2017-09-26, 17:28
 
Medlem
Mycket roligt att bubb.la diskuteras här på Flashback! Jag är inte särskilt aktiv på detta forum så jag deltar inte lika mycket i diskussionen som jag kanske borde. Hur som helst ger jag gärna en kommentar till spekulationerna här om vår relation till alternativhögern.

Vi som driver bubb.la är libertarianer och projektet har alltid haft en helt och hållet libertariansk linje. Det finns inga som helst planer på att ändra detta och jag ser inte heller några tecken på att vi graviterar i någon annan riktning. Den utveckling man kan se är om något att vi över tid har börjat lägga mer tonvikt på konservativ libertarianism à la Hans-Hermann Hoppe snarare än mer värdeneutral libertarianism à la Rothbard eller kulturradikal vänsterlibertarianism à la Jeffrey Tucker (eller i Sverige: Johan Norberg, Mattias Svensson, Fredik Segerfeldt med flera) som ofta får mer uppmärksamhet inom mainstream. Detta är inte en särskilt dramatiskt förändring och den är exempelvis helt i linje med det amerikanska Misesinstitutet – den libertarianska rörelsens intellektuella spjutspets – som ofta betonar värdet av en konservativ syn på kultur vid sidan av de ekonomiska idéer som kan sägas vara libertarianismens kärna.

Jag ska försöka undvika att snöa in på en detaljerad ideologisk diskussion men det är värt att påpeka att libertarianismen alltid haft både en liberal och en konservativ gren. Att libertarianer rör sig mellan dessa poler är därför inget nytt eller förvånande. Libertarianismen är en filosofiskt avgränsad och framför allt ekonomisk ideologi som i sig själv inte har några givna svar på kulturella frågor. Vissa anser att en kosmopolitisk kultursyn passar bäst med de ekonomiska idéer som alla libertarianer har gemensamma, andra menar att det tvärtom finns starka synergier mellan ekonomisk frihetlighet och kulturell konservatism. Som projekt har bubb.la ingen officiell linje i denna fråga men jag och flera andra ledande personer inom projektet lutar mot den senare uppfattningen.

Jag vill bestämt avvisa uppfattningen att bubb.la rör sig i riktning mot att bli en del av alt-right. Faktiskt är det en skrattretande tanke för mig, eftersom jag i hög utsträckning ser alt-right som förvirrade nybörjare och ett marginellt fenomen jämfört med den månghundraåriga och rika frihetliga tradition vi libertarianer tillhör. Däremot är jag intresserad av att sprida frihetliga idéer till alla tänkbara grupper som är benägna att lyssna på vårt budskap. Om exempelvis nationalister kan ta till sig vissa av våra ekonomiska idéer så att deras nationalism kan bli frihetlig snarare än socialistisk så är det utmärkt och värdefullt för mig att bidra till. Som redan påpekats har jag inte bara medverkat i nationella podcasts utan även i en vänsterpodcast och mitt syfte där är detsamma, att försöka få dem att plocka upp åtminstone delar av våra idéer om radikal decentralisering med mera, utan att jag för den sakens skull förväntar mig att de ska bli libertarianer. Naturligtvis är det inte heller så att man närmar sig någon annans uppfattningar bara för att man har ett samtal med dem.

Vad gäller althögern mer specifikt tycker jag att vi fått till ett bra förhållningssätt till dem, nämligen att försöka ha en öppen dialog snarare än att gå i fällan att man antingen fördömer dem eller "flirtar" med dem. Vi försöker vara så sakliga som möjligt vilket i mina ögon innebär dels att erkänna att althögern delvis har varit bättre än vi på att välja sina strider och fokusera på de viktigaste samhällsfrågorna, dels att kritisera dem hårt på de punkter där vi är oense. I praktiken upplever jag att vi framför allt kritiserar althögern från ett högerperspektiv och varnar för deras socialistiska och centralistiska tendenser. Jag och många andra libertarianer anser att althögern på senare tid har urartat och blivit mycket mindre intressant, framför allt på grund av att Richard Spencer och kretsen kring honom blivit uttalade socialister. När de härom dagen publicerade en artikel som motsatte sig Kataloniens kamp för självständighet kändes det lite som droppen som fick bägaren att rinna över och jag hade en ilsken rant i radio bubb.la där jag dödförklarade den amerikanska alternativhögern och uppmanade alla goda krafter som finns kvar inom deras kretsar att bryta med Spencer.

