Upphittat lik Esrange 1979.

Brukar inte människor som förfryser ta av sig alla sina kläder?

Eller satte han sig bara där, gjorde upp en liten brasa, kokade kaffe och sedan lät sig förfrysas?

Och var började fotspåren?

Gick han så långt han orkade gå och sedan frös han ihjäl?

1979 är en annan värld. Man kommunicerade med pappersbrev eller dyra telefonsamtal. Hade man ingen telefon gick man till en telefonkiosk. Iaf. inrikes kunde man resa anonymt. Gränsbevakning och tull fanns mellan alla länder. Gps för privatbruk existerade inte. Man fick röka lite varstans.

Hade killen vandrat runt i Lappländska byarna så hade folk haft koll på honom. Om dom sedan berättar något är en annan sak.

Det är inget konstigt att gå 2-3mil. Medel 25-åringen anno 1979 var troligen i bättre kondition än dagens 25-åringar. Allmän värnplikt tränade upp dom flesta och generellt rörde folk mer på sig. Vardagsmotion.

På den tiden var man nog mer förvånad över varför man öht. befinner sig en mil eller två, ut i ödemarken, inte så mycket hur man kommit dit.

Låter lite som en hippie i psykos eller någon som går genom en djup kris.

Som andra skrivit borde det ju stå något på tändsticksaskarna, sockerpåsen/paketet och plåsterförpackningen. Svenska? Och hur länge tror man att killen legat där? Hur mycket hade djur hunnit kalasa på'n?

Fast nu är ju det här ett område som inte tillhör fjällvärlden och ett område som du inte fjällvandrar i. Möjligen plockar bär i men inte mer. Inte något område där turister befinner sig i om de inte förvirrat sig från Jukkasjärvi och Ishotellet men då har man inte lågskor utan det är mycket snö.
Du fjällvandrar inte heller på våren då det är alldeles förmycket snö och då är det mer gå på tur med skidor som gäller. Så självklart är det väldigt mystiskt vad han gjorde i dessa skogar utanför Esrange.

Intressant fall som jag inte hört talas om tidigare!

Ni som spekulerar i om han ramlat/knuffats ut ur en flygplan, isf borde väl kroppen vara illa tilltygad? Och dödsorsaken snarare vara den än att han frös ihjäl?

Men konstigt är det!!

Det är helt riktigt det du skriver men i vilket fall som helst fanns det varken något ishotell eller organiserad vildmarksturism 1979. Jukkasjärvi var en by som sakta höll på att dö ut vid den tidpunkten.
Nu är det annorlunda ställt med byn men det är en annan historia.

Det som jag tycker är mest märkligt är att det, så vitt jag kommer ihåg, inte lämnades in något väsentligt tips överhuvudtaget. Ingen hade tydligen sett honom innan polisen fann honom liggandes mitt i ödemarken.

Han hittades vid Latnivaara och det ligger markerat vid punkt 2.

http://www.hitta.se/karta?ref=start#...:1822688&rlm=1

Enda rimliga vägen till denna punkt är att han gick efter vägen till Jukkasjärvi och därefter vek av efter skogsvägen och fortsatte att traska en mil innan han vek av mot Latnivaara.

Jag utesluter helt att han med den utrustningen han hade med sig hade kunnat ta sig några längre sträckor genom obanad terräng i den ödemarken. Det fanns och finns vårfyllda älvar åt alla håll och kanter. Stora blötmyrar som i princip är omöjliga att gå över just vid snösmältningstider.

Han måste således ha gått igenom Jukkasjärvi och garanterat hade någon lagt märke till denne främling som gick igenom byn. Dessutom fanns det väl en viss biltrafik efter vägen. Att ta sig fram till vägkorsningen Kirunavägen/Jukkasjärvivägen, oavsett vilken riktning han kom ifrån, hade förmodligen också inneburit att någon hade observerat honom, men icke vad jag kommer ihåg.

Allt detta bygger på att han gick utmed vägen dagtid. Som alla vet så är nätterna helt ljusa just under den årstiden på de breddgraderna så han kanske vandrade under natten. Då kan jag tänka mig att biltrafiken var så gott som obefintlig och hela Jukkasjärvi "sov" när han passerade byn.

Jag har tidigare gissat på att han kom med tåg. Själv färdades jag ibland med tåg mellan kusten och Malmfälten i slutet på 70-talet. Sista kvällståget till Kiruna vill jag minnas kom fram vid tiotiden. Startade han sin sista vandring från det kvällståget så stämmer det hela ganska väl tidsmässigt men det är givetvis bara spekulationer som så mycket annat.

Hur som helst borde han ju blivit iakttagen av någon/några. Lågskor osv är ju inte direkt standardklädsel ute i tassemarkerna. Visst, självklart kan han kommit med tåg, men som jag fattar det är det en omfattande bit att vandra från station till fyndplats, framförallt i dålig ekipering.

Som någon annan var inne på, så kan han ju varit någon udda-figur från Europa (väst) som tagit sig upp till detta avlägsna ställe. Men udda-figurer brukar ju bli uppmärksammade, framförallt på landsbygden, och dessutom nog mer på den tiden än idag. 3

Om han nu mot förmodan kommer från Sovjet eller Öst så borde han ju inte varit så kasst utrustad, i a f inte om han var där i någon stats tjänst.

Intressant i a f.

Jag var mycket i Jukkasjärvi i början av 1980-talet och kom givetvis på direkt efter jag postat att då fanns ju inte ishotellet. Jag och mina kompisar brukade springa efter vägen mot Esrange. Tycker det hela är märkligt. Visst kan han ha tagit sig dit utan att någon sett honom med tanke på hur folkdött det kan vara i dessa omgivningar.
Jag tror inte man matchat honom mot alla saknade personer bara.

