Jag har ett syskon som lider av schizofreni. Det jag tycker är så fascinerande är mitt bror inte vill bli frisk. För om man accepterar sin sjukdom och ignorerar rösterna så går det ju faktiskt leva ett hyffsat normalt liv, det är ju bevisat av bland annat han den där matematikern som levde hela livet med sin schizofreni, men han bestämde sig för att inte lyssna på rösterna. Men när någon vill ha kvar schizofrenin så går det ju inte göra så mycket. Min bror vill inte ignorera de paranoida ideerna och alla "kameror" som är installerade enbart för att spionera på honom. Han vill verkligen inte bli frisk! Det är det som jag tycker är så sjukt..hehe
När jag var yngre var jag rädd för att jag också skulle bli sjuk i Schizofreni då jag har otroligt livlig fantasi och även haft flera paranormal upplevelser som ung, både otäcka hallisar och fysiska reaktioner som varit utom min kontroll. Som tur är så är jag otroligt logisk och kritisk till alla mina "fantasier" då jag tycker det bli totalt ointressant om jag inte kan bevisa att det är sant, att det händer på riktigt.
Sen har jag förmågan att "tröttna" på allt.. Tex har jag haft nojjor över olika saker flera gånger, tex fick en väldigt kraftig nojja kring vägglöss och var livrädd för att vi skulle få in dom i vårt hus, fastän jag inte ens varit utomlands.. (såna vägglöss som gör så att det lika bra att bränna ner huset och allt man äger om man vill bli fri från dom) Men efter ett tag så "tröttnar" jag på en sån nojja och glömmer bort den. Så min räddning har nog varit både mitt logiska tänkande, att jag tröttnar på saker ganska fort och att jag sett min sjuka bror och hur han inte kan ta fakta och göra om dessa till logisk tankegång..