Min teori är att om vi ser oss själva sittandes i ett exempelvis "tåg" i rörelse, där då tåget skall representera tiden. vi känner vanligtvis inte av att tåget rör på sig då de inte retarderar eller ökar i hastighet, men låt oss tänkta att vi inte gör det. men tanke på att ifall tåget saktar in så gör vi det oxå och lever fortfarande i samma verklighet som om ingenting hänt, vi hinner alltså med lika mkt under den sträcka tåget hinner förflytta sig på oberoende på tågets hastighet. endast "den" som befinner sig utanför tåget kan i detta fall se "tiden" som ett abstrakt ting...
skulle vart rätt tufft o hitta utgången på tåget om det nu finns en:p kom igen o hjälp till o värva vidare på iden om ni gillar den:D
Vad är tid?
Vart börjar tid, vart slutar tid?
Tidsnöret, vart börjar den?
Det är därför som tidsmaskiner aldrig kan fungera även om de kan byggas. För hur vet "tiden" tidsmåtten vi använder, så ingen har en aning om vart man skulle hamna i en tidsresa. Och vems tid ska gälla, arabvärldens, kinesernas eller vår?
Det var ju aldrig 1950, 1743 eller 1999 egentligen.
Vi lever ju hela tiden i "nutiden"? Men min fråga är att vart försvinner det förflutna. Alltså det vi precis upplevt. Vart försvinner den? Det är som vi lever på plattor av energi som flyttar sig framåt, och den gamla plattan vaporerar bort när den är klar med den "nuvarande". Som en lasagne. Är universum en 100% kedjereaktion som inte går att ändra på?