2005-03-14, 00:50
#1
Klockan var 1, jag hade varit vaken någon timma, duschade och slängde i mig några mackor. Min trippkompis för denna trippen var Dirtybone (här från FB).
Jag mötte upp honom och vi gick hem till mig, det var första gången vi träffades, vi pratade lite sen bestäde vi oss snabbt för att inta psykedelian.
Jag tog 25mg 5-meo-DIPT och D 20,5. Den vedervärdiga vätskan sköljdes ner med MER som tog bort eftersmaken efektivt.
+15 minuter
Vi bestämmer oss för att gå ner till målet: Världskulturmuseumet
Vi tar med musik, äpplen och chocklad.
+25 På vägen ner dröjer det inte länge innan D säger att han känner en viss effekt, och jag märker plötsligt att min syn har börjat flimra och en lustig känsla börjar infinna sig i kroppen.
+30
Mums nu skulle det vara gott med chocklad tänker jag! Vi äter lite av den 70% kakochockladen, och kakaosmaken framhävs något extremt precis som D säger känns det som att man tuggar rent kakaopulver.
Vi kommer in i museumet och nu börjar äventyret, vad har vi gett oss in på det är ju massor av folk överallt! blicken flackar, och perceptionsförändringarna blir tydligare fast jag föröker fokusera mig och lämnar in jackan i garderoben.
+45
Vi hittar en utsällning med en konstgjord regnskog med ljud och röligt vattenfall. fascinerat börjar vi utforska sen när vi går runt ett hörn så råkar vi komma till ett rum med mjuka mattor och massa barn. Det känns helt fel och vi lyckas komma därifrån. Sätter oss och pustar ut. Nu börjar trippen komma igång på riktigt mer och mer, och är säkert en +++.
Tankarna skiljer sig mycket från den normala sortens tänkande, och jag märker att jag lätt fastnar med blicken på ett objekt eller börjar analysera någon förbigående människa på ibland absurda sätt.
+1 timma
Vi letar oss vidare till en annan utsällning som jag efter ett tag fattar handlar om AIDS. Det är intressant, mycket intryck och fina färger. Men när en hotfull folkmassa på en teveskärm börjar ropa nåt i stil med "Bush and Reagan did nothing, we will charge you with homocide samtidigt som man läser några i det saker som skär rätt in i hjärtat säger jag snabbt kom nu går vi vidare.
AIDSutsällningen har olika rum, FEAR, DISPAIR, SORROW, ANGER och liknande känns plötsligt väldigt hotfullt. Musiken och stämmningen gör att man verkligen känner sig illa till mods, vi säger att dom som gjort utsällningen har lyckats bra!
Sen lyckas vi hitta två kuddar sjunker ner och betraktar dom grymt häftiga ljussätningarna med skuggsilluetter, och vi sitter och pratar om dom och tänker lite.
1:15
Tidsuppfattningen är nu helt ur spel, vi bara gör saker som faller oss in och det är först när vi lämnar museumet någon timma senare som jag ser vad klockan är så det är mest en riktlinje.
Trippen är nu väldigt flummig, det är oerhört kul med mycket spontana skratt över saker vi säger och så.
De störande momenten är att man känner en viss nervositet över att måste kontrollera sig men jag tänker mindre och mindre på det. Nån borde säkert märka det lustiga sättet vi rör oss på, tänker jag när jag mäker hur skummt D går omkring och böjer sig över montrar och hur vi plöstligt skrattar för minsta lilla sak.
+1:30
Vi går till nästa utställning som handlar om "utdöda kulturer i Afrika" säger jag Afrikanska kulturer iaf. Här står montrar med vapen, pipor och andra föremål. Allt är vackert. Vi går förbi en tavla som man inte får röra, färgerna böljar och rör sig lite granna, D säger att det är en affich och jag måste självklart känna hur den känns och ger säger sen att "man måste ha närhet till konstnären"
Det är svårt att koncentrera sig på att läsa text och jag hakar upp mig på detaljer t.ex. varför skriver de vad de tre bäst nattklubbarna i Nairobi heter, lite senare ser vi en Afrikan som sitter och pratar på en TV om hur livet är i en Afrikansk stad och att han ska försöka bygga upp en Affärsrörelse. Vi står i säkert flera minuter och analyserar först hur hans minspel fungerar, jag tycker han ler även fast han säger ledsna saker och undrar om våra minspel skiljer sig mycket från Afrikaners bla... Jag tar några kort på saker och undrar om man får det. Sen hör D, Bob marley musik och på en stor duk ser man Bob marley meditativt sjungande blandat med bilder på upplopp och väldigt härliga bilder på Rasa-fari folk som dansar, röker på och lever i naturen och jag fantsierar om att leva så och tänker att det är ett väldigt enkelt liv jämfört med de stora västerländska samhällena.
