Paradis artificiel (cubensis mexicana, lustgas, cannabis)

Substanser: 5.17g cubensis mexicana, lustgas (~40 patroner), cannabis (papaya, zero-zero)
Sällskap: Bosse, Stefan och ett kort gästspel av Gurra
Setting: Stefans Svenssonvilla
Tidigare erfarenheter: cannabis, amfetamin, LSD, 2c-b, valium, stilnoct, tramadol, citodon, xanor, dexofen, morfin, kokain, röd etanol, spice (gold/genie), MDMA, cubensis mexicana, lustgas, salvia

• Det klättrande zebramonstret
• Tornet i Babel byggdes av ljudvågor
• Höga Salen

Rapporten har huvudsakligen författats av Ödlan men samtliga trippdeltagare har bidragit med berättelser ur eget perspektiv; därför skiftar fokus i texten utan någon riktig "huvudperson".

Klockan var 18:30 då jag satt och väntade på bussen vid hållplatsen i duggregnet avnjutandes en cigg. Vi hade planerat just den här dagen i över en månad, Bosse, Stefan och jag. Det skulle bli andra gången vi tog svamp ihop och vi hade laddat med lustgas och cannabis för händelsen. Jag hade laptopen med mig i min väska tillsammans med en USB-driven plasmaboll med trasig strömbrytare. Jag hade sedan länge lärt mig att inte förvänta mig något från mina trippar och byggde inte upp några tankar kring vad som komma skulle.

Strax innan bussen rullade in på hållplatsen anslöt sig Stefan till mig, fordonet skulle föra oss hem till Stefan. Vi satt och pratade om kvällen ganska högljutt, Stefan ringde även Gurra som satt på en gräddsifon som vi ville använda så att Bosse skulle slippa åka hem emellan och istället kunde komma utan mellanlandning; Bosse hade nämligen åkt en bit utanför stan för att täppa kjolhål.

Jag hade handlat både kol och vattenpipstobak, när vi kom fram plockades allt behövligt fram. Till våran stora förvåning saknades koppen till vattenpipan, vi tyckte inte att det skulle få orsaka några hinder för våra planer. När Gurra dök upp utanför fönstret blev han snabbt insläppt och efter att ha laddat några snabba patroner lustgas i gräddsifonen förklarade vi problematiken kring att vi inte hade någon kopp. Gurra tog sig an problemet och började konstruera en ny sådan med hjälp av aluminiumfolie och kartong som skulle fylla både behov och lungor med rök.

Totalt drog vi tre i oss cirka fem kartonger lustgas med gräddsifonens hjälpande hand efter att ha kommit överens om att skippa vattenpipan för att den läckte på tok för mycket och inte gick att få något vettigt ur. Efter att ha fått i oss tre patroner till per skalle tyckte Ödlan och Gurra att det var en mycket bra idé att skapa snöänglar inomhus på golvet – utan snö. Kort därpå avvek Gurra och spräckte trion.

Klockan närmade sig 20:00 och vi försökte få tag på Bosse för att påminna honom om att det var dags att åka, allt utan resultat. Vid det här laget började Ödlan bli väldigt uppjagad av oron över att han inte skulle dyka upp då det skulle ta honom cirka två timmar att komma fram. Ödlan berättade för Stefan att han kunde slå vad om att något hade hänt som skulle få Bosse att vilja skjuta upp trippen, trots att vi hade planerat den i en månads tid, men Ödlan lugnades fort ner av mer gas. Därefter tog Stefan och Ödlan en shot var med Kahlua, Bailey's och Triple Sec för smakens skull.

Drygt en timme senare ringde Bosse och berättade att flickan han gnidit sig mot hade lurat honom på en "genväg" som visade sig ta längre tid än vad hon påstått. Han föreslog nu att trippen skulle skjutas upp för att han hade erbjudits trekant med påstådda flickdjur och tillhörande kompanjon. Efter mycket om och men vann Ödlans övertalningsförmåga kampen och Bosse var i full rullning med huset som slutdestination.

