Att skaffa barn eller inte? Det är en tämligen intressant fråga med flertalet infallsvinklar. Jag tror att det är en kombination av ens egen personlighet såväl som den inställning man har och självfallet ens partners personlighet och inställning.

Om man lever i en tvåsamhet är man precis som ordet indikerar, två personer, och om fallet är att det skaver och finns sprickor i relationen redan innan barnafödandet kan man fråga sig om barninnehav kommer förskjuta relationen i en positiv riktning eller en negativ sådan? I mina tankegångar tror jag att om man redan har sprickor och tvivel i relationen kommer barninnehav i regel inte hjälpa relationen, utan snarare kommer fallet tyvärr blir det motsatta och alla parter kommer mer eller mindre få lida.

Om vi vänder på myntet och talar från ett positivt idealperspektiv med en tvåsamhet där båda partner har gemensamma liknande mål i livet utöver att konsumera och hela tiden inneha det senaste, djupare mål i livet som de tillsammans vill fullfölja, då kan barninnehav ge ännu mer mening till tillvaron då man eventuellt har ett delmål som innebär att föra över erfarenheter, kunskap och visdom till de efterkommande generationer att förvalta och utveckla!

Jag tror att barninnehav kan med goda förutsättningar vara underbart och ge en bättre mer meningsfull tillvaro i sin helhet. Självklart innebär de flesta större beslut en del prövningar och utmaningar, men klarar man den goda utmaningen går man ut starkare än tidigare, med nya erfarenheter och nya kunskaper.

Om jag ska tala för egen räkning vill jag väldigt gärna ha barn och jag förstår att det inte är en dans på rosor varje sekund, däremot ger det extra mening utöver egen konsumtion. Jag tror inte på ett liv där man lever för att köpa den nya telefonen, den där dyra datorn som grannen har, den där fina bilen som ens arbetskamrat nyss köpt eller varför inte den exklusiva kafferostaren som Annika med man nyss införskaffat såhär runt nyårstiden?

Att leva blått för att konsumera utan djupare mål, att leva blått för att imponera utan djupare mål, vad är det för liv? Föga förvånande att vi har stora psykiska problem i det här landet.