Jag tror den främsta skillnaden är att folk förr i tiden hade/kände ett ansvar att inte vara borta i onödan. Både för att göra rätt för sig och för att inte vara en börda för sina kollegor.

Nuförtiden har jag en känsla av att folk är hemma och "vabbar" även när ungarna inte är sjuka, eller knappt är sjuka. Bara för att slippa jobba.

Men det finns en konstig kontrast till det här.

Jag känner ett par kvinnor som jobbar på olika förskolor. De säger att barn i mycket större utsträckning lämnas av på förskolan i riktigt dåligt skick, än för 20-30 år sedan. Barn kan droppas av och bokstavligen kaskadspy innan de ens fått av dem jacka och skor.

De säger att föräldrarna lämnar ungarna även om de har hög feber, halsfluss eller influensa. Sen när personalen ringer och berättar att barnet måste hämtas, så låtsas föräldrarna som ingenting och säger "nämen oj, han var ju helt frisk imorse".

Samtidigt ser jag på mina arbetsplatser att folk vabbar mycket mer än förr i tiden.

Jag tror att allt fler människor myglar på sina arbeten än förr, och det är möjligt att barn blir mer sjuka än förr också.

Redan för 25 år sedan reagerade jag på att mina ungars dagis- och skolklasser var fyllda med barn som hade olika allergier och intoleranser. När jag gick i skolan var det typ en kille i varje klass som var allergisk mot i princip allt. Men det var bara det. Nu verkar hälften av varje klass ha någon form av intolerans eller allergi.