Ödlan och Stefan fick i sig större mängder gas och sedan lagade de plasmabollen Ödlan haft med sig. Strax innan 22:10 möttes Bosse vid hållplatsen och eskorterades till huset som nu hade fått en lite mystisk charm över sig då trippen numer nalkades på riktigt. Tillbaka i huset delades närlika doser ut: Stefan fick 4.1g, Bosse prick 5g och Ödlan 5.17g. Ödlan bad Stefan väga upp den största svampen han höll i handen och fick besked om att den låg på 2.9g, några sekunder senare låg svampen och vilade vältuggad i Ödlans mage. Vi åt ungefär lika mycket och stoppade undan resten för att äta mer en timme senare för att undvika en alltför intensiv peak.

Vi samtalade lite löst fram och tillbaka och pratade om vad som skulle göras hur och bestämde oss sedan för att gå ut på en cigg och inväntade svampens introduktion. Klockan hann bli 22:50 innan Ödlan och Stefan började ifrågasätta sin tidigare hävdade nykterhet och konstaterade att om man över huvud taget behövde ifrågasätta huruvida det var placebo eller ej, vilket Bosse föreslog, så var det det definitivt inte.

Väl tillbaka i sovrummet började svampen angripa oss alla ganska rejält och vi slängde i oss resten av dosen som vi hade stoppat undan. Vi bängade loss på lustgas och Ödlan satt med sin laptop i en läderfåtölj och försökte navigera genom Internet. När vi upptäckte den trippiga bakgrundsbilden fastnade vi allihop tills Ödlan avbröt med behovet att irca och kolla Facebook. När han var färdig, ca 23:30, hade han en ganska obehaglig body load och lade sig i sängen för att inte påverka resten negativt.

Ödlan pendlade mellan negativt och positivt mående och kämpade olyckligtvis instinktivt emot svampruset. Stefans tak som bestod av mörkt trä i olika nyanser fick väldigt mycket av hans uppmärksamhet då texturerna blev mycket klarare och intressantare. Efter ett tag började det bildas stora svarta grodyngel som simmade runt hastigt i taket. Grodynglen övergick till att bli ögon, eller påfågelmönster, och plötsligt såg Ödlan fragment av olika ansikten i texturerna: det liknade ett pussel där varje pusselbit var en unik del av ett ansikte som var roterat helt oberoende av resterade pusselbitar och alla uttryckte de olika mänskliga känslor. I det stora hela bildade de i sin tur större ansikten som i sin tur visade individuella känslor var för sig.

Stefan och Bosse sprang ner på undervåningen och Ödlan blev lämnad ensam på rummet. De öppnade dörren och gick ut i spöregnet på husets framsida och var allmänt högljudda av fascination. Plötsligt tändes det i ett fönster på övervåningen i ett hus mittemot. Persiennen vinklades och en tjock kinesflicka som stirrade ner på dem uppenbarade sig. Två extra hjärtslag senare var de fort inne i huset än en gång och begav sig mot husets baksida istället. De korsade hallen och tog sig fram till något som av dem uppfattades som en mörk tunnel och gick igenom den för att komma ut på baksidan. Ödlan tyckte nu att de började bli väldigt högljudda och ropade in dem av anledningen att de förmodligen lyckats väcka hela grannskapet vid det här laget.

Ödlan låg nu i sängen och hade vid den här punkten både CEVs och OEVs med fokus på gammaldags ansiktsfragment. Varje ansiktsfragment uttryckte en känsla som i efterhand kan jämföras med scenen i The Matrix då Neo möter skaparen av den digitala världen och Neos ansikte förekommer på en vägg bestående av olika TV-skärmar. Plötsligt hörde Ödlan glassplitter och Stefan som skrek att han blödde, i samma sekund sprack de texturerade visualiteterna och de ansiktsfragment som setts blev plötsligt reflektioner i en krossad spegel; hans egna reflektioner, som allihop på något sätt uttryckte rädsla. Nu tog Ödlans snedtripp fart och han blev plötsligt väldigt medveten om obehaget som låg som en dimma i rummet vi befann oss i. Han reste sig upp i sängen och såg Bosse sitta i fåtöljen och Stefan i datorstolen med glassplitter på golvet. Stefan klagade på att han blödde, Ödlan tittade på hans fot och såg detsamma. En kanna saft hade precis gått i golvet i mitten av den redan obehagligt intensiva peaken.

