Problemen med demokrati

Visserligen representerar demokratin inte det optimala styrelseskicket men det lär vara svårt att i det komplexa moderna samhället hitta exempel på upphöjd despotism, vilket annars kunde vara ett alternativ. Kan du påvisa existensen av bättre system?

http://blog.hyperarchy.com/

Vet inte om man kan styra en hel stat på det viset men de drar åt rätt håll enligt mig.

Jag tänker mer i termer av att demokratin kan behöva "skyddsräcken" och vissa konstitutionella begränsningar än att despoti skulle vara ett realistiskt alternativ.

För övrigt delar jag din värdering av det schweiziska styrelseskicket, det är egendomligt att det inte lyfts fram mer.

Det här är väl en typ av direktdemokrati? Visserligen är det förmodligen en av de bästa varianterna jag sett, men grupper kommer fortfarande att ställa mot varandra som en funktion av att "företrädarna" måste sälja in sina koncept på så simpelt sätt som möjligt.

Förmodligen kommer det slutas allianser mellan olika företrädare, vilket så småningom leder till att politiska block uppstår.

Med andra ord - redan idag kan en individ starta ett parti och helt själv välja vilka punkter man vill ta upp. Skillnaden med det här förslaget skulle vara att man inte röstar om allting på samma gång, men det handlar fortfarande om att majoriteten ska fatta ett beslut över minoriteten, vilket leder till alla de problem jag tog upp i trådstarten.

Svårt att förstå - själv har jag försökt att på olika sätt puffa för det t.ex. via tråden:

https://www.flashback.org/t1488346

resp.:

https://www.flashback.org/t1658471

Möjligen kan det vara svårsmält, även efter mina försök att göra det gripbart. Det kan också vara så att flertalet debattörer anser det lättare att debattera kungahuset, Mona Sahlin eller andra närmast endimensionella ämnen än det för Sveriges framtid mest väsentliga - hur vi skall få våra politiker att fatta de verkligt viktiga och i vissa kretsar obekväma besluten. För det krävs engagemang. Min tanke var att väcka intresse/förståelse och att de mer insatta skulle komma in i diskussionens kärna.

Ett annat skäl kan vara att när en tråd av detta slag klistras in i en grupp som här på forumet, faller den snart ner på botten av trådflödet.

Det är en variant av direkt demokrati med möjlighet att välja en representant i frågor man är okunnig/oengagerad vilket kan vara alla frågor så visst kan/kommer ett sådant system kollapsa till en representativ demokrati. Jag skulle dock kunna tänka mig att plattformar växer upp som representerar de olika intresseparterna i olika frågor snarare än att de grupperas i ideologier, med ett konsensus baserat omröstnings-system tror jag det skulle leda till ett mer problemlösningsbaserat system. Jag kan givetvis ha fel men garanterat är nog att representanterna får stå till svars mer i ett sådant dynamiskt system.

Jag har svårt att tro att det skulle ske någon form av "majoriteten förtrycker minoriteten" då majoriteten inte är intresserade i frågor som inte direkt gynnar denna och majoriteten består inte av samma individer från fråga till fråga och som sagt med ett konsensus-baserat omröstning system så tror minoriteter har rätt bra skydd speciellt då de kan försöka vinna sympati hos ointresserade parter som inte annars skulle engagerat sig i frågan.

Man får ju lov att drömma i alla fall.

Ett styrelseskick med total direktdemokrati innebär en politisk riktning i vilken den stora majoriteten totalt okunniga väljare anvisar just drömmar som riktpunkt. Den lilla kunniga minoriteten tvingas konstatera hur samhällets resurser kommer att drastiskt minska, och hur samhället till slut förfaller och tas över av gatans parlament - ett säkert koncept för att bryta ner det som tagit tusentals år att uppnå.

Det är inte ett totalt direktdemokratiskt system och att folk skulle ha orealistiska mål i just ett sådant system har jag svårt att tro.

När du vill diskutera och identifiera problem samt lösningar med ett demokratiskt styrelseskick ska det då göras utifrån ett teoretiskt eller ett substantiellt perspektiv?


Demokrati är som bekant en politisk process för att kollektivt fatta bindande beslut i en sammanslutning. Denna styrelseform bygger på ett enkelt antagande om att varje individ vet sitt eget intresse bäst själv och den demokratiska formen ska enbart baseras på och leda till politisk jämställdhet. En demokrat bör aldrig ta hänsyn till utfallen av denna process, det är till exempel ointressant om ett beslut är "rättvist" eller inte. Det enda som betyder något är om den politiska processen är rättvis eller inte (här återfinns gränserna för demos beslutsmakt, en majoritet kan tex inte inskränka en medborgares eller en minoritets politiska rättigheter eller rättigheter kopplade till processen). Vidare är det således därför som en demokrat, ur ett demokratiteoretiskt perspektiv, alltid måste välja majoritetsvalet som regel vid tidpunkten för det avgörande beslutet. Detta då alla alternativ till majoritetsbeslut innebär minoritetsbeslut.

Om man resonerar utifrån kunniga eller okunniga medborgare och bra eller dåliga beslut utifrån en politisk process då argumenterar man för någon form av alternativ till demokrati.

Vad man med visshet kan påstå är just att majoriteten mycket väl vet vad den vill ha ut av staten men vanligen helt saknar kunskap/förståelse om de mekanismer som krävs för att uppfylla kraven. Den totala demokratin (om den skulle lyckas) bygger på att majoriteten har förståelse för konsekvenserna av den politiska linje som de förordar. Eftersom majoriteten inte har den kunskapen fungerar inte den totala demokratin. Det enda politiska system med inslag av direktdemokrati som verkligen fungerar är det schweiziska, se:

https://www.flashback.org/t1488346

Det bygger på att medborgarna själva kommit till insikt om att inte rösta, när de inte förstår konsekvenserna av sin röst. De överlåter röstandet till dem som är insatta och förstår.
Naturligtvis - den enda vettiga slutsatsen som schweizarna under mer än ett halvsekel kommit till insikt om och som medverkat till landets välstånd.

Men om målet bygger på önskan och det politiska genomförandet på kunskap, som en majoritet saknar och partiet som populistiskt vädjar till majoritetens krav inte kan förverkliga - vilket värde har demokratin då?

Som tidigare nämnt så ville jag nog ifrågasätta hela demokratin som koncept. Inte för att den är oanvändbar, men för att den i min mening är gravt överskattad som verktyg för att folk ska kunna leva det liv de vill leva. Tvärtom är den ett väldigt ihåligt argument för olika typer av statliga program, men används icke desto mindre vitt och brett som slagträ i debatten.

Mitt alternativ till demokrati stavas marknad...