Gud är ett monster som bestämmer ditt livs öde, frukter du han så kommer du till guds definition av himmelriket...
Men gud finns inte, och du är fortfarande ansvarig för allt du gör.

Gud skapades för att förklara saker vi inte förstod och religion har förvandlats till ett sätt att kontrollera människor, religion är ett mentalt fängelse.

Det folk säger är Gud, är ljus och kärlek, och människor undermedvetet saknar det, och religiösa ledare har användt kärlek för att kontrollera stora folk massor..

Det är i princip: "Om inte gud finns så finns inte gud."

Vilken gud menar du då?

gud substantiv ~en ~ar
• ofta med versal; ​högsta väsen i olika religioner: ​Guds namn; ​Gudi behaglig ⟨åld.⟩ behaglig för Gud
​ – I sammansättn. gud-, guda-, guds-.

Jag stryker under den delen som var intressant i min fråga och tänker att Andreas2014 rätt säkert klarar av att svara på sina egna frågor.

Du verkar fullständig ha tappat det.. .

... Jag väntar på att du ska specificera kraven för bevis på Gud. Empirisk observation av en gubbe i molnen?

SAOB:
II. [benämningarna på de attribut o. handlingar som i svenskt språk tilläggas Gud, liksom uttrycken för människornas förhållande till honom, äro i de allra flesta fall rena översättningar av motsv. hebreiska l. grekiska uttr. Äv. i den profana, förkristna grekiskan förekomma motsv. uttr. i stor utsträckning] enl. kristen l. gammaltestamentlig (l. överhuvudtaget monoteistisk) åskådning: benämning på världens evige och allsmäktige skapare och uppehållare (för övrigt med begreppsinnehållet växlande efter olika tider, religioner o. individer; jfr anm. 1: o före I).
1) i allm. Gud i (förr äv. av) himmelen. Den ende, sanne Guden (förr äv. Gud). Den allsmäktige, evige Guden (äv., numera bl. i liturgiskt spr. Gud). Gud den allsmäktige (äv., numera bl. i liturgiskt spr., Gud allsmäktig l. allsmäktig Gud). Gud den högste. Den gode Guden. Nådens, fridens, kärlekens Gud (i sht i högre stil). Lova, prisa, tacka Gud. Tro på, förtrösta på Gud. Kärleken till Gud. Herren Gud.

Han skrev inte "en gud (bland många), utan "gud", d.v.s efter den betydelsen jag gav ("Gud"), inte den som du försöker maskera saken med ("en gud").
Du försöker förvränga vad han skrev för att sedan kunna attackera honom.
Var köpte du halmen*?

*Till halmgubben.

Du frågar om att jag ska bevisa Gud. Då behöver jag veta vad du menar med Gud.

En definition är alltid ett påstående. Då säger vi moralens källa istället då. Det är vad som menas med ordet Gud.

"Vet inte ens vad det din påstådda Gud förbjuder som du tror jag gör."
Jag frågade vad jag gör som gud förbjuder eftersom du sa att jag bara vill göra det gud förbjuder.

Fast då handlar det snarare om människans ofullkomlighet, dvs oförmåga att förstå Gud. Objektiv moral har således potential att existera om religionens Gud är oföränderlig, vilket är fallet för kristendom.

Att det finns en Gud som har stiftat en moraliska koden indikerar att det finns ett rätt sätt.

Spelar ingen roll om definitionen av Gud är ett mänskligt påhitt eller inte: Det faktum att vi överhuvudtaget kan definiera Gud är bevis för att Gud existerar. Kallas ontologiska gudsbeviset.

Felet här är antagandet att Gud har en början. Eftersom Gud befinner sig utanför tid-rum-materia, så är Gud inte beroende av de naturvetenskapliga lagar som råder inom det materialistiska universumet. Alltså finns det ingen motsägelse i tanken om en evig Gud.

Så vi behöver ingen Gud för att ha en moral. Evolutionen har fixat en åt oss.

Men nu blandar du ihop gud och religion. Jag tror också att religion i grunden är ett maktinstitution. Och verktyget dom använder är gud. Det är inte gud som är institutionen.

Om Gud inte finns så refererar ordet Gud till en tanke.