Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Som du skriver är hela begreppet "barnets bästa" direkt problematisk. Ofta krockar vuxnas barnsperspektiv (barnets bästa) med barnets perspektiv (det bästa för barnet) och socialtjänsten är en sådan myndighetsform som gärna tar de vuxnas barnperspektiv, gestaltat av BBIC, utan att ta hänsyn till barnets pespektiv.
Om man läser igenom vad BBIC är så bygger det på olika generella risker/riskmiljöer och fungerar som en mall som socialsekreterarna verkar använda sig av när de gör sina utredningar.
Problemet är bara att det den mallen inte passar in på alla familjesituationer och kan potentiellt leda till heltokiga synsätt och mynna ut i helt olika slutsatser beroende på vilken socialsekreterare som gjort utredningen.
Ska en utredning göras enligt vetenskapliga utredningsmetoder, så måste utredningarna oberoende av vilken socialsekreterare som gjort det komma fram till precis samma slutsats. Men så fungerar det inte idag, utan det är den enskilde socialsekreterarens ord och analys som ligger till grund för hur resultatet och slutsatsen blir i utredningen.
Vilket kan bli ett helt slumpvist resultat beroende på vilka risker som den enskilda socialsekreteraren fokuserat på i sin utredning.
Enligt BBIC kan i stort sett vilken risk som helst förstoras upp och förmågan att tänka kritiskt utanför ramen försvinner om man som socialsekreterare använder sig av BBIC som mall, utan eget utrymme för eftertanke och reflektion.
Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Dion Sommer, Ingrid Pramling & Karsten Hundeide diskuterar just denna polemik i sin bok
Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. En mycket läsvärd bok om ämnet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Det är alltid horribelt fel när ett barn med skyddsbehov omhäntertas från sin biologiska familj för att sedan dö i Hvb eller fosterhem. Det är i dessa fall som vi måste diskutera proportionaliteten vid omhändertagande.
Varken Barnkonventionen eller mkmr stadgar att barnet har rätt till sin fosterfamilj.
Barnkonventionen följs inte av socialtjänsten. För då skulle socialtjänsten lyssna mer på barnen och deras berättelse och önskemål än idag, när de mot sin vilja kan skickas runt bland olika familjehem och leva i en kappsäck. Hur det nu kan vara "barnets bästa"?