Bosse gick ut ur rummet och in i städskåpet som låg precis utanför till vänster och föll intrasslad i dammsugarslangen. Han lyckades till slut ta sig tillbaka in i rummet och Stefan försökte städa upp efter sig. Stefan tyckte att dammsugaren var rolig och bröt ut i skratt. Bosse bad Ödlan om hjälp för att kunna koppla in sladden i det barnsäkra eluttaget som nu verkade ännu mer säkert än någon annan gång. När uppdraget var slutfört vände sig Ödlan mot väggen, blundade och försökte koppla av. Plötsligt började Stefan och Bosse skrika att "den lever!" som reaktion på att dammsugaren drog igång högljutt. Både Stefan och Bosse försökte dammsuga rummet mestadels utan resultat. Glassplittret låg fortfarande överallt. Plötsligt satte sig Ödlan på knä mitt i allt glas och sträckte sig under bordet för att ta upp någonting. "Vad fan gör du?", ropade Stefan. "Jag ska äta svamp!", sade Ödlan samtidigt som han munchade i sig en upphittad svamphatt som låg på det kaotiska golvet.

Trippen var nu väldigt intensiv för oss alla, att dammsuga kändes omöjligt. Stefan och Bosse frågade om Ödlan gjorde något med TV:n där han låg i sängen eftersom den irreguljärt började bläddra igenom menyerna av sig själv. "Den lever, den lever!" gastade de och Stefan sade att den hade fått i sig svamp och frågade hur man matade datorn. Bosse tyckte nu att det blev för mycket, kastade av sig en del kläder och lade sig istället ner i hallen utanför rummet och lindade in sig i golvmattorna.

Senare gick vi ner för trappan allihop för att lägga oss i vardagsrummet för omväxlings skull. Stefan och Ödlan gick in i köket för att Stefan tyckte att det vore en bra idé att öppna kylskåpet och gömma fjärrkontrollen där. Ödlan tittade väldigt förundrat tillbaka, plötsligt sade Stefan att "kom, vi luktar här!", satte näsan på den översta hyllan på kylskåpsdörren och luktade på den.

Stefan lade sig i soffan, Ödlan i fåtöljen och Bosse på golvet under bordet. "Jag vill inte se ut så här, jag vill ändra mitt utseende" sade Bosse där han låg och tittade på sin egen reflektion på undersidan av glasbordet. Ödlan lade sig intill honom och höll upp tändaren för att lysa upp utrymmet under bordet och blev upprepat tillsagd att låta bli på grund av brandrisken. I det kaotiska rummet på övervåningen var det ingen som orkade städa upp.

Där låg de, under bordet, och läste en skvallertidning genom glaset. Det stod allt från Britney Spears kropp till Ashton Kutcher som inte vågade gå ut. Vi rörde oss väldigt mycket, Ödlan låg tillslut med huvudet på Bosses bröstkorg och med ryggen på Stefans ben; Stefan låg med huvudet på Bosses ben och Bosse under bordet. Stefan och Bosse var båda iklädda diverse filtar och mattor medan Ödlan var fullt påklädd.

Vi reste oss upp och gick ut i hallen, Ödlan föreslog att vi skulle gå upp på rummet men de andra tyckte att det var för mycket som hände där. Ödlan inbillade sig att de sade att de skulle komma senare och gick därför upp själv. Väl där uppe hittade han gräddsifonen och två undangömda lådor med lustgas och inbillade sig att de andra hade sagt att de inte ville ha mer. Han laddade patronerna utan paus emellan, tiden flöt långsammare och han fick grova verklighetsproblem. Förmodligen var det mitt uppe i hans peak som han satt där i sängen. Elva patroner tömdes medan de andra stod i köket och väntade på äggkokaren. Stefan och Bosse hörde att Ödlan betedde sig konstigt och började gå upp för trappan varpå Ödlan sprang ut ur rummet, körde en patron framför ögonen på dem i hallen och skrek "jag existerar!" med en ljuv röst av lustgas full av eufori. Utropet upprepades några gånger tills Ödlan varvade ner, Stefan och Bosse tittade förvånat på honom och undrade vilken värld han befunnit sig i. "Har du kört två paket alldeles själv? Du är fan beroende, du ska inte ha mer! De fyra som är kvar ska jag och Stefan dela på!"