Det kan du mycket väl ha rätt i. Eller så var han inte anmäld saknad vid matchningstillfällena, detta kan ju säkert brista när man kollar mot andra länders saknade.

"Grön vågare"?


Jag har läst spekulationer i både den här tråden och en annan tråd att mannen skulle ha fallit ur/knuffats ur ett flygplan. Visserligen har jag inte hittat någon uppgift om obduktion men jag är rätt säker på att en sådan genomfördes för att se om ett brott begåtts och då hade ett fall från ett flygplan gått att utesluta. Den som fallit från ett flygplan kan se "hel" ut utanpå men de flesta ben i kroppen är trasiga.

En tanke som dyker upp hos mig - eftersom ingen tydligen sett honom utefter någon väg i trakten - att han kan ha varit en så kallad "grön vågare" som det fanns gott om på 1970-talet, helt enkelt en husockupant. I de här trakterna är det långt till grannarna på sina ställen så om någon velat hade det säkert gått att bo både kortare och längre tider på det viset utan att bli upptäckt. Då kan döden ha inträffat vid en stunds vila på en promenad till Kiruna eller Jukkasjärvi för proviantering.

Eftersom (allt för) många hus i Norrland blivit stående att förfalla för att det saknas arvingar att ta över dem så kan det säkert finnas flera hur där någon bott olovligt utan att det någonsin har uppdagats. Och jag tvivlar på att man kollat upp alla ödehus inom några mils radie från fyndplatsen.

Kan det tänkas att mannen fått lift och något bråk uppstått i bilen med följden att mannen kastats ut ur bilen och irrat in i skogen för att där möta sin skapare?

De eller den som skjutsat mannen väljer att inte gå till polisen angående vad som inträffat i rädsla för möjliga repressalier.

Edit: Märkligt hur som helst oberoende av vad som inträffat att han inte följde vägen utan begav sig in i skogen.

Mvh.

Jag satt precis och tänkte på det, att han kan ju åkt bil ihop med någon annan. De bägge kan ju ha gått iväg från bilen, fikapaus, bensträckare m.m, och kanske har något gräl/bråk/slagsmål uppstått och den andra personen tog bilen och drog. Den, nu, döde kanske hoppades på att sällskapet skulle återvända och gjorde upp eld för att värma sig eller bara dricka kaffe?

Jag hittar inte något förmodat dödsdatum så han kan ju ha dött under våren och inte tänkt på att klä sig varmare om han inte antog att han skulle vistas ute en längre tid.

Den han åkte med kanske var en av de få som kände honom och har kanske rent av ljugit om händelsen så att omgivning tror att mannen gett sig av frivilligt. Mycket tyder på att det är en ickesvensk person.

Jag tror att du är något på spåren. Mannens tillhörigheter indikerar att det vid en fikapaus uppstått bråk alternativt att föraren planerat att sticka iväg utan honom vid ett lämpligt tillfälle, tex som när man klivit ur bilen och gått iväg en bit för att slå en drill. Kaffepanna, tändsticksask, sockerbitar indikerar att det hänt något vid en fikapaus. Om mannen var i god kondition men psykotiskt, manisk, drabbad av hjärnskakning eller hög på droger skulle han sedan kunna ha gått en avsevärd sträcka utan att känna trötthet eller kyla. I sitt förvirrade tillstånd gick han in på småvägar och slutligen rakt in i skogen. När han kommit till sans försökte han göra upp eld. Det fanns inga droger i kroppen på honom men många droger går snabbt ur och levde han ett par dygn kan droger som amfetamin, kokain ha försvunnit ur kroppen särskilt vid stark fysisk aktivitet som tex när man går långt. Alkohol går också fort ur kroppen. LSD, hash vet jag ej hur lång tid det att att försvinna ur kroppen. Psykiska tillstånd som mani, psykos, djup depression vet vi inget om men sannolikt mådde han inte bra psykiskt. Kan ha varit en kombination av psykisk sjukdom och droger.

Klädseln tycker jag utesluter öststaterna vid den här tiden. Snarare känns det som en västtysk eller holländsk storstadsbo.

De kan ha varit knarkkurirer som sålt, eller skulle sälja sitt gods uppe i Kiruna. 70-talet var drogliberalt och säkert fanns viss efterfrågan även i Kiruna? Då finns en mycket naturlig förklaring till varför han inte lev efterlyst

Han kan också vara en homosexuell som åkt upp för att träffa någon boende i Kirunatrakten. De kanske fick kontakt via kontaktannons eller på resa. Något gick fel, träffen blev inte alls som förväntad. Kan tänka mig att vid den här tiden och i Kiruna var homosexualitet inte något man skyltade öppet med och den han träffade/ skulle träffat tiger som en mussla. Kanske motsvarande i den dödes fall. Han ljög om vart och i vilket ärende han skulle åka. Han kanske eftersöktes på helt andra platser i Europa?

han skulle även kunna vara turist. Något gick väldigt fel på bilresan med kompisen eller tjejen. Han blev utslängd. Kanske ville inte den han åkte med se honom mer och brydde sig inte om att efterlysa honom väl hemma i Tyskland? Den kanske trodde att han tog sig tillbaka hem på egen hand. 1979 fanns ingen mobil eller epost. Det kanske gick flera månader efter det att den andre kommit hem innan han/ hon förstod att han var försvunnen och då kände sig skyldig.

Han kan också ha varit någon form av förvirrad hippie som tagit tåget alternativt liftat sig upp genom Sverige. Föraren dumpade honom på en rastplats eller slängde ut honom ur bilen i panik och det enda han fick med sig var kaffepannan, tändsticksask och sockerbitar.

Det är hursomhelst ett mycket intressant och mystiskt fall detta.