Vi blir sittande men har svårt att sitta stilla och jag känner att vi måste fika.
2:00
I kön beundrar jag en liten vägg gjord av färglada gubbar som står på varandra och formar ett mönster. Sen hör jag ett skummt ljud bakom mig. Jag undrar vad det är för form av hallucination och står stilla, sen får jag för mig att nån jävlas med mig innan jag ser att det är en utvecklingsstörd. Jag tror inte jag kunde hålla tillbaks ett skratt och det hela känns extremt dumt, fast jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag känner mig också smått trängd i kön och det känns jobbigt bara att bära min fanta och stora chockladvaniljbakelse som såg vansinnigt god ut. Jag pratar lite i kön och det jag säger lät nog ganska kul vid närmare eftertanke. Typ "Vilken fin vägg, vilka roliga mönster, smart gjord" Jag vill ha en sån chockladbakelse chockladen kanske inte smakar lika äckligt som den jag åt förrut" Vet inte riktigt...
+2:15
Vi sätter oss och börjar äta, det är gott först men det är svårt att äta muffisen sväller i munnen och vi får inte i oss allt fast fikan tar ett tag.
Vi studerar en grupp med människor som studerar arkitekturen som D säger och det stämmer. Ett litet tag fokuserar vi oss på en kille en frisyr som vi får för oss verkar försöka vara intellektuell osv fasst han säkert inte är det.
Sen kommer gruppen upp precis runt där jag sitter. D, springer iväg och pratar i mobil, jag försöker se normal ut och följer först intresserat snacket om ljussättning osv(med blicken på det blå fältet i taket)=, men snart går det till överdrift när guiden börjar skryta om ägglaminerat golv osv.
Jag blir sen skrämmd av en plötslig kommentar av D, flippar du ur eller?
Jag tror att jag gjort nåt sjukt... Hans puppiller är stora och dilatterade och blänker så man nästan ryggar tillbaks.
3:00 Vi kollar en annan utsällning som heter "the dwellings of demons" Det känns passande och de antika föremålen känns spännande, små ansikten som man hällde blod i och hade som rökelsefat mm.
På AIDS-utsällningen hittar vi rum som HOPE och LUST och i LUST-rummet sitter vi i en säng och kollar tre gånger på en kortfilm om en kille som ska hämta kondomer hos en i filmen uplagt som pusher innan jag förstår riktigt vad som händer. Ljusen skimmrar fantastiskt och det blir fler skrattanfall och lite roliga diskussioner. Sen går ett larm igång som jag först tror är en naturlig del, men det är det inte och vi bestämmer oss för att gå.
Vi äter ett saftig och gott äpple och tittar på folk.
3:30
Trippen forsätter, på vägen hem så köper jag ett paket ägg(?) och D en Cola, betalningen med lite mynt i en maskin blir inte så lyckad, tjejen bakom
disken ser lustig ut och saker sprakar lite, och en gungande känsla infinner sig.
Jag kommer ihåg att vi pratar om hur bra det känns, hur kraftigt medvetandet känns, det känns som man kan vara fyra år, eller var man vill samtidigt som man kan prata och vi pratar om hur ytligt mycket vanligt snack och fyllesnack är.
4:00
Vi kommer hem till mig och det är skönt att vila ut och ta det lugnt.
Jag har fått påpekat för mig hur lealöst jag går och dessutom så känns det som huden sprakar, en otrevlig känsla finns i kroppen det är helt klart inte bara postivia effekter och ibland känns det lite tortyraktigt fast det är när man tänker på det. Känseln är väldigt krafig och jag får lite rysningar speciellt när jag rör saker.
