Det går ju lätt att hitta olika förklaringar av detta på nätet, t.ex. har Terence Tao vad som verkar vara en snygg härledning, men kanske lite åt det mer matematiska hållet.

Antar att fysiker får höra lite mer om historien bakom sambandet, hur det "upptäcktes", hur väsentlig relativitetsteorin var, om andra fysiker var inne på det hela etc.

Skulle vara tacksam för lite synpunkter på detta. (Obs. jag har inga som helst polemiska avsikter, jag har inga "egna ideér" etc)

Tycker att det öht var väldigt lite historia genom hela grundutbildningen, med kanske bara någon extra kuriosasida för ev intresserade. Det var aldrig något som ingick i kursen eller i tentafrågorna.

Sen finns det ju en utveckling i notation och vissa begrepp osv. I en grundkurs om relativitetsteorin, används förstås de metoder och begrepp som anses mest praktiska och lättförstådda NU och för just den kursen. Kommer inte ihåg en enda gång då vi läste orginalartiklarna.

I doktorandkurserna är det knappast bättre, men då börjar man ju iaf hålla mer koll på vem som var först, om man t ex behöver det för någon referens.

När det gäller just SR och E=mc² anses den som så basic att ingen (iaf väldigt få) bryr sig om att referera till originalartikeln i Annalen der Physik (1905), "Ist die Trägheit eines Körpers von seinem Energieinhalt abhängig?" [Does the Inertia of a Body Depend Upon its Energy-Content?].

Det argumenteras ibland om ifall E=mc² egentligen har något alls att göra med kärnenergi från fission av t ex uran-235. Argumentet mot, är att hela denna energi kommer från hur de två fragmenten repellerar varandra elektriskt. Dvs räknar man på den elektriska lägesenergin (jmf oändlig separation) för två halva U235-kärnor kant i kant, så får man att det blir ett par hundra MeV eller så (och för detta behöver man inte SR öht, det räcker bra med Newton och Maxwell).

Detta är dock INTE hur Lise Meitner faktiskt upptäckte fission, utifrån experimentella resultat från Hahn et al. Det de hade upptäckt var ju spår av atomer (Barium bl a) med ca en halv U235-massa, som Meitner förstod kom från en kärnklyvning. Men när man la ihop fragmentens massor fattades det lite (typ 2/5 elektronmassa) för att skulle bli en hel uranatom. En massa som just enl E=mc² motsvarar en energi på ca 200 MeV. Detta är hur det gick till historiskt. Sen är det förstås också sant att denna massdifferens och energi kan förklaras med elektrisk repulsion.

--
Lite oklar över om du också vill diskutera olika härledningar. Vi kan ta det med isf.

Tacksam för svar trots post i fel avdelning! Min utgångspunkt är att försöka förstå vilka antaganden som är nödvändiga för att nå detta samband. I en tråd i Fysik allmänt diskuterades för att tag sedan vad som krävdes för speciella relativitetsteorin och en hel del referenser gavs. Som vanligt fanns ingen fullständig konsensus men många artiklar gick ändå ut på att det räckte med naturliga antaganden om homogenitet och symmetri för rummet (och lite till) och sedan den avgörande "detaljen" att det finns en maximal hastighet. Från dessa antaganden var det relativt straightforward analys (1800-tals) för att nå fram till uttrycken i relativitetsteorin. Att denna maximala hastighet var just ljushastigheten kunde sedan bestämmas genom experiment. Att använda ljusstrålar i härledningen ansågs inte behövas. Det fanns avvikande uppfattningar i litteraturen som sagt.
Nu undrar man om något liknande gäller för detta uttryck, dvs vad krävs för E=mc^2.
Tao har skrivit två blogginlägg om detta där det andra har betydligt färre antaganden än det första.