Hej! Jag har observerat en grej och undrar om någon annan också hajat till på detta. När svenska killar hälsar på andra killar som inte pratar svenska kan man nästan satsa pengar på att de kommer säga något i stil med ”Hello my friend…” eller ”How are you my friend…”, även om de knappt känner varandra. Det är ofta lite ”skojig” betoning på det hela och den svenska killen framstår i regel som helt upp över öronen glad att träffa sin bästa ”friend”, nästan oavsett sammanhang. Min erfarenhet är att det inte är lika ömsesidigt från den icke-svensktalandes perspektiv och det blir generellt en lite stel stämning som svennekillarna inte verkar medvetna om.
Är det någon annan som observerat detta? Ni kanske gör det själva? Är det någon slags artighetstvång som slår i eller vad förmår er att alltid säga något i denna stil? Hur tror ni detta tolkas av medparten och är det något de tänker på isf?
Nyfiken på svar!

Vi män borde inte trycka ner varandra, utan lyfta upp varandra! Vad gör det om folk hälsar på engelska, bara för att DU inte förstår varför??

Hej! Jag har observerat en grej och undrar om någon annan också hajat till på detta. När svenska killar hälsar på andra killar som inte pratar svenska kan man nästan satsa pengar på att de kommer säga något i stil med ”Hello my friend…” eller ”How are you my friend…”, även om de knappt känner varandra. Det är ofta lite ”skojig” betoning på det hela och den svenska killen framstår i regel som helt upp över öronen glad att träffa sin bästa ”friend”, nästan oavsett sammanhang. Min erfarenhet är att det inte är lika ömsesidigt från den icke-svensktalandes perspektiv och det blir generellt en lite stel stämning som svennekillarna inte verkar medvetna om.
Är det någon annan som observerat detta? Ni kanske gör det själva? Är det någon slags artighetstvång som slår i eller vad förmår er att alltid säga något i denna stil? Hur tror ni detta tolkas av medparten och är det något de tänker på isf?
Nyfiken på svar!

Vad fan, tror dom att dom är Joey i Friends eller?

Jag tror de influeras av hur de tilltalas och är det från någon amerikan så säger det likadant. Svenskar har väldigt svårt med sin brittiska engelska i amerikaners närvaro.

Jag stör mig på de som ska vara så överdrivet finkorrekta på engelska så att man glömmer sitt svenska modersmål. Till exempel om man säger ”i have one of those” då man ska köpa något i en butik. Då låter det ju som att man redan har en sån hemma. Helt främmande för en svensk att bygga en mening på det sättet.

Hej! Jag har observerat en grej och undrar om någon annan också hajat till på detta. När svenska killar hälsar på andra killar som inte pratar svenska kan man nästan satsa pengar på att de kommer säga något i stil med ”Hello my friend…” eller ”How are you my friend…”, även om de knappt känner varandra. Det är ofta lite ”skojig” betoning på det hela och den svenska killen framstår i regel som helt upp över öronen glad att träffa sin bästa ”friend”, nästan oavsett sammanhang. Min erfarenhet är att det inte är lika ömsesidigt från den icke-svensktalandes perspektiv och det blir generellt en lite stel stämning som svennekillarna inte verkar medvetna om.
Är det någon annan som observerat detta? Ni kanske gör det själva? Är det någon slags artighetstvång som slår i eller vad förmår er att alltid säga något i denna stil? Hur tror ni detta tolkas av medparten och är det något de tänker på isf?
Nyfiken på svar!