När man är hemma upplever man trippen på ett lite annat sätt, färgeffekterna på färgen är väldigt imponerande, en affisch böljar lite och saker rör på sig, även om jag hela tiden är ganska fokuserad vi tankar, eller det växlar.
Cola smakar till vad man gör den, gott iaf. Och jag säger "man kan gör vad man vill" och börjar beskriva en strand med azurblåt vatten och palmer, men börjar sen tänka på nåt annat, D säger att han ser små gröna och röda klot i takt till musiken, musiken känns väldigt skön. Vi lyssnar en del på Depeche Mode och Alphaville och Bob Marley sen hänger sig datorn jävulskt nog...
5:00
Nu har vi en del intressanta diskussioner, det känns som man förstår varandra så väldigt bra och man fyller i och diskussionerna blir väldigt långa men går snabbt in på sidospår.
Mycket handlar om vad som hände på museumet och hur det uppfattas och sen sidospår hela tiden.
En muntablett som ska smaka apelsin äter vi, när D säger den smakar saltvatten! Så känner jag en stark smak av salt plötsligt, sen radar han upp massa andra saker och jag känner precis dom.
Jag säger sen, det är ju apelsin, och kan riktigt tänka mig hur det är att äta en saftig apelsin i verkligheten eller nästan godare kändes det fast ett kort ögonblick.
Om jag skulle vilja skulle jag kunnat flyta in i en inre värld fast jag är så full av energi att jag inte blundar mer än några korta ögonblick då en härlig sexdröm sköljer över mig och jag tänker att jag inte ska flippa ur för mycket.
Forst följer...
Jag mötte upp honom och vi gick hem till mig, det var första gången vi träffades, vi pratade lite sen bestäde vi oss snabbt för att inta psykedelian.
Jag tog 25mg 5-meo-DIPT och D 20,5. Den vedervärdiga vätskan sköljdes ner med MER som tog bort eftersmaken efektivt.
+15 minuter
Vi bestämmer oss för att gå ner till målet: Världskulturmuseumet
Vi tar med musik, äpplen och chocklad.
+25 På vägen ner dröjer det inte länge innan D säger att han känner en viss effekt, och jag märker plötsligt att min syn har börjat flimra och en lustig känsla börjar infinna sig i kroppen.
+30
Mums nu skulle det vara gott med chocklad tänker jag! Vi äter lite av den 70% kakochockladen, och kakaosmaken framhävs något extremt precis som D säger känns det som att man tuggar rent kakaopulver.
Vi kommer in i museumet och nu börjar äventyret, vad har vi gett oss in på det är ju massor av folk överallt! blicken flackar, och perceptionsförändringarna blir tydligare fast jag föröker fokusera mig och lämnar in jackan i garderoben.
+45
Vi hittar en utsällning med en konstgjord regnskog med ljud och röligt vattenfall. fascinerat börjar vi utforska sen när vi går runt ett hörn så råkar vi komma till ett rum med mjuka mattor och massa barn. Det känns helt fel och vi lyckas komma därifrån. Sätter oss och pustar ut. Nu börjar trippen komma igång på riktigt mer och mer, och är säkert en +++.
Tankarna skiljer sig mycket från den normala sortens tänkande, och jag märker att jag lätt fastnar med blicken på ett objekt eller börjar analysera någon förbigående människa på ibland absurda sätt.
+1 timma
Vi letar oss vidare till en annan utsällning som jag efter ett tag fattar handlar om AIDS. Det är intressant, mycket intryck och fina färger. Men när en hotfull folkmassa på en teveskärm börjar ropa nåt i stil med "Bush and Reagan did nothing, we will charge you with homocide samtidigt som man läser några i det saker som skär rätt in i hjärtat säger jag snabbt kom nu går vi vidare.
AIDSutsällningen har olika rum, FEAR, DISPAIR, SORROW, ANGER och liknande känns plötsligt väldigt hotfullt. Musiken och stämmningen gör att man verkligen känner sig illa till mods, vi säger att dom som gjort utsällningen har lyckats bra!
Sen lyckas vi hitta två kuddar sjunker ner och betraktar dom grymt häftiga ljussätningarna med skuggsilluetter, och vi sitter och pratar om dom och tänker lite.
