Citat:
Ursprungligen postat av
Kultingen1999
Att vara småbarnsförälder är sällan lätt, utebliven sömn, kass ekonomi och ens egna intressen hamnar i regel alltid sist i kön.
Tyvärr går detta i regel alltid ut över ens relation där intimiteten uteblir och ersätts av irritation och en enformig vardag fylld av rutiner.
Många väljer att separera av olika anledningar där tabu-tanken om att vara förälder på deltid(varannan vecka) kanske lockar allra mest.
Ni som inte klarade av småbarnsåldern och bröt med eran partner, ångrar ni er i efterhand för att ni inte kämpade vidare? Fanns det något kvar av eran relation att rädda? Har era barn blivit uppenbart lidande på något sätt som ni inte hade kunnat förutse innan separationen skedde?
Det var mitt ex som ville separera. Efter att vi kämpat på i många år för att få det att fungera, i synnerhet hade jag kämpat. Men exet hade inga känslor för mig längre när förälskelsen väl var över och då är det svårt! Nu tar vi hand om våra barn tillsammans och gör detta så gott som varje dag, tillsammans. Barnen mår mycket bra av detta upplägg och vi mår bra. Vår relation är bättre än förut, då jag var ledsen och besviken över att inte få den närhet (kärlek, sex, intimitet) man förväntar sig i en parrelation och exet irriterade sig över mig pga. att exet inte kände något för mig. Så utifrån vår situation så var väl en separation det bästa som kunde bli. Även om det bästa givetvis hade varit att exet hade återfått känslorna för mig och vi hade levt ihop som en lycklig kärnfamilj (som det var tänkt från början).
