Min upplevelse är att det handlar om hur personen ser ut.

Jag har en bekant, adopterad från Albanien. Brunt hår och bruna ögon men han är tillräckligt ljus i stort att han passerar som svensk eller europé i alla fall, eventuellt halv svensk halv europé. Har aldrig hört någon fråga var han kommer ifrån egentligen eller om han är adopterad, det var bara en slump att en bekant berättade för mig.

Har en annan bekant, svart. Han överkompenserar något djävulskt. Tänk er Carlton Banks från Fresh Prince of Bel Air.

Som utomstående så verkar det som att den som kan passera som svensk mår bra, den som alla förstår är adopterad finner ingen ro i något läger. Han är för mörk för att någonsin kunna passera som svensk men han är för svensk i sättet för att kunna passa in hos vare sig första eller andra generationens invandrare.

Summa summarum, om en asiat adopterar en asiat så funkar det nog men det blir sällan bra om en vit eller svart adopterar en asiat, det blir för tydlig skillnad som väcker frågor och rotlöshet.