Vi gick ner igen, klockan var dryga 2:00 och vi började inbilla oss att vi hade landat. Ödlan lade sig i soffan i vardagsrummet och Stefan och Bosse stod utanför i köket och fyllde bongen med 0.3g vägd papaya, vilket tog en halvtimme. Under tiden drabbades Ödlans snedtändning av en snöbollseffekt och han började fundera på bästa sätt att hänga sig.

Varken Stefan eller Bosse förstod hur bongen fungerade och visste inte hur hårt man skulle inhalera från den. Hela händelsen var väldigt främmande, som om bongen förlorat sin funktion och man behövde lära sig dess nya sådana. Stefan gick först, tände bongen och tog en jätteliten hit. Därefter passade han över den till Bosse som sög för kung och fosterland. Han föll ner på golvet och fick en total blackout. Stefan trodde att han behövde spy och räckte honom en tallrik att göra det på och ett glas vatten att skölja ner det med. Stefan tyckte att hela händelsen kändes fel efter att ha sett hur Bosse mådde. Han försökte hantera Bosse på bästa möjliga sätt, något som drabbade Stefan för negativt. Det började nu svartna för Stefan och han begav sig upp till rummet på övervåningen för att lägga sig i sängen. Ödlan hörde allt som hände, reste sig upp och gick ut i köket för att ta en hit av bongen och säkerställa att allt var i sin ordning. Bosse och Ödlan stod nu ensamma kvar.

Ödlan tog bongen, tände den och sög på tok för hårt. Röken rymde snabbt och urartade i en grov hostattack. Han lutade sig över diskhon med armarna på vardera sida och spottade. "Här, du behöver vatten", sade Bosse och räckte honom ett glas. Ödlan drack två klunkar och började rapa ut röken som fanns kvar i honom. Hans hjärta slog nu i tvåhundra, "jag måste spy". Han vände sig om och gick instinktivt mot toaletten som låg på andra sidan huset, slängde igen dörren, låste och lade huvudet på toalettstolen.

Hans ego löstes upp parallellt med att magvätska och svamp tog sig ut genom näsa och mun samtidigt. Ödlan spydde med öppna ögon och hår i ansiktet och bevittnade hur blodig spya droppade ner på en sönderslagen spegel med de reflekterade ansiktsfragmenten – sina egna ansiktsfragment. Hans lungor slog panikartat efter luft förgäves, istället fick han ner magvätskan i lungorna. Det var ingen stor mängd som slog sig lös men när det väl hände var han en del av intet. Han reste på sig, såg sig själv morphas till grå och döende i spegeln samtidigt som han torkade ansiktet och log mot sig själv. Han hade inte lust att ta vägen någonstans utifall att han skulle behöva nyttja spyhinken igen utan satte sig istället ner med fötterna mot väggen och ryggen mot dörren. Där satt han och funderade på sin roll i världen, vad andra människor betydde och hur samhället fungerar. Han kunde inte släppa tankegången om sitt ex och sin far och hur han ville kontakta dem för att det kändes som att han svikit dem. Utan uppfattning om vad "jag" innebar eller vad hans vänner höll på med under tiden.

"Får jag öppna dörren?", Stefans röst trängde igenom. "Visst", sade Ödlan. Dörren han satt lutad mot öppnades nu upp och han föll och landade på tröskeln tvärs över golvet, log och tittade upp på Stefan med ansiktet vänt mot taket. "Tja, läget? Själv har jag spytt", sade Ödlan och tittade upp på Bosse och Stefan som tittade oroligt tillbaka. De satte sig bredvid honom och Ödlan kände sig mycket bättre nu när de var närvarande. Hans snedtändning avbröts helt.

