Tror ju inte att det här är hela historien-antagligen ligger det mer bakom än att hon vill ha ett till barn.
Identitetskris? Är man inte mamma till riktigt små barn så känner man sig kanske inte 100% behövd?
Är hon psykiskt stabil i övrigt?

Skulle gissa att om ni gick och talade med någon tillsammans så kanske du skulle få ett annat svar till orsaken än den du fått nu.
Risken finns ju att inte hon heller kan peka på vad problemet är i dags läget, kanske bara skyller hon på barnavlandet för att slippa rota djupare i sig själv?