Vore det inte lite på tiden att ändra stavningen av ordet "och"?
Det är så ologiskt att stava det på det vis det stavas.
Om jag inte fattat helt fel är stavningen en form av gammalt ogh.
Ursprungligt auk blev ok vilket likt ord som iak fick gh i slutet, dvs ogh och iagh.
Normalt sett har detta blivit g, som i orden iagh > jag, migh > mig etc.
Det borde alltså ha blivit auk > ok > ogh > og (så som det blivit på de andra nordiska språken)
I uttal ofta med förlust av g:et. T.ex. jag [ja:].
Og skulle då kanske blivit [o:] eller [O]. Så som det ofta ju uttalas.
Men modernare stavning kanske skulle vara "ock"???
vad tros om detta?
"Både og" funkar inte riktigt för mig. Ock blir nog bättre på svenska. Om det rör sig om ett ålderdomligt "ock"(så) eller "och" med ny stavning framgår av sammanhanget. Så om vi tvunget måste ha en reform går min röst till ock. Man kan t o m stava det åck om man man undvika förväxling med ålderdomliga "ock"(så). Eftersom "också" och "och" ligger så pass nära i betydelse är risken för missförstånd dock obefintlig.
Stavningen og osv är inte ett alternativ eftersom det uttalas ok nu. För mig fungerar det fint med och, men annars är väl ock det bästa, som i också.
(På de platttyska dialekterna i norra Tyskland och östra Nederländerna, Platduutsch, säger man förresten ok eller ook, inte auch, men det betyder ju också. Mein Vater war ok ein Hai, hörde jag nyligen i en film.)