2009-12-16, 02:07
#1
Kom hem för en stund sedan, gick upp för trapporna i trapphuset i vilket det går att genom fönsterna i trappuppgången se in i vissa lägenheter. Brukar av respekt inte titta in hos folk men idag så såg jag något väldigt skumt i periferit och stannade upp och vänder mig om...
Till min stora förvåning så såg jag att det jag trodde mig se var sant. Där står grannen i sitt kök skuttar runt som till någon slags musik, tokrunkar och äter kalas puffar ur paketet.
Jag blev så ställd att jag började as garva så till den vida grad att jag inte märkte att han vände sig om och såg mig. Där stod vi, öga mot öga, han med kuken i den ena handen och kalas puffarna i den andra, och jag bara garvar, kan inte sluta, och han får panik. Han springer till fram till fönstret för att dra ner persiennerna och ramlar. Nu står jag där och gråter av skratt när jag ser hans håriga röv flyga ner i golvet och omringas av ett inferno av kalas puffar. Jag kunde bara inte gå där ifrån, utan ville se misären in i det sista.
Till slut så lyckades han kräla sig upp och springa till ett annat rum, och jag gick hem...
Men nu till det jobbiga. Han och hans fru bor dörr i dörr med mig och jag stöter på en av dem minst en gång i veckan. Hur i hela helvetet skall jag förhålla mig nu... vad säga, inte säga?
Jag kommer ju att garva röven av mig varje gång jag ser honom från och med nu...
Till min stora förvåning så såg jag att det jag trodde mig se var sant. Där står grannen i sitt kök skuttar runt som till någon slags musik, tokrunkar och äter kalas puffar ur paketet.
Jag blev så ställd att jag började as garva så till den vida grad att jag inte märkte att han vände sig om och såg mig. Där stod vi, öga mot öga, han med kuken i den ena handen och kalas puffarna i den andra, och jag bara garvar, kan inte sluta, och han får panik. Han springer till fram till fönstret för att dra ner persiennerna och ramlar. Nu står jag där och gråter av skratt när jag ser hans håriga röv flyga ner i golvet och omringas av ett inferno av kalas puffar. Jag kunde bara inte gå där ifrån, utan ville se misären in i det sista.
Till slut så lyckades han kräla sig upp och springa till ett annat rum, och jag gick hem...
Men nu till det jobbiga. Han och hans fru bor dörr i dörr med mig och jag stöter på en av dem minst en gång i veckan. Hur i hela helvetet skall jag förhålla mig nu... vad säga, inte säga?
Jag kommer ju att garva röven av mig varje gång jag ser honom från och med nu...