Flera saker, där väl inget av ovan är det primära, men nämner det nedan.

Främst; att se barnen må dåligt och på sikt riskera att få men pga deras mors beteende.

mår även dåligt av att se min sambo må dåligt.
mår även dåligt av att detta sker gång på gång utan att hon ens faktiskt erkänner att det är ett problem.
mår även dåligt av att ett litet problem (normalt gnälliga barn) i onödan blir stort och att jag får ta hand om det gång på gång.
mår även dåligt av att det i detta läget är helt omöjligt att stötta och trösta min sambo

... Men försöker väl här få andras syn på situationen, är jag bara onödigt känslig som reagerar på detta och/eller tycker det är helt absurt/beklämmande när treåringen försöker trösta sin gråtande mamma.