Anarkistiskt samhälle och sjukvård?

Hur skulle sjukvården fungera (på ett bra sätt) i ett anarkistiskt samhälle? Tror aldrig att jag har fått ett vettigt svar på det.

Anledningen till att jag undrar är för att jag hörde två som debatterade om hur anarkistiska samhällen skulle fungera och när den frågan kom upp så kom det inga vettiga svar från anarkisten. Var anlednignen att det inte finns några vettiga svar eller missade han dem bara?

Skulle antagerligen fungera så att det inte finns några "överläkare" osv utan att gruppen med sjukvårdare diskuterar med varandra om vilken behandling patienten ska få och kommer demokratiskt överrens vad som ska göras.

Det är iaf så sjukvården funkar i byar som Zapatisterna tog över.

Anarkisten Joe Peacott har skrivit lite om sjukvården i ett anarkistiskt samhälle, Health Care Without Government(2003).
Peacott är sjuksyrra om jag inte minns fel, jag tror att han förklarar frågeställningen bäst.

Ett sjukhus är ju ändå en arbetsplats, och som en sådan så bör den väl styras som alla andra arbetsplatser? Alltså arbetarstyrt. Jag vet inte riktigt om man kan säga mycket mer än så utan att veta hur diskussionen egentligen gick och vilka specifika frågor som missades.

Sjukvården kan lösas på flera olika sätt. Man kan exempelvis ha företag, privatägda sjukhus och liknande som säljer sina tjönster på en öppen marknad. Man kan ha icke-vinstdrivande sjukhus som finansieras genom att den grupp människor som vill ha sjukhusets tjänster betalar in pengar till sjukhuset, som sedan erbjuder sina tjänster till de personer i gruppen som behöver dessa. Denna grupp människor lär således även ha en mer konkret demokratisk kontroll över sjukhuset och dess verksamhet. Man kan gå till enskilda läkare för vård och råd, och så vidare. Läs länken som Drullknull länkar till i sitt inlägg. Den tar upp frågan väldigt klart.

Vad har det med trådens ämne att göra? DDe exempel du ger förutsätter ju pengar som betalningsmedel och är således inte ett anarkistiskt samhälle.

Vänta nu här... Om pengar existerar så är samhället inte anarkistiskt?

Fur man fråga hur i hela friden du kommer fram till detta?

Hur definierar du "pengar"?

Killen(?) tror att det går att häva arbetet och ekonomin, vanlig trosats bland autonoma marxister som de inte lyckats bevisa.

Hur menar du nu? Jag är bestämt övertygad om att man kan häva (löne)arbetet och (marknads)ekonomin, och jag betecknar mig som autonom marxist.

Du har nog missat något: Överläkare behöve inte betyda chef utan kan mycket väl vara en specialist med mer kunskap än övriga.

För övrigt skulle jag vilja se den arbetsplats där man diskuterar fram beslut demokratiskt.... snacka om otydlighet. Självklart ska alla bidra och många gånger kan beslut delegeras nedåt men det måste finnas någon som står bakom och har slutgiltliga ansvaret/beslutet.

OT:

Jag tror att man kan häva marknadsekonomin med ett strikt decentraliserad kollektiv fördelningsmekanism d.v.s. små lokala produktionsenheter, ungefär som Kropotkin tänkte sig. Teoretiskt är det möjligt, ja.
I praktiken tror jag att det inte möjligt utan någon form av kollektiv självförsörjning, dagens komplicerade samhälle där varuflöden strömmar från olika geografiska punkter, och på olika nivåer gör det omöjligt att överföra dagens produktionsapparat samtidigt som marknadsekonomin avskaffas.
Mitt argument påståendet om omöjligheten bottnar i att samtliga producenter skulle vara med i samma utbytessystem, det kommer inte att hända, världen blir inte en stor centraldator. Jo förresten, med järnhård diktatur och en marxistisk världsstat.
Lokalt förankrade utbytessystem gör det möjligt, fast det är anarkokommunism, inte marxism.

Lönearbetet häver ingen idag, troligen inte under detta sekel heller, den som påstår något sådant är inget annat än en sann utopist.

Varje samhällsmedlem har givetvis sin fulla anarkistiska frihet att bota medmänniskors sjukdomar på det sätt han själv finner bäst. En kanske väljer att operera en brusten blindtarm medan en annan föredrar att bota med homepatiska metoder, som innebär mindre omedelbara risker och obehag för patienten.
I händelse av krig uppsätts helt frivilliga anarkoarméer, där ingen är underordnad någon annan och där var och en krigar, som han eller hon anser bäst med eller utan vapen.
Den totala personliga friheten är alltid oändligt mycket viktigare än det faktiska resultatet i såväl krig som läkekonst.
Anarkismens stora lärofäder säger själva att deras system är helt överlägset, och då måste man ju obetingat tro dem.