2008-11-12, 20:21
#1
Året håller på att ta slut och det är inte sådär jättemånga titlar kvar som ska släppas, så varför inte dra igång nomineringstråden nu. Vi får se hur själva omröstningen blir om det bara är en eller flera kategorier, men nominera de som ni tycker är värda att få vara med och slåss.
VIKTIGT - Alla nomineringar måste motiveras, annars raderas inlägget.
Begränsa er helst till runt 5 spel, fler så blir det bara ohanterligt att räkna ihop. Något spel plus eller minus gör inget, men inga listor på 10+ titlar. Skriv gärna också flera gånger ifall ni inte kommer på alla nu.
Okej för att sparka igång
Braid - Ja det är ett xbox-arcade spel, ja det kostar bara 130 kr, ja det är ganska kort. Men på samma sätt som Portal utmanar det för en gång skull verkligen spelaren. Väldigt smarta pussel som är ger en oerhörd tillfredställelse när man löser dom, man känner sig helt enkelt väldigt smart då dom aldrig är krystade eller direkt komplicerade men stundtals rejält kluriga. Portal var ett av förra årets bästa spel, Braid är bättre än Portal. Det säger en hel del. Att spelet sen tom försöker säga dig något (något som är ack så ovanligt i spelvärlden) och att musik och grafik är magiskt vacker gör det bara ännu bättre. Skäms på er om ni har 360 och inte köpt detta. Om något spel iår kan gå som konst så är det Braid. På samma sätt som Killer7 förtjänar det att spelas bara på sin unika pressentation.
Super Smash Bros Brawl - Från prettovarning till ren kaotisk partyunderhållning. En odyssé i närmare 25 år av Nintendohistoria och bara nostalgitrippen är tillräckligt för att motivera dess plats för någon som är uppväxt med spelen. Visst är det långt från Virtua Fighters perfekta balans men det är aldrig tanken. Det handlar om underhållning för fyra i dess enklaste form. Det ärr inte ett spel för fightingnördar som räknar frames, det är ett spel för alla som vuxit upp med Nintendo. Det är som en interaktiv version av "vem skulle vinna mellan Superman och Batman", fast med Nintendotema. Det går inte att låta bli att charmas av det.
Fable 2 - Oj vad vi har väntat på ett vuxnare Zelda, det tog 20 år elle så, men Fable 2 är det närmsta jag sett som lyckas fånga värmen i Nintendos serie och blanda upp den med tillräckligt mycket egna tankar för att det ska kännas fräscht. Visst skulle jag önskat mig mer interaktion med de andra invånarna i världen förutom att ge dom saker och några gester och det är jobbigt som fan att varenda människa i hela världen tycks ha blivit kär i min karaktär vilket gör att dom förföljer mig överallt och tjatar om att dom ska ha en ring. Men sen kommer tillfällen som när jag kommer gående upp för stigen till mitt hus efter att ha varit borta länge och en liten flicka kommer springandes mot mig sprudlande glad och jag inser att det är min dotter som vuxit upp när jag var borta så inträffar något som sällan sker i spel, jag fick skuldkänslor för min andra fru i Bowerstone, skuldkänslor gällande ett par polygoner i ett tvspel, vafan... Lägg till din hunds mimspel genom historien och flera andra karaktärer så blir det bara ännu starkare, Peter Molyneux har sagt att han vill förmedla riktiga känslor, jag menar att han kommit en bra bit på vägen. Visst är det en lång bit kvar men någon gång kommer han göra det perfekta spelet och Fable 2 är ytterligare ett steg dit.
Jag lämnar de sista två tills jag lirat Banjo, Mirrors Edge och Prince of Persia.
PS3 spelen lyser med sin frånvaro eftersom jag inte spelat dom så mycket om ens något. Little Big planet hoppas jag dock nomineras av andra, det är det värt.
VIKTIGT - Alla nomineringar måste motiveras, annars raderas inlägget.
Begränsa er helst till runt 5 spel, fler så blir det bara ohanterligt att räkna ihop. Något spel plus eller minus gör inget, men inga listor på 10+ titlar. Skriv gärna också flera gånger ifall ni inte kommer på alla nu.
Okej för att sparka igång
Braid - Ja det är ett xbox-arcade spel, ja det kostar bara 130 kr, ja det är ganska kort. Men på samma sätt som Portal utmanar det för en gång skull verkligen spelaren. Väldigt smarta pussel som är ger en oerhörd tillfredställelse när man löser dom, man känner sig helt enkelt väldigt smart då dom aldrig är krystade eller direkt komplicerade men stundtals rejält kluriga. Portal var ett av förra årets bästa spel, Braid är bättre än Portal. Det säger en hel del. Att spelet sen tom försöker säga dig något (något som är ack så ovanligt i spelvärlden) och att musik och grafik är magiskt vacker gör det bara ännu bättre. Skäms på er om ni har 360 och inte köpt detta. Om något spel iår kan gå som konst så är det Braid. På samma sätt som Killer7 förtjänar det att spelas bara på sin unika pressentation.
Super Smash Bros Brawl - Från prettovarning till ren kaotisk partyunderhållning. En odyssé i närmare 25 år av Nintendohistoria och bara nostalgitrippen är tillräckligt för att motivera dess plats för någon som är uppväxt med spelen. Visst är det långt från Virtua Fighters perfekta balans men det är aldrig tanken. Det handlar om underhållning för fyra i dess enklaste form. Det ärr inte ett spel för fightingnördar som räknar frames, det är ett spel för alla som vuxit upp med Nintendo. Det är som en interaktiv version av "vem skulle vinna mellan Superman och Batman", fast med Nintendotema. Det går inte att låta bli att charmas av det.
Fable 2 - Oj vad vi har väntat på ett vuxnare Zelda, det tog 20 år elle så, men Fable 2 är det närmsta jag sett som lyckas fånga värmen i Nintendos serie och blanda upp den med tillräckligt mycket egna tankar för att det ska kännas fräscht. Visst skulle jag önskat mig mer interaktion med de andra invånarna i världen förutom att ge dom saker och några gester och det är jobbigt som fan att varenda människa i hela världen tycks ha blivit kär i min karaktär vilket gör att dom förföljer mig överallt och tjatar om att dom ska ha en ring. Men sen kommer tillfällen som när jag kommer gående upp för stigen till mitt hus efter att ha varit borta länge och en liten flicka kommer springandes mot mig sprudlande glad och jag inser att det är min dotter som vuxit upp när jag var borta så inträffar något som sällan sker i spel, jag fick skuldkänslor för min andra fru i Bowerstone, skuldkänslor gällande ett par polygoner i ett tvspel, vafan... Lägg till din hunds mimspel genom historien och flera andra karaktärer så blir det bara ännu starkare, Peter Molyneux har sagt att han vill förmedla riktiga känslor, jag menar att han kommit en bra bit på vägen. Visst är det en lång bit kvar men någon gång kommer han göra det perfekta spelet och Fable 2 är ytterligare ett steg dit.
Jag lämnar de sista två tills jag lirat Banjo, Mirrors Edge och Prince of Persia.
PS3 spelen lyser med sin frånvaro eftersom jag inte spelat dom så mycket om ens något. Little Big planet hoppas jag dock nomineras av andra, det är det värt.
__________________
Senast redigerad av Frostnatt 2008-11-12 kl. 20:23.
Senast redigerad av Frostnatt 2008-11-12 kl. 20:23.
. 
