Jag är adopterad och känner att jag klarat mig ganska bra även om jag gått igenom perioder av deppande, det är mycket lätt och vanligt att bygga upp förväntningar på sig själv att varje dag känna att man ska vara glad att man fått de chanser och möjligheter som man kan få i Sverige. Vad jag höll på att gå fel i livet när jag växte upp var att jag höll på och bli självhatande, att totalt förneka mitt etniska ursprung. Gotland är en typiskt län där det var iallafall på 90-talet max 1invandre/adopterad per klass, så man blir lätt utpekad på bra/dåliga sätt.

Men med bra vänner och förstående familj har jag lärt mig och acceptera mitt ursprung.