Råd om hur media bör hantera självmord

Världshälsoorganisationen har tagit fram en skrift för anställda inom mediesektorn, med detaljerade rekommendationer om hur man bör bete sig kring publicitet om självmord. Nedan följer ett utdrag.

* Sensationsjournalistik bör undvikas, särskilt när det gäller kända personer. Man bör inte heller publicera fotografier av den avlidna eller av scenen för självmordet. Man bör också avstå från löpsedels- och förstasidesrubriker.
* Detaljerade beskrivningar av den använda metoden bör ej förekomma. Forskning har visat att mediebevakning av självmord ger större effekt på metoden som väljs än på antalet självmord.
* Upprepad och onyanserad medierapportering om självmord har en tendens att särskilt hos unga människor befrämja självmordsgrubblerier.
* Självmord får inte beskrivas som en metod att klara av personliga problem på, som att misslyckas i en examen, att ha ekonomiska svårigheter och liknande.
* Självmord bör varken återges som något oförklarligt eller beskrivas på ett förenklat sätt. Självmord beror aldrig på en enstaka faktor eller händelse. I många fall finns ett samband med psykisk sjukdom, särskilt depression, eller missbruk.
* Media bör samtidigt med sin rapportering ge information om att självmord kan förhindras och var hjälp finns att få.
* Att glorifiera självmordsoffren som martyrer eller förebilder riskerar att ge mottagliga personer uppfattningen att samhället högaktar självmordsbeteende. I stället bör betoningen ligga på sorgen efter den avlidne.
* Att beskriva de fysiska konsekvenserna av ett icke fullbordat självmord (exempelvis hjärnskador, förlamning) kan ha en avskräckande effekt.