycks delas av Italiens högsta domstol som istället för att beordra en ny rättegång, vilket de kunde gjort, avfärdade anklagelserna helt och lade ner processen.
Vad man måste komma ihåg här är att vad som gör det här frikännandet speciellt ett är att de finns en verklig gärningsman i Rudy Guede som ingen ifrågasätter var på platsen och var inblandad i mordet. Den rimliga och logiska förklaringen och den som bevisen om man granskar dem visar är att han utförde mordet ensam. Han hade möjlighet, tillfälle och ett rimligt motiv och ingenting utesluter eller talar emot en sådan förklaring. Det som dragits fram mot detta saknar helt verklighetsförankring och är sådant man fått ta till för att i efterhand för att med skohorn försöka passa konspirationsteorin att Knox och Sollecito utan rimliga skäl eller motiv skulle delta tillsammans med Guede för att mörda Kercher. Det saknas helt rimliga samband mellan paret och Guede. Det är förstås talande.
Människors förutfattade mening om fallet bygger i första hand på den ostadiga utgångspunkten att Knox måste ha varit inblandad därför att hon erkände att hon befann sig på platsen för mordet till polisen. Det tycks vara oerhört svårt att acceptera att detta kan ha skett utan att hon hade något att dölja och att det var polisens förhörsmetoder som frambringade detta falska utpekande av en oskyldig man och ett partiellt "erkännande". Detta är grundbulten i varför denna idiotiska teori med de tre konspiratörerna har kunnat bära så här långt, vad gäller den allmänna uppfattningen. I bakgrunden finns nog allmänhetens starka behov och tendens att lita på auktoriteter, som ibland är helt missriktad och leder helt fel.
Hur kunde Knox peka ut en oskyldig svart man för mordet? Att det enkla svaret var därför att polisen misstänkte denna Lumumba och använde en ökänd förhörsteknik där de bad Knox föreställa sig vad som kan ha hänt har många svårt att acceptera. En övertro på det egna psyket där de föreställer sig att de inte under några omständigheter kunde betett sig likadant spelar nog också en stor roll.
Vad gäller den juridiska processen är en faktor som har haft stor betydelse det som domarna kom fram till i rättegången mot Guede. Där var förutsättningen att han begått mordet och att han begått det ihop med andra, dvs i praktiken Knox och Sollecito. Detta förvandlades till en sorts juridisk sanning, om än inte totalt bindande så nästan, då domen mot Guede vann laga kraft.
Problemet är dock att eftersom Guede insåg det ohållbara i att neka valde han en snabbrättegång för att få ett lägre straff, och i den rättegången fanns det därför ingen som hade anledning att ifrågasätta det förutsatta mordscenariot med någon som helst rimlig motargumentation och Knox och Sollecito hade förstås inte möjlighet att försvara sig i den rättegången.
Gemensamt för både den allmänna uppfattningen och den juridiska processen är hur fel de förts av användandet av DNA-tekniken i det här brottsmålet. Det är oerhört snårigt att redogöra vettigt för varför det trots att det på ytan fanns DNA-spår som tycktes bevisa fullständigt att Knox och Sollecito var inblandade, så är det en fullständig chimär och bevisen är i själva verket oerhört svaga pga av den inneboende osäkerheten i bevisvärdet av dessa oerhört små mängder spår under just dessa omständigheter som Kercher-mordet innebar.
Att det förhåller sig så att dessa på ytan starka bevis inte betyder någonting i skuldfrågan har ett antal vetenskapsmän försökt förklara, nu senast Peter Gill och under rättegången de oberoende experterna Conti och Vecchiotto, och det har aldrig riktigt trots en kraftfull argumentation velat sjunka in och tränga undan de förutfattade meningarna.
Så sammanfattningsvis så är det bland de som betyder något numera en utbredd uppfattning att Knox och Sollecito är fullständigt oskyldiga och inte bara kom undan i brist på bevis. I Italien kanske uppfattningen att det kan ligga en hund begraven säkert vanligt förekommande, men det är mer eller mindre standard för italienare i den här typen av diskussioner. Man är förtjusta i vad man benämner dietrologia. Men även där har vindarna i långa stycken verkat vända och det finns många som nu ser det här som den rättsvurpa det hela tiden varit.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
