Känner ni aldrig att Gud har lurat er?

Det är ju trots allt Gud som "berättat" mycket av det som det skrivs om i bibeln, för att inte nämna koranen, där man bara tecknade ner vad han sade.

Varför skulle Gud då inte ljuga för att framställa sig som någon bättre än sig själv?
Någon kanske tänker: "Nej, så hade Gud aldrig gjort. Han är den perfekta varelsen och kan inte synda."
Men varför skulle han inte kunnat ljuga om det med?
Egentligen vet vi inte någonting om Gud, utöver det vi läst om/fått berättat. Ändå tror mängder av människor på historierna utan att ifrågasätta dem.

Gud skapade, som sagt, människan till sin avbild. Eftersom vi ändrat om ganska rejält i bibeln under tiderna så kan väl inte Gud vara särskilt mycket bättre, då vi trots allt är en avbild.

Ifrågasätter ni någonsin era religioner eller gudar?

Om inte: varför inte?

Om: vad har ni kommit fram till?

---

Ber om ursäkt om någon tar illa upp över frågan. Det är inte min mening att försöka jävlas - jag bara undrar över andras tankar kring det här.
Och nej, jag är inte religös.

Tacksam för seriösa svar.

Nej, jag anser inte Gud har inte lurat mig. Han har inte lovat mig annat än ett liv, och att om jag lever det efter Hans normer och lyder Honom kommer en belöning sedan. Så hur ska jag kunna känna mig lurad, jag har ju inte dött ännu? När jag dött och det kanske visar sig att det inte alls finns någon "belöning" blir jag kanske en smula putt, men det kan jag ju inte ta ut nu.

Sedan kan man självklart fundera över det här med Guds godhet när barn dör i cancer osv, men det går ju inte att grubbla över sådant hela tiden. Det här är ju det berömda teodicéproblemet.

Hur vet du att det är en han?

Tycker du inte att det här skiljer sig ifrån teodcié-problemet?

Teodice-problemet tar väl mest upp ifall Gud verkligen är god och allsmäktig. Mitt nya saftad_burk-problem tar upp huruvida han är en mytoman eller inte!

Några fler som orkar svara?

Kanske alla religioner är ett sätt att dumma ner universum till det mänskliga intellektet? Dem är ju faktiskt ganska lika men då vissa tror att du måste be universum (Majoriteten: kristendom, islam, hinduismen) och vissa där man ska bli "ett" med universum utan att fjäska för mycket(Buddism).

Det är vad jag vill tro men religion har använts som ett verktyg för att ändra massans "djuriska" och fritänkande beteenden av makthavare som vill behålla den struktur då dem blir rika och andra lider! Mindrevärdighets syndrom!

Frågan var: "ifrågasätter ni någonsin Guds trovärdighet som författare" inte "kan ateister som av någon anledning hänger i ett religionsforum utan att diskutera religion komma med era tankar kring huruvida Gud existerar eller inte"

Inget emot ateister (jag är ju själv en sån) men det är lite störande att folk kommer in och börjar mala på om att Gud inte existerar när frågan är riktad till troende och inte handlar om ifall Gud finns eller inte.

Ifall ni inte är troende är ni välkomna att försöka sätta er in i en troendes situation.

Men jag håller med dig, theborker. Religionens största användningsområde genom tiderna har varit att rättfärdiga krig och omoraliska handlingar.

Så! Då var det slut på det. Nu kan vi återgå till trådens ämne.

Alla nöjda och glada?

Ja, som troende måste man känna sig förvirrad. ''Han/hon/det'' kan mycket väl ljugit om sig själv och allt annat.

Det finns ingenting som hindrar en allsmäktig varelse från att vara ond, äcklig, psykopat osv.

Vet inte vilken Gud du syftar på, men eftersom den kristendomen är den religion jag kommit i kontakt med mest får det väl bli den Guden jag svarar för. Problematiken ligger väl snarare i om han finns, om han nu gör det och faktiskt är så god som det påstås ser jag inte varför han skulle trotsa sina egna bud och ljuga.

'Cause the Bible tells me so... Nej, jag vet ju förstås inte att det är en Han. Men det är så jag alltid har sett på Gud, som en Han, även om jag mycket väl kan tänka mig att Han egentligen är en helt könlös varelse. Men "det" låter lite otrevligt, och alldeles för Stephen King-aktigt.


Jo, absolut gör det det och det var därför jag slängde in det som en liten passus i slutet. Jag ber om ursäkt för att jag genast skenade OT.

Vad jag har kommit fram till?

Oj..

Bilderna av Gud såsom de framställs i GT är inte alltid smickrande. Jag tycker bilden är djupt komplex och tankeväckande.

Jag menar, ett transcendent väsen som låter sig bjudas in på kakor och mjölk i Abrahams och Saras tält, och får Sara att rodna.
Ett transcendent väsen, som ifall han tolkas bokstavligt, har fingrar och andedräkt, som blir arg och ledsen, glad och munter och ibland t.o.m. kan uppfattas som glömsk.
Den oerhörde och fruktansvärde Guden beskrivs ibland som svartsjuk och i sin vrede utplånar hela nationer, men där finns även bilden av din älskade som kommer dig mötes, springandes över bergen( jfr Höga Visan).


Kanske tyckte de författare som nedtecknade de gamla bibliska berättelserna att det de faktiskt förmedlade var en bild av en perfekt och transcendent Gud, eller kanske är det människans sätt att tala om det oskapade, Gud, genom bilden av hans skapelse. Ja.. människan.. Guds avbild.
Faktum är att kristna så långt som att i en människa se hela Guds hemlighet, nämligen i Jesus Kristus.. vår Herre..

Eller så yrar jag bara..

Då är det snarare jag som borde be om ursäkt för missförståndet.

Fan vad mycket man kan be om ursäkt för egentligen.

Ponera att han finns och verkligen gett oss budorden. Varför skulle han då vara tvungen att följa dem slaviskt själv? Kungar bryter ibland mot sina egna lagar, och trots att de väljer vilka som ska skriva historie-böckerna är de inte alltid särskilt snälla.

Anledningarna till lögnerna (om det nu är några sådana) kan vi bara spekulera kring. Kanske är han uttråkad och leker med oss, vill bli dyrkad och ljuger för att bli det (det är ju inte helt ovanligt med liknande människor), eller någonting liknande.

Känner mig inte ett dugg lurad, snarare försäkrad om att det går att lita på Honom.