Tycker det känns som att Sigge är rädd för att säga att hans barndom var bättre än hans barns. Vi har någon underlig progressiv idé i samhället vi lever i att det är omöjligt att kritisera vad som idag är gårdagens framtid. Vi får jämt och ständigt höra förlöjligande kommentarer om gamla gubbar och gummor som säger att "det var bättre förr" och att minsann även de gamla grekerna var oroade över ungdomens nya och dåliga beteende.
Detta tillsammans med dagens värdematerialistiska tendenser tycks ha gjort kritik mot nutiden till fördel för dåtiden totalt omöjlig. Sigge känner tydligen att det är något som är fel när allt barn gör är att sitta framför iPads och iPods istället för att springa och leka i skogen men eftersom han, precis som vi andra, lärt oss att det är omöjligt att kritisera "dagens ungdom" så glider han in i någon sorts självpsykoanalys och konstaterar att även om han tycker att det här är en dålig tendens så måste han ha fel och det måste bero på hans egna förvirrade nostalgi.
Själv är jag väl vad man skulle kunna kalla för konservativ, och detta trotts att jag föddes på 90-talet och växte upp på under sena 90-talet och början av 2000-talet. Jag växte upp just när hela problematiken med datorspelsberoende ungdomar som aldrig kom ut i solljuset uppmärksammades. Jag vet inte om jag tycker att datorspelande i sig är ett problem, men det är(som Sigge nämner) ett problem att man har konstant tillgång till informationsflöde på det sättet man har idag och jag tror framför allt att detta kan vara skadligt för små barn som i stort sett föds med iPad i hand.
Kanske projicerar jag mina egna problem på samhället i stort, men jag upplever att jag har väldigt svårt att fokusera på saker som är viktigare såsom umgänge, gemenskap, motion och studier just för att man har den outtömliga underhållningskällan som datorn är.
Jag har tagit det aktiva beslutet att aldrig skaffa en iPhone eller iPad för jag vet att jag inte skulle kunna hantera det. Jag skulle aldrig någonsin kunna slita mig från dessa apparater för jag är totalberoende av att konstant checka min newsfeed på Facebook, titta på videos på Youtube, surfa runt på Flashback, etc. För mig är den här typen av teknik en pacifierande kraft även om den såklart också ger tillgång till mycket som är bra.
Jag hade inte velat att mina eventuella, framtida barn skulle ha en uppväxt med iPaden som central knytpunkt för tillvaron. Bara för att man har det bättre än sina barn på den materiella och teknologiska fronten innebär inte det nödvändigtvis att man har en bättre barndom i sig.
Det var bättre förr! Det är okej att kritisera även det moderna!
Detta tillsammans med dagens värdematerialistiska tendenser tycks ha gjort kritik mot nutiden till fördel för dåtiden totalt omöjlig. Sigge känner tydligen att det är något som är fel när allt barn gör är att sitta framför iPads och iPods istället för att springa och leka i skogen men eftersom han, precis som vi andra, lärt oss att det är omöjligt att kritisera "dagens ungdom" så glider han in i någon sorts självpsykoanalys och konstaterar att även om han tycker att det här är en dålig tendens så måste han ha fel och det måste bero på hans egna förvirrade nostalgi.
Själv är jag väl vad man skulle kunna kalla för konservativ, och detta trotts att jag föddes på 90-talet och växte upp på under sena 90-talet och början av 2000-talet. Jag växte upp just när hela problematiken med datorspelsberoende ungdomar som aldrig kom ut i solljuset uppmärksammades. Jag vet inte om jag tycker att datorspelande i sig är ett problem, men det är(som Sigge nämner) ett problem att man har konstant tillgång till informationsflöde på det sättet man har idag och jag tror framför allt att detta kan vara skadligt för små barn som i stort sett föds med iPad i hand.
Kanske projicerar jag mina egna problem på samhället i stort, men jag upplever att jag har väldigt svårt att fokusera på saker som är viktigare såsom umgänge, gemenskap, motion och studier just för att man har den outtömliga underhållningskällan som datorn är.
Jag har tagit det aktiva beslutet att aldrig skaffa en iPhone eller iPad för jag vet att jag inte skulle kunna hantera det. Jag skulle aldrig någonsin kunna slita mig från dessa apparater för jag är totalberoende av att konstant checka min newsfeed på Facebook, titta på videos på Youtube, surfa runt på Flashback, etc. För mig är den här typen av teknik en pacifierande kraft även om den såklart också ger tillgång till mycket som är bra.
Jag hade inte velat att mina eventuella, framtida barn skulle ha en uppväxt med iPaden som central knytpunkt för tillvaron. Bara för att man har det bättre än sina barn på den materiella och teknologiska fronten innebär inte det nödvändigtvis att man har en bättre barndom i sig.
Det var bättre förr! Det är okej att kritisera även det moderna!
