Föräldrar ska inte kunna styra och ställa och isolera barn från samhället eller hålla dem från skolan. Missförstå mig rätt, jag var själv hemmasittare. Det jag kan lova är att jag definitivt anser att föräldrarna har ansvar i att så länge barnen inte utsätts för grövre mobbning eller fara för väl och ve i skolan, ska ungarna dit. Folkbildning och utbildning är viktigt. Mina skäl var väl ganska starka för att skolvägra men jag finner det absolut väldigt märkligt att min egen generation samt 70-talisterna lyckats självutveckla sig genom livet såpass mycket att vi står med en hel generation skärmungar som vägrar gå till skolan.

Jag hade klippt alla kablar. Fine, om barnet hade mycket goda skäl till att undvika skolan och istället studerade hemma, det hade funnits en diskussion då. Men ur min synvinkel är du bara en i raden av vuxenbebisar som förvägrat ditt barn en riktig förälder. Kanske gick jag inte själv till skolan men fostrade syskon gjorde jag och för att få resultat sätter man krav. Det är då det går bra för dem hur än de nu ramlar ut i livet vid vuxenlivets inledning. Inte många dagar som hade hunnit gå innan datorn rykt. Ditt arbete är inte en ursäkt för att ditt barn ska förstöra hälsan. Stillasittande är mycket skadligt särskilt när kroppen utvecklas och behöver rörelse och tyngd för optimal utveckling och uppbyggnad av skelett etc. Ditt arbete är inte en ursäkt för att ditt barn ska missa grundläggande social utveckling av essentiell betydelse såsom att umgås med det motsatta könet, lära sig samarbeta med skolkamrater och övriga personer som inte är självvalda liksom nätverka och öka sin sociala kompetens, något som lägger grunder för välmående för resten av livet. Ditt arbete är inte heller en ursäkt för att du ska kringgå dina skyldigheter som förälder. Till din son är du inte anställd eller kollega utan pappa. Ditt yrkesliv är inte aktuellt i diskussionen kring ditt barns bästa.