"Den svarta familjen": Alftamorden, 1892.

På den tiden fanns inte alls samma skiljelinje mellan olika namnformer som i dag. En släkting till mig var gift med en man vars farmors far, född 1839 i Hälsingland, under hela livet alternerade mellan Per och Peter i kyrkböckerna. Själv kallade han sig alltid Petter. Min morfars farmor, född 1862 i Uppland, var dotter till en Per Olsson och alternerade på eget initiativ mellan Olsson, Persdotter och Persson.


Det är i och för sig förbryllande. Å andra sidan verkar de inte ha varit alltför samarbetsvilliga. Kanske att det var intresset och inte vetskapen om denna omständighet som saknades hos dessa herrar?

Barnen, åtminstone dessa tre söner, hade aldrig fått lära sig någonting förutom att supa och spela kort.

De verkar ha varit mer eller mindre analfabeter och kunde troligtvis knappt skriva. Sönerna visste inte heller när de var födda.

De båda yngre barnen, en son och en dotter, gömde modern undan när fadern och dessa tre söner skulle anordna "festligheter".

Vad som skulle vara intressant att veta hur det kom att gå för modern och de två yngsta barnen? Kom fadern att återförenas med dem efter sitt fängelsestraff?

Man borde ha frågat mamman eller prästen i byn. Är de folkräknade på adressen så står de ju åtminstone där upptagna som mammans eller pappans gemensamma barn eller som barn från annat gifte eller som piga, inneboende edyl. Vilket förvisso kunde vara sisådär i överensstämmelse med sanningen. Namnen var bara ”stadigvarande” för de som så ville, i alla händelser om de levde på samhällsmarginalen och flyttade runt. Det fanns alltid goda skäl att skifta namn, och på somliga platser och tider så lär ”prästen” ha ett inflytande i alla fall över prästbetyget, för att undvika sammanblandning med andra församlingsmedlemmar. Så det kan nog vara lite olika viljor inblandade.

Att sen Johannisdotter valdes framför Johansdotter men tolkades Johannesdotter av skrivkunnig folkräknare är en annan aspekt.

(Det lär ju finnas platser i Skåne där man fastande i en jöns jönsson-loop som man sen aldrig lyckades ta sig ur... &#128512

Väldigt intressant läsning. Tack skaraborg. Som vanligt ett nöje att läsa!.

Tack för din uppskattning Naturligt-urval!

Ja det är både intressanta och tragiska händelser som visar på hur det kunde till anno dazumal.

Efter morden kunde man i lokaltidningarna finna annonser för försäljning av fotografier över Mossbo:

Fotografier över Mossbo,

i kabinettsformat, tagna strax efter mordet derstädes å koronolänsm. Gawell, erhållas till 1 krona pr st. i John Wigsténs Fotografiatelier, Bollnäs. Frimärken mottagas i likvid.

Man gjorde ofta på det här sättet vid den här tiden.

1 kr anno 1892 motsvarar idag drygt 66 kr. Inte mycket pengar med dagens mått mätt men 1892 var 1 krona ganska mycket. Med tanke på vad folk tjänade och vad allt kostade. Nedanstående foto har jag också sett publicerat någonstans i en artikel.

Var dom tattare?

Bägge föräldrarna var födda i Ore socken, Dalarna, och likaså de sju barnen, med undantag för den näst äldsta dottern som var född i Voxna, Hälsingland. De två äldsta systrarna bodde inte i Mossbo, men det gjorde de andra fem barnen.

Efter att fadern blev frisläppt bosatte sig föräldrarna samt yngste sonen i grannsocknen Arbrå, Hälsingland, där föräldrarna levde de år de hade kvar.

Moderns härkomst har jag ingen direkt koll på, men alla faderns förfäder och förmödrar tillbaka till tidigt 1700-tal var födda i Ore socken av vad jag förstår. Faderns far var pottasksjudare till yrket. Åtminstone på faderns sida håller jag det för mer troligt att det finns några förfäder och förmödrar från Finland än att det ska finnas några s.k. tattare.

Ja, man förstod nog tidigt hur man på olika sätt kunde göra pengar på fotografier.

Angående fotografierna från Mossbo så beskrivs de på följande sätt i en tidningsnotis.

Att de båda föräldrarna var födda i Ore socken har jag läst tidigare men inte att att det fanns ytterligare två döttrar i syskonskaran.

Dessa båda äldre döttrar lämnade nog familjen så fort de kunde. Den yngsta systern och yngsta sonen bodde bodde däremot kvar på Mossbo då morddramat utspelades. De tre dömda bröderna kunde varken skriva eller läsa och visste inte ens när de var födda. Ev. kanske de kunde skriva sina namnteckningar och kanske kunde de läsa en rubrik men mer var det inte. De hade aldrig fått lära sig något förutom att supa och spela kort.

Fadern blev dömd till ett års fängelse och därefter bosatte föräldrarna sig alltså i Arbrå tillsammans med deras yngste son. Var någonstans tog den yngsta dottern vägen?

Hoppas att det kom att gå så bra som möjligt för de övriga fyra syskonen. Lär finnas anhöriga än idag.

De två äldsta döttrarna flyttade från familjen redan 1882 respektive 1887, och flyttade då till Hanebo (numera inom Bollnäs kommun). Vid tiden för morden bodde de i Uppsala och/eller Stockholms län. Yngsta dottern flyttade från Alfta till Annefors 1896, sen till Arbrå, och därefter till Uppsala län. Såväl Annefors som Arbrå ligger numera i Bollnäs kommun.

Japp, man får hoppas att det gick hyggligt för dem samt yngste sonen, trots allt det som hände.

Det har tidigare länkats till Dellenportalen i den här tråden. I denna portal kan man läsa följande om fadern Per Olof Olsson:
Det där stämmer inte riktigt, för under 1868-1869 bodde han och hans familj i Nianfors socken, Hälsingland. Gissningsvis jobbade fadern på Nianfors bruk.