Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2014-06-12, 11:38
  #1
Medlem
z0mgpl0xs avatar
Det började för ett år sen när hon envisades med att sova i min säng varje natt, hon gör fortfarande det men nu följer hon efter mig nästan överallt.
- När jag ska duscha ligger hon i soffan precis utanför duschen tills jag är klar.
- När hon vill äta jamar hon på mig tills jag följer med henne till matskålen.
- Om dörren till mitt rum är stängd jamar och krafsar hon på den tills jag öppnar.
- Om hon ska gå ut måste jag vara med henne annars springer hon bara och gömmer sig i en buske.

Jag har inget emot att hon följer efter mig hela tiden, jag gillar hennes sällskap, men det kanske inte är så bra för henne att vara beroende av mig.
Vad ska jag ta mig till?
__________________
Senast redigerad av z0mgpl0x 2014-06-12 kl. 11:54.
Citera
2014-06-12, 11:47
  #2
Medlem
LeonVances avatar
Hon eller han? Bestäm dig!

det finns bara en lösning och det är att inte ge henne uppmärksamhet när hon kräver det.
Citera
2014-06-12, 11:52
  #3
Medlem
Det är ett helt normalt beteende. Våran katt gör också så.
Citera
2014-06-12, 11:53
  #4
Medlem
z0mgpl0xs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av LeonVance
Hon eller han? Bestäm dig!

det finns bara en lösning och det är att inte ge henne uppmärksamhet när hon kräver det.
Oj skrev jag både och? Det är en tjej.

Men om det är enda lösningen så skiter jag i det. Skulle fan inte orka med att lyssna på hennes jamande dagarna i ända.
__________________
Senast redigerad av z0mgpl0x 2014-06-12 kl. 11:56.
Citera
2014-06-12, 11:58
  #5
Medlem
AlwaysAllIns avatar
Har du möjlighet och utrymme samt resurser så skaffa en polare till henne.
En annan katt kan lösa ärendet.
Citera
2014-06-12, 11:59
  #6
Medlem
retrospectives avatar
Citat:
Ursprungligen postat av LeonVance
Hon eller han? Bestäm dig!

det finns bara en lösning och det är att inte ge henne uppmärksamhet när hon kräver det.
13 "hon/henne" och 1 "han"... Blev du förvirrad? På riktigt?
Strunt samma. Såg nu att TS redigerat inlägget allteftersom...

Katter är (o)självständiga till olika sorters nivåer, beroende på en del faktorer (och detsamma gäller hundar). Om du inte har någonting emot det så ser jag inte varför hon skulle behöva vänja sig vid ensamheten mer, men visst kan det möjligen också vara gynnsamt någon enstaka gång om hon klarar sig ensam utan att bli tokig.
__________________
Senast redigerad av retrospective 2014-06-12 kl. 12:01.
Citera
2014-06-12, 11:59
  #7
Medlem
z0mgpl0xs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SuperMetalist01
Det är ett helt normalt beteende. Våran katt gör också så.
Är det verkligen det? Har en till katt och den beter sig inte alls såhär. Den är tyst mest hela tiden och ser sur ut. Mina släktingar har också katter och jag har då aldrig hört att de beter sig på det här viset.
Citat:
Ursprungligen postat av AlwaysAllIn
Har du möjlighet och utrymme samt resurser så skaffa en polare till henne.
En annan katt kan lösa ärendet.
Den andra katten jag har är hennes unge. Inte så bra, jag vet, men hon fick bara en unge så jag behöll den. Att skaffa en tredje katt skulle bara bli jobbigt.
__________________
Senast redigerad av z0mgpl0x 2014-06-12 kl. 12:02.
Citera
2014-06-12, 12:18
  #8
Medlem
I den här tråden finns en kille som behöver låna en katt...

