Saxat från Susning.nu:
En stad är en större tätort med egen jurisdiktion och administration. Strängt taget finns i Sverige inga städer efter 1970 års kommunreform, men de större tätorter som dessförinnan hade status av stad (de flesta är nu huvudorter i respektive kommun) brukar återigen kalla sig för städer. Den stad som är säte för styret i en region, provins, ett län eller liknande kallas residensstad. Den stad som har motsvarande funktion för ett land eller en delstat kallas dess huvudstad.
Under tiden före kommunerna fanns det i varje stad ett magistrat som utövade myndighet.
Se även stadsprivilegier.
//vilket kommer här nedan
Stadsprivilegier är de rättigheter som tillkommer en stad och skiljer den från en köping, municipalsamhälle, socken, kommun. Stadsprivilegier utfärdas av ett lands regering och städerna är noga med att räkna vilket år de första gången fick sina. När ett landområde erövrats av ett annat land, brukar det nya landet utfärda förnyade stadsprivilegier.
I Sverige finns sedan kommunreformen på 1970-talet formellt sett inga städer, bara kommuner. Alla svenska medborgare får bedriva handel, oavsett om de bor i en stad eller på landet.
Årtal för svenska stadsprivilegier
1200-talet Ronneby
1255, Stockholm
1368, Östhammar
1317, Torshälla
1403, Eksjö
1413, Landskrona
1414, Helsingborg
1446, Gävle
1462, Båstad
1471, Luntertun
1491, Öregrund
1516, Ängelholm ersätter Luntertun
1607, Göteborg
1622, Borås
1643, Nora
1647, Vaxholm
1784, Võru i Estland
1786, Östersund
1917, Katrineholm
1922, Mölndal
-------------------------------
Med andra ord har Gavne delvis rätt i sin debatt angående stadsbenämning av kommuner om man ser till 1971/1974 års
kommunreform då ca 600 kommuner slogs ihop till ca 300 (289 idag). Däremot står det inte att finna någonstans att det skulle vara rent nazistiskt att benämna kommuners största tätorter för städer då de de facto är residensstäder i kommunen de tillhör.
Jag hinner tyvärr inte spinna vidare på det här just nu, men jag hoppas att alla, inklusive B-O Gavne inser att debatten om stadsbenämning är banal.
En stad är en större tätort med egen jurisdiktion och administration. Strängt taget finns i Sverige inga städer efter 1970 års kommunreform, men de större tätorter som dessförinnan hade status av stad (de flesta är nu huvudorter i respektive kommun) brukar återigen kalla sig för städer. Den stad som är säte för styret i en region, provins, ett län eller liknande kallas residensstad. Den stad som har motsvarande funktion för ett land eller en delstat kallas dess huvudstad.
Under tiden före kommunerna fanns det i varje stad ett magistrat som utövade myndighet.
Se även stadsprivilegier.
//vilket kommer här nedan
Stadsprivilegier är de rättigheter som tillkommer en stad och skiljer den från en köping, municipalsamhälle, socken, kommun. Stadsprivilegier utfärdas av ett lands regering och städerna är noga med att räkna vilket år de första gången fick sina. När ett landområde erövrats av ett annat land, brukar det nya landet utfärda förnyade stadsprivilegier.
I Sverige finns sedan kommunreformen på 1970-talet formellt sett inga städer, bara kommuner. Alla svenska medborgare får bedriva handel, oavsett om de bor i en stad eller på landet.
Årtal för svenska stadsprivilegier
1200-talet Ronneby
1255, Stockholm
1368, Östhammar
1317, Torshälla
1403, Eksjö
1413, Landskrona
1414, Helsingborg
1446, Gävle
1462, Båstad
1471, Luntertun
1491, Öregrund
1516, Ängelholm ersätter Luntertun
1607, Göteborg
1622, Borås
1643, Nora
1647, Vaxholm
1784, Võru i Estland
1786, Östersund
1917, Katrineholm
1922, Mölndal
-------------------------------
Med andra ord har Gavne delvis rätt i sin debatt angående stadsbenämning av kommuner om man ser till 1971/1974 års
kommunreform då ca 600 kommuner slogs ihop till ca 300 (289 idag). Däremot står det inte att finna någonstans att det skulle vara rent nazistiskt att benämna kommuners största tätorter för städer då de de facto är residensstäder i kommunen de tillhör.
Jag hinner tyvärr inte spinna vidare på det här just nu, men jag hoppas att alla, inklusive B-O Gavne inser att debatten om stadsbenämning är banal.
