Citat:
Ursprungligen postat av pudelo
Tror ju inte att det här är hela historien-antagligen ligger det mer bakom än att hon vill ha ett till barn.
Identitetskris? Är man inte mamma till riktigt små barn så känner man sig kanske inte 100% behövd?
Är hon psykiskt stabil i övrigt?
Skulle gissa att om ni gick och talade med någon tillsammans så kanske du skulle få ett annat svar till orsaken än den du fått nu.
Risken finns ju att inte hon heller kan peka på vad problemet är i dags läget, kanske bara skyller hon på barnavlandet för att slippa rota djupare i sig själv?
Jag tror inte att detta kan lösas utan skilsmässa, har föreslagit för henne att vi kanske skulle ta och tala med familjerådgivningen men hon vill inte. Har även föreslagit att prata med en kurator men det vill hon inte heller göra. Hon bevisar att hon inte älskar mig nu, varför skulle hon börja älska mig igen om vi nu fick ett fjärde barn? Jag mår väldigt dåligt just nu för jag tänker på barnen och den ev saknaden av dom. Vad hade ni gjort om ni var i mitt ställe?
