Citat:
Ursprungligen postat av
kurt-sune
Det beror på vad det är för skola. Visst är ett samarbete mellan hemmet, socialtjänsten och skolan optimalt. Men skolor som drivs som friskolor är sällan beredda att ta ansvar för elever med särskilda behov och slipper helst dem, vilket leder till konflikter med föräldrarna som vet sitt barns lagliga rättigheter.
Problemet är att alla skolor inte har den kompetensen, utan det är ofta kommunala skolor som får sköta den biten och föräldrarna tvingas att byta skola åt sitt barn. Det är just vid konflikter med skolan det kan bli problem även med socialtjänsten om de blandas in.
Jag hör dig och jag är väl medveten om vad du skriver.
Det finns två scenarier här:
1. Föräldrarna gör tillsammans allt för att skolan skall acceptera barnets stödbehov. Här ligger allt på skolan och skolan kan göra orosanmälningar för att försvara sig.
2. Föräldrarnas konflikt är så långt gångna att de inte vill samverka med varandra. Skolan har kompetensen och gör allt för att anpassa till barnets behov av stöd, men föräldrarna är helt ointresserade av att hjälpa sitt eget barn - " Det är inget fel på ungen", " det är mamman/pappan som intalar ungen att han/hon har problem2 (vanliga kommentarer vid dessa skilsmässofall).
Jag läser av dig som att du eventuellt kan ha varit i punkt 1. Men det är punkt 2 jag diskuterar.
