Min ilska mot andras barn har ökat med åren. De är äckliga, förståndshandikappade och allmänt dryga. De flesta är jävligt ful dessutom. De ställer till med problem och jävelskap både omedvetet och medvetet och helst av allt vill jag bara ta tag i barnet och skrika det i ansiktet och fråga om de är totalt jävla slut i huvudet.

De värsta barnen är de som är i åldersspannet 2-4. Dessa jävlar blir man bara irriterad på när man ser oavsett om de sitter still och tittar på tv eller vad fan de nu gör. När man har träffat tjejer som har dessa irriterande barn växer min ilska konstant när de ät i rummet, de är så jävla egoistiska och tänker bara på sig själv. De vill ha TVn för sig själv och se skit som Paw Patrol, Blaze och andra skitprogram men det skiter jag fullständigt i och brukar byta program till nått jag vill se. Sen att ungen börjar tokböla får mig bara att njuta, varför ska de alltid ha sin vilja fram.

Det bästa är när de inte lyssnar på tillsägelser eller är uppkäftiga och sen ramlar och gör illa sig. Eller om de försöker ha sönder något och man kan riva i åt dem eller ta tag i armen och skälla ut dem så att de blir rädd och fattar att de inte har någon makt och att de ska rätta sig i ledet.

Jag har sett att det är flera som känner såhär, att andras barn är ett stort samhällsproblem. Hur känner ni, är min historia verklighet för er med? Må gott.