2014-11-09, 13:59
 
Medlem
Tochtlis avatar
Detta hände i mitten av 90-talet när jag var i de tidiga tonåren.

Där jag växte upp fanns ett gammal övergivet hus där den senaste ägaren sades ha hängt sig på grund av diverse psykiska och ekonomiska problem, huruvida detta stämde eller inte visste jag inte. Det sades i alla fall spöka där. Huset var väl från mitten av 1800-talet kan jag tänka mig. Hur som helst så var vi ett gäng ungar på 5 st som tyckte vi var otroligt jävla tuffa, så vi bestämde oss för att bryta oss in och övernatta i huset. Huset låg avskilt och ödsligt så ingen kunde se om någon var där över natten eller inte. Vi tog oss in genom ett fönster och undersökte huset. Precis som vi misstänkte var husets inredning mycket gammaldags, och huset var utan tvekan övergivet sedan länge. Ett gammal piano och andra gamla möbler stod och samlade damm, döda växter i fönstren, spruckna rutor som inte lagats med mera. Vi var noga med att kolla att ingen fanns i huset, vi hade hört rykten om att pundare och annat slödder kunde gömma sig där, men vi tittade överallt och såg inget tecken på mänsklig närvaro. Inte heller såg det ut som om någon hade varit där de närmsta åren.

Vi gick upp på övervåningen och hittade ett sovrum som vi genast gick in i. Sängen var för en person, och sliten. Vi hade tagit med sovsäckar som vi började lägga ut på golvet. En av oss hade tagit med sig en kortlek och vi började spela. Elen fungerade inte så vi fick använda ficklampor när det börjat skymma (det var höst så det blev mörkt vid kl 16 ungefär). När vi satt där och spelade så hörde vi en duns nerifrån hallen. Vi gick ner och kollade men såg ingen. Vi blev lite skraja men återgick till kortspelandet. Framåt kl 19 på kvällen var det helt mörkt ute, och vi började äta våra mackor som vi tagit med. Då upptäckte vi att ingen av mackorna hade pålägg, trots att vi alla varit 100% säkra på att vi hade lagt på leverpastej, ost, kaviar och allt möjligt. Ingen av mackorna hade minsta spår av pålägg eller smör. Nu började vi bli riktigt illa till mods och undrade vad fan som försiggick. Vi åt det torra brödet ändå, vi var ju hungriga och ingen av oss hade orken att gå drygt 1 km till vårt bostadsområde för att skaffa mer proviant.

Nästa skumma grej inträffade drygt en halvtimme senare, när vi hörde pianot spela. En mycket tyst och sorglig melodi. Ryggraden frös till is på mig, och garanterat på polarna också. Vi satt med vitt uppspärrade ögon och lyssnade till musiken, och funderade på om vi skulle hoppa ut genom fönstret och överge planen om att övernatta. Från fönstret och ner till marken var det kanske 5-6 meter så det var uteslutet såvida vi inte ville ha varsitt benbrott på köpet. Just som vi satt och nästan grät av rädsla så slutade sången tvärt och det blev knäpptyst, mycket tystare än innan. Innan hade vi hört vinden vina utanför, nu däremot var det helt tyst. Det var som om huset var perfekt ljudisolerat. Vi blev sakta bättre till mods och försökte övertyga oss om att vi bara hört fel.

Plötsligt skar en röst genom tystnaden. Någon, eller något, grät förtvivlat nere i vardagsrummet. Fruktansvärda hulkanden från någon som grät och skrek om vartannat i desperation och ångest, det värsta jag hört i mitt liv. Nu slog överlevnadsinstinkterna in i oss på allvar och vi blev panikslagna och gav upp alla tankar på att övernatta i detta skräckhus. Inte ens chans att vi skulle överleva natten om vi stannade där. Vi rusade ut så fort vi kunde, och jag kastade en sista blick in i vardagsrummet innan även jag sprang ut. Där låg en stol omkullvält mitt på golvet, som jag var helt säker på inte fanns där tidigare, och ännu värre: från en krok i taket hängde en snara och ovanför den gav taket ifrån sig kusliga knakanden. Den hade garanterat inte varit där när vi undersökte vardagsrummet.

Jag har än idag svårt att förstå vad som hände den där kvällen för 20 år sedan. Det enda jag kan tänka mig är att jag och mina polare fick en återblick av hur den förre husägarens sista kväll i livet var, innan han begick självmord. Jag är varken troende eller skrockfull, men detta har gäckat mig hela livet och jag vet inte vad jag ska tro. Var det någon som lurades? Någon pundare som tyckte det var roligt att skoja med ett gäng 13-åringar? Tro mig, jag skulle bli glad om det framkom en naturlig förklaring till vad som hände.
Citera