Missbruk av ordet "vänner"

Varför tjatar folk som fan om begreppet vänner? Allt ska man göra med sina vänner.

Exempel

• Grattis. Du har vunnit en resa för Dig och tre av Dina vänner.

• Du är välkommen på fest. Ta gärna med ett par vänner...


Hade det inte varit skojigare om man hade sagt att man vunnit en resa för sig själv och tre av sina ovänner? Alltså att man skulle ringa till sin värste ovän och säga

- Tjena Bengt. Jag har vunnit en resa ihop med Dig och två andra idioter. Vi ska åka till Bahamas i fjorton dagar. Tänk vad mycket tid vi kan ha tillsammans och riktigt gotta oss i vår ovänskap. Oj, vad vi ska diskutera när jag stal Din fru, Bengan lille... Jag hämtar Dig med bilen på måndag klockan tre...

eller

- Du är välkommen hem till mig på middag. Ta gärna med någon Du tycker riktigt illa om, exempelvis killen som körde ihjäl Din lille son. Vi ska dricka grogg och sedan ska jag bära runt på en massa slipade moraknivar och lägga lite varstans i lägenheten... Så kan Du och fylle-Ivar dricka en grogg och diskutera problemet att han fick 30 timmars samhällstjänst för att i berusat tillstånd smeta ut Din sons inälvor på motorhuven precis vid grabbens skola.


Hade inte det varit ett lite roligare upplägg istället för det vanliga vän-tjafset?

// Roger P.

Intressant.

Själv har jag inte tänkt på det sättet. En ovetenskaplig undersökning av mig tyder på att ordet "vänner" används när en person vill verka lite mer "bildad", "mogen" istf. det mer vardagliga "kompisar"

Jag har annars inga ovänner och kan inte riktigt relatera till din text.

Dethär var det absolut roligaste jag läst.

Förvrigt så gör man heldre saker med sina vänner än ovänner, för man har roligare med sina vänner än ovänner. Det är det faktum att man gör saker med dom och har roligt tillsammans med dom som gör dom till ens vänner!!

Ibland är det roligare att umgås med sina ovänner för då kan man vara otrevlig och avreagera sig på dem. Det vill jag i alla fall inte göra med mina vänner med å andra sidan så kanske de blir mina ovänner om jag är elak mot dem och då kan vi ju fortsätta umgås som ovänner.

Ovänner förgyller livet och gör det mer innehållsrikt.

Om man bara skulle umgås med sina vänner så skulle i alla fall jag kvävas av allt myspys och gulligull.

Det är väl därför vill bhåller till här på FB

Jag undrar egentligen vad ordet vänner står för? Vad är det för något? S.k. "vänner" har man när allting flyter på bra i livet, men i nödens stund, var finns dom då? Den största vännen är en själv.

Dags att kasa av tomteluvan.....ska fixa det med.

Chico

Själv är bäste vän?

Exakt... Blanda inte in för mycket folk i Ditt liv. Då blir det ofelbart en massa extra bekymmer i form av avundsjuka, gnäll, "goda råd" och folk som kräver att man ska hjälpa till och bära möbler när dom ska flytta.

Just det avskyr jag... Jag vill inte kånka runt på andra människors skit. Idioter som köper möbler i ek och som sen vill ha hjälp med att asa möget upp för en massa jävla trappor i hus utan hiss.

Nu spårar jag ur... skapar en ny tråd istället...

EDIT: Här kommer den nya tråden...

// Roger P.

Hittade detta inlägg på soc.nu angående en diskussion om vänlista, jag förmodar att det är något motsvarande FB:s "buddylist"

I sedvanlig vänsteranda uttrycker den jävla lymmeln att man ska få epitetet pucko stämplat på sin avatar så att man vet vilka åsikter som ska sorteras bort...

Heja vänstern, typ...

// Roger P.

Jadu Roger: Enligt va du skriver så kan man tro att du inte har några vänner kvar

Tja, vänner/polare/kompisar är något man sysselsätter sig med när man är ung och i behov av bekräftelse på att man är normal. I vuxen ålder behöver man inga "vänner". Ett mindre antal folk som man trivs ihop med och som man umgås med i normala doser räcker gott.

Jag har aldrig förstått det har med att kompisar kommer hem till en på förmiddagen och hänger där hela dagen. Allt ska man göra tillsammans... Förbannat irriterande, faktiskt. Man vill kanske inte göra allt i par med andra. Jag trivs bäst när jag umgås med en eller två andra personer. Det blir lagom stillsamt och utan några större krav. Man träffas och hittar på något kul, exempelvis pratar fotboll eller spelar spel. Sen går var och en till sitt och man hörs inte av förrän nästa gång man ska hitta på något.

På det viset har min sitt eget liv och slipper en massa knepiga typer som dyker upp så fort dom är fulla eller behöver låna pengar.

Lynnig ensamvarg? Ja, kanske lite...

// Roger P.