Jag antar att jag även bör säga något om althögerns tendenser till biologism, rastänkande, antisemitism etc. Det finns strikt taget ingenting i den libertarianska ideologin som utesluter att en libertarian även kan vara rasist, men i praktiken är sådana uppfattningar extremt ovanliga inom den libertarianska rörelsen. Vi har ett individualistiskt perspektiv och anser att människor ska bedömas på grundval av deras personliga kvaliteter, inte på grundval av deras rastillhörighet eller några andra kollektiva kategorier. Antisemitism är särskilt främmande för oss då många av de ledande libertarianska tänkarna varit judar (Mises, Rothbard, Rand, Friedman etc) så om man tror på judiska konspirationer etc så får man väl också dra slutsatsen att libertarianismen är en del av den judiska sammasvärjningen! Av dessa anledningar är diskussioner om ras etc något som jag upplever inte riktigt berör oss. I den mån vi interagerar med alternativhögern fokuserar vi på de frågor där vi tror att det kan finnas beröringspunkter – frågor där vi inte alls har samma perspektiv, som exempelvis rasfrågor, tenderar vi att lägga åt sidan. För att vara politiskt korrekt måste man ju ständigt kontrasignalera och ta avstånd från rasism osv men vi libertarianer tenderar att inte vara särskilt intresserade av sådant och inte heller särskilt känsliga för politisk mobbing, guilt by association osv.

Ytterligare en reflektion är att jag och många andra konservativa libertarianer avvisar den moderna diskursen om "den vita rasen". Detta är så vitt mig anbelangar en förfelad import från den amerikanska kultursfären där "vithet" blivit ett slags pseudoetnicitet på grund av att USA grundades av en blanding av europeiska folkgrupper. Från ett europeiskt perspektiv är detta i grunden främmande då européer traditionellt sett inte bektraktat sig själva som vita utan som svenskar, tyskar, engelsmän osv. Det liknar hur vänstern ständigt importar begrepp som genusteori, rasifiering, intersektionell analys, fokus på transsexualism etc – nästan alltihop kommer från amerikanska elituniversitet och överförs till vår del av världen med en häpnadsväckande avsaknad av kritiskt tänkande. Jag tycker att intellektuella européer ska hålla sig för goda för att ständigt apa efter amerikanerna och jag hoppas att tyngdpunkten i alla politiska strömingar – libertarianism såväl som alternativhögern och vänstern – ska skifta från fördummande amerikanisering till ett historiskt bildat och gediget europeiskt perspektiv.

På ett liknande sätt tenderar konservativa libertarianer att vara skeptiska till nationalism och se det som ett både riskfyllt och ohistoriskt förhållningssätt. Nationalism kan i mina ögon vara något positivt om det är ett alternativ till globalism (bättre att älska Sverige eller Tyskland än att älska FN eller EU) men om det är ett alternativ till en mer långtgående decentralisering så blir nationalismen istället ett problem. Vi libertarianer drömmer om en värld där dagens nationalstater bryts upp till mindre enheter, som exempelvis de historiska svenska landskapen eller ordningen i Europa under medeltiden då hundratals självständiga städer och enklaver konkurrerade med varandra i ett system som med moderna mått mätt kan sägas ha varit statslöst. Som Hoppe har uttryckt saken: Visonen bör vara ett Europa som består av tusentals Lichtenstein och schweiziska kantoner! Därför kan vi delvis sympatisera med nationalister som vill återföra makt från EU till Sverige, men samma personer blir våra fiender om de vill förvägra Skåne att utträda ur Sverige om skåningarna så önskar eller om de motsätter sig katalanernas försök att utträda ur Spanien eller liknande rörelser. En särskilt förkastlig tendens inom alternativhögern är den paneuropeiska etnonationalismen som drömmer om att förena alla "vita" människor under en fana eller vad gäller Norden, att slå ihop de skandinaviska länderna till en enda stat.

Vad gäller det här med att jag personligen beskrivit mig själv som nyliberal och aktiv i Frihetsfronten så är det något som förändrats över tid. Jag blev aktiv i Frihetsfronten år 1999 och under lång tid var det i stort sett det enda libertarianska nätverk som fanns i Sverige. Jag kände mig dock aldrig helt hemma i delar av deras tankegods – exempelvis reagerade jag mycket negativt redan från början när jag märkte vilken föraktfull attityd vissa tongivande personer där hade gentemot privatmoralisk konservatism, hemundervisning av barn med mera. När svenska Misesinstitutet startade och lade an en mycket mer konservativ ton (detta var runt 2011) kände jag mig mycket mer hemma där och när vi startade bubb.la blev det naturligt att över tid slå in på en liknande mer konservativ inriktning. Återigen är detta inte en officiell bubb.la-linje, men för egen del har jag över tid prioriterat ner exempelvis att prata om droglegalisering och andra livsstilsliberala frågor och istället prioriterat upp att prata om exempelvis det stora värdet av familjer och civilsamhälle som det främsta realistiska alternativet till den övervuxna staten. Över tid har jag också börjat använda "nyliberal" som ett negativt ord för att särskilja mig själv från de kulturellt progressiva libertarianerna.

Jag ber återigen om ursäkt för min låga aktivitetsnivå i den här tråden. Tycker det är onödigt att det ska spekuleras om mig när jag istället själv kan förklara var jag står. Ska försöka fixa något slags bevakning så att jag får meddelanden om nya inlägg här. Om det inte funkar, kontakta mig gärna på martin@bubb.la så kommer jag tillbaks och skriver fler kommentarer.
Citera