Vi började prata, Ödlan försökte hela tiden beskriva vad han upplevde men kunde inte prata sammanhängande för fem öre. Han kände inte att han var ansluten till sin egen kropp, bröstet kändes platt och andetagen gick obemärkta. Han kände som om han var inne i en tavla där varje rörelse innebar att han kröp ut ur den. Bosse tittade på klockan, såg att den var tre och fick en aha-upplevelse. Han tittade övertygande på Ödlan, höll sig knutna näve med pekfingret pekandes mot golvet och så sade han att "det här är trippen".

Ödlan försökte förklara att han inte visste var hans kropp var någonstans och vi kom snabbt på att det berodde på att han befann sig i två rum samtidigt. Ödlan hade nu förlorat allt medvetande om vad hans kropp var för något, han kände inte att den existerade över huvud taget. Han vägde ingenting, balanssinnet var hävt och alla sinnen var ihopslagna. Vi ställde oss upp utan att någon av oss märkte hur det hade gått till eller ens märkte att vi stod upp förrän många minuter senare. Vi stod precis utanför vardagsrummet i avgränsningen till köket. Stefan tyckte att det hela påminde om en film och drog Baksmällan som exempel när Ödlan patrullerade runt som om han ägde världen och gestikulerade och samtidigt förklarade varför saker var som de var och avslutade med "är det okej om jag tänder en cigg?".

Bosse satt på trappan medan Ödlan och Stefan upptäckte proportionsförändringarna och konstaterade att Bosse såg jätteliten ut. Bosse ställde sig sedan bredvid, frågade om han kunde norpa en cigg ur Ödlans paket och föreslog sedan att vi skulle slå läger precis där vi stod bredvid kylskåpet. Stefan lade sig på golvet med ett leopardtäcke, Bosse hade en filt över högeraxeln och satt i skräddarställning precis som Ödlan. Plötsligt avbröt Ödlan samtalsämnet med att säga att Bosse såg ut som en krigshjälte med en mantel, stora muskler och en cigg som svärd. "Oj jävlar, jag ser det nu!", sade Bosse och vände sig sedan mot Stefan som låg med huvudet i handflatan och armbågen på golvet och fortsatte med "och du ser jätteliten ut, jag är en krigshjälte och du är min gimp!".

Vi återvände tillslut på övervåningen och satte oss i sovrummet, släckte lampan och kom in på riktigt djupa diskussioner mitt i stormens öga. Stefan och Bosse satt i sängen och Ödlan i fåtöljen med laptopen i knät och benen på dammsugaren som ingen hade bemödat sig att plocka undan. Vi började diskutera objektivismen kontra subjektivismen och innebörden av Gud efter att Bosse konstaterat att Ödlan såg ut som en sådan där han satt med ansiktet upplyst av laptopens skärmljus. Samtidigt som vi pratade skrev Ödlan ner roliga citat på sin dator. Efter en stund läste han upp dem samtidigt som Bosse tömde en patron lustgas. Den harmoniska känslan avbröts av att Bosse fick en obehaglig deja-vu i samband med uppläsningen av vad vi hade sagt.

Ödlan berättade sedan om Terence McKenna's stoned ape theory och under tiden satte sig Stefan och Bosse i soffan istället. Vi uppfann ett talarsystem för att undvika att bli avbrutna vilket gick ut på att vi passade runt Rolf (lampan från IKEA) och bara den som hade honom fick tala. Vi berättade om vilka snedtändningar vi hade upplevt den kvällen. När det kom att bli Stefans tur placerade han den på sitt huvud utan att någon ifrågasatte normaliteten bakom det tydligt onyktra, men ändå inte intelligenshämmande, beteendet. Allt var i sin ordning för oss alla, återblickar på våra snedtändningar till trots.

