Diminutivsjukan: "lämna ett litet spermaprov"

Jag är mäkta trött på ett språkligt missfoster som blivit allt vanligare i svenskan: diminutivsjukan. Den yttrar sig allmänt i form av att vuxna talar till andra vuxna så som man talar till små barn, med "gulliga" fraser och näpet tonfall. Mest karaktäristiskt är förkärleken för allsköns diminutiva omskrivningar:

"Åsså sätter du en liten namnteckning där..." (sagt med näpet tonfall).
"Herpes kan ge små prickar runt snoppen."

Nej! Jag sätter en rejäl namnteckning, och herpes kan ge stora blåsor runt penisen, eller möjligen runt kuken. Denna ovana att kalla manslemmen för "snopp" är för övrigt diminutivsjukans tydligaste yttring. Den som inte har någonting mer än en snopp att visa upp efter att ha blivit könsmogen har missbildade genitalier. Fyraåringar har snopp, men vuxna karlar?

Skräckexempel på diminutivsjukan, självupplevt därtill, hos urologen: "åsså lämnar du ett litet spermaprov i den här lilla muggen" (sagt med gulligt tonfall). Nej! Inget litet spermaprov här inte. Vi snackar högtrycksspolning med sädesvätska. Jag behöver ett litermått! Varför ska allting vara så smått och näpet? Urrrk!

Håret reser sig på armarna av allt detta förgulligande. Till en början stötte jag bara på diminutivsjuka medelålders kärringar i mjuk sektor (dagis, sjukvård m.m.), men nu tycks ovanan sprida sig till andra sektorer och grupper. Hur kan man stoppa detta? Och varför vågar inte vuxna uttrycka sig vuxet och rakt till varandra?

Skönt att någon äntligen ryter till om detta.

Tyvärr tror jag att detta ofog började för länge sedan.
Alla ord som skall förkortas och sedan läggs -is mm till.

Exempel: Daghem blir dagis, postmannen blir postis alt brevbäraren blir brevis,
grovdammsugare eller grovkorniga historier blir grovis, fräcka skämt blir fräckis, ja till och med blanka vattenyter har blivit blankis.

Använd de korrekta orden - för bövelen!

/Argsint skattebetalare.

Blankis syftar väl på blank is, alltså is som är blank, utan snö på. Eller är det ett stockholmskt uttruck att benämna stilla, öppet vatten 'blankis'?

/Vän av ordning

Fan, jag skrev visst 'dagis' i mitt inlägg. Jag är som Agent Cooper i Twin Peaks, jag har Bob i mig! Nu måste jag hitta någon ritual för att driva ut den skändliga smittan ur kroppen.

Vad är motsatsen till diminutiv? Maximutiv? Med lämplig ändelse uttrycker vi allting som extremt och allvarligt. Vore inte det en trevlig rörelse att starta? Eller som vi i maximutivrörelsen skulle säga: Det är tveklöst en fullkomligt underbar massrörelse att kickstarta!

Ojojoj! Ajajaj! Jag är nog en av de skyldiga :/ Inte till små spermaprov i
små muggar, men väl till överanvändning av "lite".

Det är inte så att jag använder "lite" eller "kanske" för att vara söt; jag är
så näpen att sådant inte behövs. Möjligen (ett till!) fungerar dessa ord
som suddighetsmarkeringar, för att signalera till lyssnaren eller läsaren att
jag inte är alldeles tvärsäker, och att det jag säger är öppet för diskussion.

Hmm... Man kanske (ooops!) skulle börja uttrycka sig som om det man
säger vore hugget i sten. Det ska jag prova. Inte ska det vara en liten
sten heller.

Svalbard ristade dessa runor efter Helgen då Flashback Försvann, i
kung Cal Gustfs 31:a år vid makten.

Något av -ro, -ium eller -iom får det bli.

"Var hälsad, rejäla barn! Hur var det på dagrium idag?"

"Åhfyförsatan vilken hård kväll det var igår. Jag är grymt bakro."

"Nu skulle det pigga upp med en rolig historia. Dra ett fräckiom!"

Svalbard dubbelpostade dessa runor, helt utan att skämmas, samma dag
som det förra inlägget.

Här talar vi om 'lite' i en annan betydelse än den jag avsåg. Luddighetsfraser - 'det tycks', 'man kan tänka sig att', 'ibland' - är också ett språkligt ogräs som talaren använder för att slippa stå för det han säger, alternativt kunna säga saker som man inte har ordentlig täckning för.

Det jag menar är när man exempelvis börjar kalla objekt för 'litet' i tid och otid: en liten kopp kaffe kanske? en liten hjärntumör? ett litet folkmord?

Ja, ett litet "pogris" istället för en rejäl "pogrom". Det låter inte lika allvarligt.

Det var ett litet skämt.

Kan se scenen framför mig. Mamma nasse till lilla pojken nasse: "schka du uuut på pogris nu igen, lilla gubben? Faschtän klockan är schåå mycke? Du har väl varmt på dig? Vill du ha en liten smörgås innan du går?"

AHA! Man kan aldrig veta vad folk får för sig att säga....

Det här inlägget var faktiskt så roligt att jag välte en kopp thaisoppa i yran.