På en mer positiv not: På mitt landställe hade jag ett par grannar som kände mina morföräldrar väl. Dom hade egna barnbarn, men inte på plats. Därför blev jag, mina syskon och även kusiner lite som extra barnbarn åt dom. Det var inget jag tänkte på då, men i efterhand känns det som det. Båda levde relativt länge och då jag aldrig kände mina egna morföräldrar blev dom som en bonus.

Hade även en äldre granne som blev något av en extra mor/farförälder. Mycket trevlig herre som trots flera äktenskap aldrig fick egna barn. Han hade även en fru och hon var alltid med och trevlig, men kände inte riktigt samma närhet till henne.

Man behöver ju inte vara blodsigt släkt med någon för att bry sig!