varför har folk så jäkla svårt för att skilja på orden var och vart som faktiskt har olika betydelser?
var är du? var är befintlighet. vart är du är helt fel!
vart ska du gå? vart (var till) ska du gå (från där du är nu)? inte var, om du inte vill veta exakt var på trottoaren någon ska gå någonstans.
vart hittar jag x? fel: var hittar jag x är rätt eftersom du frågar efter en befintlighet och inte i vilken riktning.
vart är sockret? fel: var är sockret? vart tog sockret vägen kan dock vara rätt eftersom man frågar efter riktningen.
Vart avser riktning, t.ex: "Vart ska jag gå, dit eller dit?" (pekar åt olika riktningar), eller "Vart är du påväg?" svar: "Åt norr!".
Var avser en specifik plats, t.ex. "Var är du?" svar: "I mataffären" eller "Var fan la jag min mobiltelefon?".
För att förtydliga. Vart handlar om riktning. Det ska passa att säga "vart åt" i meningen för att vart ska fungera. Så, "Var är du?" "Vart ska du?"
Vart har du lärt dig det här nånstans och vart kan man läsa mer om det?
Hur länge har detta existerat, att uteslutande använda sig av formen vart? Jag hörde det nog första gången för sisådär tio år sedan, och nu verkar det bli mer och mer vanligt. Det måste väl vara ett nytt fenomen? Även bland folket i min närhet som brukade skilja på var och vart, har många gått över till att alltid säga vart.
Ibland drygar jag mig och låtsas inte förstå dem, men de flesta fattar ju inte... :whoco5:
T.ex.
"Vart ligger pizzerian?"
"Den ligger ditåt"
"Ja men vart?"
"Ditåt, kan det vara norrut kanske?"
"???"
Det där går ju visserligen att förstå, men vad sägs om frågan "Vart går buss XY?". Jag svarade "till Z-gatan." och fick motfrågan "Ja, men vart går den?" (Som om det skulle hjälpa att betona hårdare)
"Menar du var?"
"Ja"
"Hållplatsen är tvärsöver gatan..."
Man blir ju förbannad.
Jag har skummat igenom den här tråden, och ingenstans har man tagit upp uttalet av "vart", bortsett det norrländska "vars".
Några i min närhet säger "vart är..." med långt a, alltså som uttalet av "var" med ett påhängt -t. Är detta ett utbrett uttal? Jag tror mig mest ha hört "vart" med kort a tidigare. I mina öron låter det inte rätt, dels för att man säger "vart är" när man menar "var", dels för att jag är van med "vart" uttalat med kort a. Är det vanligaste uttalet med långt eller kort a? Handlar detta om regionala skillnader?
"Vart" i betydelsen "blev" har jag bara hört med kort a, däremot.
Denna tråd är alldeles för viktig för att den ska få falla i glömska. Felanvändningen av "vart" där det ska vara "var" fortsätter att breda ut sig med full orkanstyrka. Det är så fult.
Var är du, men vart ska du.
Var: läge, på vilken plats, i vilken ort, etc.
Vart: riktning, till vilken plats, till vilken ort, etc.
Var besvaras med där, på parkeringsplatsen, i Örkelljunga, i USA, i badrummet, etc.
Vart besvaras med dit/ditåt, till parkeringsplatsen, till Örkelljunga, till USA, till badrummet, etc.
r-r (vaR-däR)
t-t (varT-diT)
När kommer vart-reformen? Ingen under 30 kan skilja på var och vart.