(FB) Jäkla skata vill in i huset, vad göra? Hjälpte det? Det rör sig om skatjakt.
Citera
2014-06-12, 12:27
  #9
Medlem
LeonVances avatar
Citat:
Ursprungligen postat av z0mgpl0x
Oj skrev jag både och? Det är en tjej.

Men om det är enda lösningen så skiter jag i det. Skulle fan inte orka med att lyssna på hennes jamande dagarna i ända.

Ja hon kommer bli värre en kort period, men sedan lär hon sig och kommer lägga av. Katter är trots allt snabba på att anpassa sig.

Annars kommer hon bli ännu värre.
Citera
2014-06-12, 12:27
  #10
Medlem
SmurfSmurfs avatar
Du har helt rätt i det, ts, att fullt såhär trånsjuka brukar inte katter i allmänhet vara, allra helst som hon har sällskap av sin egen unge. Skaffa ingen mer katt, det kommer inte lösa problemet, om det nu är ett problem egentligen. Känns det jobbigt med en "plåsterkatt"?

Orsaken kan vara att hon togs för tidigt från mamman, 12 veckor är minimum och det är till och med lag på det. De kan bli otrygga om de inte får stanna tillräckligt lång tid.

Blir lite nyfiken på pälsfärgen, är hon möjligen "padda"? Dvs svart/röd, eventuellt i kombination med vitt och grått? De katterna brukar ofta bli lite speciella, lite knasiga, springer och gömmer sig när det ringer på dörren, lite nervösa av sig, älskar husfolket över allt annat, intelligenta, absolut inte dumsnälla men litar på matte/husse. Kan det tänkas stämma? Direkt när jag läste ditt inlägg tänkte jag "det är nog en padda":

Ungen hon fick, är det en son?

Har du kastrerat bägge katterna nu?
Citera
2014-06-12, 12:38
  #11
Medlem
z0mgpl0xs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SmurfSmurf
Du har helt rätt i det, ts, att fullt såhär trånsjuka brukar inte katter i allmänhet vara, allra helst som hon har sällskap av sin egen unge. Skaffa ingen mer katt, det kommer inte lösa problemet, om det nu är ett problem egentligen. Känns det jobbigt med en "plåsterkatt"?

Orsaken kan vara att hon togs för tidigt från mamman, 12 veckor är minimum och det är till och med lag på det. De kan bli otrygga om de inte får stanna tillräckligt lång tid.

Blir lite nyfiken på pälsfärgen, är hon möjligen "padda"? Dvs svart/röd, eventuellt i kombination med vitt och grått? De katterna brukar ofta bli lite speciella, lite knasiga, springer och gömmer sig när det ringer på dörren, lite nervösa av sig, älskar husfolket över allt annat, intelligenta, absolut inte dumsnälla men litar på matte/husse. Kan det tänkas stämma? Direkt när jag läste ditt inlägg tänkte jag "det är nog en padda":

Ungen hon fick, är det en son?

Har du kastrerat bägge katterna nu?
Katten är vit och grå ja, men inte det minsta röd eller svart.
Ungen är en hona och båda är kastrerade.
Citera
2014-06-12, 12:53
  #12
Medlem
SmurfSmurfs avatar
Okej, inte en "padda" då, du har helt enkelt en kisse som tycker väldigt mycket om dig. Ungen är ju en dotter och det brukar funka bra, mor och son kan gå lite sämre så det var därför jag undrade.

Om du inte har nåt emot att hon så gärna hänger med dig, tycker jag låt henne göra det och var glad att du fått en så kärvänlig kisse. Många kattägare som fått en mer osocial kisse skulle gärna byta med dig, det är jag säker på.

Vet inte om du provat att själv söka hennes sällskap under en längre tid, ropa på henne så fort du kommer hem, tokgosa osv. Kanske skulle det hjälpa med en överdos av dig, tills hon själv lessnar.

Att stänga henne ute osv skulle jag inte ha hjärta till, tveksam till om det hjälper att nonchalera henne eller om hon bara blir ihärdigare. Dessutom synd om henne.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback