Min världsbild går ihop logiskt. Den är inte alls styrd av några känslor. Tvärtom, iskall genomlysning och analysering. Man kan aldrig få mig att tro något som inte är sant. Jag börjar med skepticism tills eventuell sanning blir bevisad för mig.
Gud kan köra upp en gurka var han vill. Jag bryr mig inte eftersom någon som inte finns ändå inte har ett anus.

Du kan tro båda är sanna samtidigt. Gud är ju en trädgårdsmästare i skapelseberättelsen.

Ja, känslorna styr det rationella. Det är därför man inte kan vara objektiv. Man kan inte ge en fullskalad bild.

Min världsbild går ihop logiskt. Den är inte alls styrd av några känslor. Tvärtom, iskall genomlysning och analysering. Man kan aldrig få mig att tro något som inte är sant. Jag börjar med skepticism tills eventuell sanning blir bevisad för mig.
Gud kan köra upp en gurka var han vill. Jag bryr mig inte eftersom någon som inte finns ändå inte har ett anus.

Ologiskt att vara ateist när gud inte är motbevisad.

Det är bara avsaknad av tro på Gud. Det innebär inte att dem är helt emot Guds existens.

Jag fattar.
Jag tror på Gud förutom evangelierna. Jag tror att människan som enhet är gjord till Guds avbild. Alla människor har ett ”jag” bakom sina ögon. Sen tror jag på syndafallet, att människan föds med en kluven natur som är onaturlig.

Även vi troende kan ha känslomässiga drag till tron. Oavsett om vi är ”rationella”.

Du skall älska HERREN, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft. — Deuteronomium 6:5

Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft. — Markus 12:30

Oavsett om det står förstånd. Vår natur är kluven från syndafallet. En kluven natur kan inte skilja på höger och vänster ibland.

Jag tror ju med säkerhet att Jesus korsfästes. Så jag tror på den historiske Jesus. Vilket gör att Gud inte blir ansiktslös. Men det hade jag gjort även om det var tvivelaktigt över Jesu korsfästelse.

Objektivt och rationellt finns.
Människan måste träna sina känslor för att vara objektiv och rationell.

Men om det finns något objektivt och rationellt, t ex att Gud inte finns, varför väljer någon som är tränad i det objektiva/rationella ändå att tro på Gud?

Jag tänker nu t ex på religiösa vetenskapsmän. Du menar att det känslomässiga tar över, men en vetenskapsman som är ordentligt tränad vet att om han jobbar på en tes som är felaktig och kan motbevisas så måste han acceptera detta, men han accepterar utan motstånd Gud?

Du menar att det känslomässiga kan ta över i varje enskilt fall, helt skilda från varandra?

Du skulle ändå inte tro på Gud om talande sniglar fanns eller joddlande kaktusar. För Evolution kan leda till att sniglar talar och joddlande kaktusar finns. Motstå inte en evolutionsprocess, allt är möjligt.

De flesta ateister vill förklara det ordet med avsaknad. Men jag tycker att aktiv tro på Guds icke existens låter mer logiskt. Ateism är troligen ett ord som också hamnat i inflationsläge.

Tittar man generellt på din fråga så skulle jag säga att du har halvrätt. Vad gäller tro på gud så finns det bara känslomässig sådan.
Vad gäller avsaknad av tro på gud så är det annorlunda. Det finns inget känslomässigt i att inte tro att något finns. Talande kaktusar, gud, Harry Potter eller plattmaskarnas kungarike. Ingen av dom grejerna har jag någon känslomässig relation till.

EDIT: Du frågade om "grunden till vår tro". Grunden till min icke-tro är helt enkelt att jag aldrig sett någon anledning att tro på någon gud. Precis som jag aldrig sett någon anledning att tro på talande kaktusar, Harry Potter eller plattmaskarnas kungarike.


Det verkar som att det låter logiskt för troende. För ateister så är det dock ologiskt. Och vilka är det man ska lyssna på i detta fallet?
Folk har föreslagit tusentals olika gudar genom världshistorien, dom flesta är motbevisade, några fåtal är det inte. Vilken/vilka av dom är det som vi ateister måste ha en "aktiv tro" på deras icke-existens?

Tittar man generellt på din fråga så skulle jag säga att du har halvrätt. Vad gäller tro på gud så finns det bara känslomässig sådan.
Vad gäller avsaknad av tro på gud så är det annorlunda. Det finns inget känslomässigt i att inte tro att något finns. Talande kaktusar, gud, Harry Potter eller plattmaskarnas kungarike. Ingen av dom grejerna har jag någon känslomässig relation till.

EDIT: Du frågade om "grunden till vår tro". Grunden till min icke-tro är helt enkelt att jag aldrig sett någon anledning att tro på någon gud. Precis som jag aldrig sett någon anledning att tro på talande kaktusar, Harry Potter eller plattmaskarnas kungarike.


Det verkar som att det låter logiskt för troende. För ateister så är det dock ologiskt. Och vilka är det man ska lyssna på i detta fallet?
Folk har föreslagit tusentals olika gudar genom världshistorien, dom flesta är motbevisade, några fåtal är det inte. Vilken/vilka av dom är det som vi ateister måste ha en "aktiv tro" på deras icke-existens?

Människan är känslostyrd, men man kan också se evangeliet som ett juridisk beslut där känslor inte har någon betydelse . . . som går så här:
Människan har på grund av sin synd en skuld som hon inte kan betala.
Gud betalar skulden för alla som accepterar Guds juridiska beslut. (Golgata).
Den som ignorerar beslutet eller försöker att själv göra upp för sig kommer att få betala med sitt liv då syndens lön är döden.
Grunden till min tro är att jag vet att jag är en syndare och inte kan betala min skuld själv.
Jodå,-visst kan man försöka att inte synda mer, men om det skulle fungera, vad gör man med sin forntida synd?
Den enda logiska slutsatsen är att om inte Gud via Jesus betalar skulden så är det kört.
Några kommer nog säga att det att man ser sig som en syndare bara är baserat på känslor.
En sådan tanke är brist på självinsikt, och skulle man själv vara fri från synd så är inte resten av världen det. -Det räcker att läsa en tidning för att inse det.

Det är inte att känslorna är starkare än det rationella. Det är att rationalitet inte existerar överhuvudtaget. Det är ett påhitt som känns bra för en viss personlighetstyp som trivs med förutsägbarhet. Ateister tenderar att ha en sådan personlighetstyp, och i enlighet med evolutionsläran vill de instinktivt forma världen i deras avbild.

Det finns ingen prydlig uppsättning rationella regler. Rationalitet innebär ungefär "att ta beslut som maximerar nytta (vilket är överlevnad och fortplantning)". Problemet är att det man anser nyttigt starkt bestäms av den man är. En viking anser det nyttigt att vara härdad, passionerad, stark och smärttålig. En modern människa anser det nyttigt att hålla sig varm och mysig och se ner på alla historiens människor. Förklaringen är genetik.

Och jag har inte läst Harry Potter, och ser ingen anledning att tro att han existerar. Precis som jag inte har läst Bibeln och ser ingen anledning att tro att den guden finns. Eller att jag inte har läst Koranen och har ingen anledning att tro att den guden finns. Eller att jag inte har läst nånting alls om massvis med afrikanska naturgudar, jag har inte ens hört talas om dom, och jag har ingen anledning att tro att dom finns.
Så var kommer alla mina känslor i dom här fallen från?

Nej. Bara för att du ser på din gud på ett visst sätt så betyder inte det att alla andra gör det.

Gud är kärlekens terrorist. För vissa en terrorist och för vissa kärleken.

Gud är kärlekens terrorist. För vissa en terrorist och för vissa kärleken.