Fråga en schizofren! Jag svarar!

Det är EXTREMT ovanligt. Finns väl några fallexempel i världen.

Nej, det tror jag inte. Kanske man märker att jag är lite tillbakadragen.

Nja, jag kan få rejäla aggressionsutbrott, o det har hänt att jag misshandlat folk. Men det var länge sedan sist. Typ 4-5 år sedan. Nej, man behöver inte vara rädd för mig.

Nej, jag upplever att jag har fått god vård. De prövade sig fram, började hos psykiatrin när jag var 16, o fick diagnosen när jag var 21.

Ja, jag har jobbat på en industri, det fungerade bra. Men idag är jag sjukskriven.

Jag hade en gång en kompis som var schizofren. Han hade vanföreställningar av olika slag, t.ex. trodde han att han var kontrollerad av en satellit via en metallplatta som han påstod att han hade inopererad i pannloben. Han hade också fobi för att lyssna på P3 eftersom han menade att hans f.d. flickvän skickade elaka meddelanden till honom via radion. Han sa att han fick "indikationer" och att P3 med avsikt spelade sån musik han inte gillade för att trakassera honom. Därför var han tvungen att "överrösta" radion med sin egen musik som han spelade på en gammal LP-spelare.

Han kunde inte heller gå på fel trottoar eller på fel sida av vägen för då fick han "taskiga vibbar".

Har du vanförestälningar liknande dessa?

Är det något i din vardag som är extra svårt? Och varför?

Väldigt intressant tråd.

Jag kommer inte på någon fråga just nu, men jag kommer följa denna tråd och antagligen ställa någon fråga vid senare tillfälle.

Håller med, väldigt intressant. Tack för att du ställer upp, Lecter (vilket namnval, av alla möjliga! )

Alla mina fastrar och farbröder har schizo, och liknande dig så bröt det typ ut totalt vid slutet av 20 års åldern. Dom blev mer och mer paranoida och trodde till och med att min pappa (deras bror) skulle vilja skada dom och så vidare. Vet inte vad som hände efter riktigt men dom verkar alla helt OK nu förutom en som jag vet är sjukskriven och hör röster, men annars är väldigt snäll och trevlig osv. Jag tror dom alla äter medicin helt enkelt, och det gör att dom fungerar någolunda bra.

Jag är väldigt nyfiken om det där med att höra röster, att det är svårt att separera tankar från röster. Här är en dos frågor om det:

1. Kan du skilja på dom helt säkert, fast det känns som att dom försöker lura dig att dom är äkta röster? Eller är det verkligen totalt som en äkta röst från någonstans som pratar till dig, helt fysiskt äkta?
2. Varifrån verkar rösterna komma, rent 3d rumsmässigt? Överallt? Som om man har hörlurar på sig? Eller olika positioner runt omkring en själv (i samma rum, annat rum, bakom sig etc)?
3. Har du haft en verbal dialog med rösterna? I så fall, hur uppför sig dom när du säger saker till dom? Svarar dom som en äkta tänkadne varelse eller är det som att dom ignorerar/inte hör dig?
4. Skrämmer dom dig någonsin?
5. Har dom en viss stämma? Olika stämmor/röster? Kvinnligt? Manligt? Olika känslolägen, intonering? Volym?

Nej, inget som liknar det. Kanske vissa ovanor som att gå på "rätt sida" av trottoaren ibland. Men inget om nått som "sänder signaler till mig".

Ja, vardagssysslor som att diska o städa, men jag har boendestöd 3 timmar i veckan. En del av mina anhöriga har tyvärr inte accepterat min schizofreni o påstår att det beror av ren lathet. Att gå ut kan vara svårt ibland också.

1. Nä det är inte som en fysisk röst. Det är mer tankar som övergår i röster.
2. Om man kan säga så, så finns de i huvudet. Närmast att beskriva kan väl vara som om man har hörlurar på sig.
3. Nej, det har jag inte haft.
4. Ja, det har hänt.
5. Nej det är samma hela tiden, ingen speciell stämma eller så. Volymen är också svår att bedöma. Tänk dig tankar som går över i röster, men som sagt har jag problem med en skarp gräns mellan tankar o rösterna.

Vad tycker du om kassörskor och annat pack som envisas med att titulera en "ni", när man bara är en person?

Har du någon blogg?