Stefan och Bosse satte sig återigen i sängen och fram togs gräddsifonen och vi bestämde oss för att dra i oss lustgasen vi hade kvar. Stefan skänkte mig en av sina patroner. Patronbehållaren saknades och ingen visste var den låg, plötsligt böjde sig Ödlan fram, satte handen under sängen och plockade upp den som om han visste exakt var den låg. Bosse gastade att "fattar ni, det här är evolution!".

Det visuella drog igång riktigt friskt i kombination med gasen och Ödlan satte sig vid bordet för att rulla en spliff med papper som Gurra hade haft med sig, pappret luktade som peppar från McDonald's. En del komplikationer uppstod med proportionerna när spliffen byggdes men det tog sig inte längre tid än tio minuter förrän den var i omlopp fylld med både indicadominant gräs och hasch. Ansiktsfragmenten dök återigen upp för Ödlan och ännu en snedtänding var inte på tal för någon utav oss. Klockan var nu ca 5:00 och Ödlan myste ner i soffan med en filt med leopardmönster och somnade till sitt speglade ansikte som CEV. Stefan och Bosse satt vakna kvar och pratade svampat och rökte sig till sömns.

Jäklar vad lång den blev.

Synd att så mycket av trippen uteblev trots allt, hade med enkelhet kunnat skriva 5gånger så mycket text från den trippen

Arkiverat för alltid för att i framtiden kunna fräscha upp minnet av denna underbara natt.

//Bosse.

Jävlit bra berättelse Att trippa med goda vänner finns det inte mycket som slår.

Fick mig att skratta.

Annars en väldigt bra tripprapport. Ni skulle kanske fokuserat lite mer på vad ni själva upplevde än vad ni gjorde, även om det också var vädligt underhållande.
4/5

Edit: Stavfel

Håller med till fullo, frågan är om det hade tillfört något konstruktivt att berätta då jag gömde mig i en garderob eller när jag stod och hoppade på samma ställe i vardagsrummet för att jag inte visste var jag befann mig någonstans

haha riktigt skön rapport, utan tvekan 5/5

Jag håller helt med atomonym. Skulle vart lite intressantare om man fick ta lite mer del av själva tankarna än händelserna, även om det sistnämnda också är intressant. Det Hade inte gjort nått om rapporten vart längre pga. det heller. Hade gladeligen läst mer. Var också intressant att ta del av flera personers perspektiv av trippen, för annars blir det ofta stora luckor. Fast jag tror att det ledde till att den blev mindre personlig på samma gång

Representerade ansiktsfragmenten endast känslor?
Du försökte aldrig "aktivera" dom önskade fragmenten för att uppleva känslan dom innehöll? Brukar oftast vara lättare att komma åt sina känslor om dom uttrycks visuellt. Fast har man väl börjat snea så är det jävligt svårt.

Nått jag funderat på är att visualisera sig alla ens personlighetsdrag, och sedan göra sig av med dom oönskade. Antingen genom att man visaliserar varje personlighetsdrag, bra som dåliga, och gör sig av med dom. Typ stänger in dom bakom dörrar. Sen när man endast är ett tomt skal så öppnar man dom dörrar man vill. Alternativt att man föreställer sig endast alla negativa drag och stänger in dom bakom dörrar. Nackdelen med det är att man lätt kan snea om man bara fokuserar på sina brister och tänker negativt.
Det lär ju knappast leda till några permanenta förändringar, men kanske blir man motiverad att uppfylla dom i nyktert tillstånd.
Aldrig provat nått liknande själv, men tänkte att det kunde vara värt ett försök. Dock så har jag slutat med droger för den närmsta framtiden, så vet inte om det nånsin blir av. Nån annan får gärna ge det ett försök och rapportera resultatet. Nog om det, jag vill inte sno tråden helt.

Sneade du (ödlan) majoriteten av trippen? Var nämligen lite svårt att avgöra av texten.
Jag skulle som sagt gärna tagit mer del av tankarna ni hade.
Roligt att höra att du åtminståne existerar, för då har du iaf det klart för dig.

Du får 4/5 ansiktsfragmenten.