1:15
Tidsuppfattningen är nu helt ur spel, vi bara gör saker som faller oss in och det är först när vi lämnar museumet någon timma senare som jag ser vad klockan är så det är mest en riktlinje.
Trippen är nu väldigt flummig, det är oerhört kul med mycket spontana skratt över saker vi säger och så.
De störande momenten är att man känner en viss nervositet över att måste kontrollera sig men jag tänker mindre och mindre på det. Nån borde säkert märka det lustiga sättet vi rör oss på, tänker jag när jag mäker hur skummt D går omkring och böjer sig över montrar och hur vi plöstligt skrattar för minsta lilla sak.
+1:30
Vi går till nästa utställning som handlar om "utdöda kulturer i Afrika" säger jag Afrikanska kulturer iaf. Här står montrar med vapen, pipor och andra föremål. Allt är vackert. Vi går förbi en tavla som man inte får röra, färgerna böljar och rör sig lite granna, D säger att det är en affich och jag måste självklart känna hur den känns och ger säger sen att "man måste ha närhet till konstnären"
Det är svårt att koncentrera sig på att läsa text och jag hakar upp mig på detaljer t.ex. varför skriver de vad de tre bäst nattklubbarna i Nairobi heter, lite senare ser vi en Afrikan som sitter och pratar på en TV om hur livet är i en Afrikansk stad och att han ska försöka bygga upp en Affärsrörelse. Vi står i säkert flera minuter och analyserar först hur hans minspel fungerar, jag tycker han ler även fast han säger ledsna saker och undrar om våra minspel skiljer sig mycket från Afrikaners bla... Jag tar några kort på saker och undrar om man får det. Sen hör D, Bob marley musik och på en stor duk ser man Bob marley meditativt sjungande blandat med bilder på upplopp och väldigt härliga bilder på Rasa-fari folk som dansar, röker på och lever i naturen och jag fantsierar om att leva så och tänker att det är ett väldigt enkelt liv jämfört med de stora västerländska samhällena.
Vi blir sittande men har svårt att sitta stilla och jag känner att vi måste fika.
2:00
I kön beundrar jag en liten vägg gjord av färglada gubbar som står på varandra och formar ett mönster. Sen hör jag ett skummt ljud bakom mig. Jag undrar vad det är för form av hallucination och står stilla, sen får jag för mig att nån jävlas med mig innan jag ser att det är en utvecklingsstörd. Jag tror inte jag kunde hålla tillbaks ett skratt och det hela känns extremt dumt, fast jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag känner mig också smått trängd i kön och det känns jobbigt bara att bära min fanta och stora chockladvaniljbakelse som såg vansinnigt god ut. Jag pratar lite i kön och det jag säger lät nog ganska kul vid närmare eftertanke. Typ "Vilken fin vägg, vilka roliga mönster, smart gjord" Jag vill ha en sån chockladbakelse chockladen kanske inte smakar lika äckligt som den jag åt förrut" Vet inte riktigt...
+2:15
Vi sätter oss och börjar äta, det är gott först men det är svårt att äta muffisen sväller i munnen och vi får inte i oss allt fast fikan tar ett tag.
Vi studerar en grupp med människor som studerar arkitekturen som D säger och det stämmer. Ett litet tag fokuserar vi oss på en kille en frisyr som vi får för oss verkar försöka vara intellektuell osv fasst han säkert inte är det.
Sen kommer gruppen upp precis runt där jag sitter. D, springer iväg och pratar i mobil, jag försöker se normal ut och följer först intresserat snacket om ljussättning osv(med blicken på det blå fältet i taket)=, men snart går det till överdrift när guiden börjar skryta om ägglaminerat golv osv.
Jag blir sen skrämmd av en plötslig kommentar av D, flippar du ur eller?
Jag tror att jag gjort nåt sjukt... Hans puppiller är stora och dilatterade och blänker så man nästan ryggar tillbaks.
3:00 Vi kollar en annan utsällning som heter "the dwellings of demons" Det känns passande och de antika föremålen känns spännande, små ansikten som man hällde blod i och hade som rökelsefat mm.
På AIDS-utsällningen hittar vi rum som HOPE och LUST och i LUST-rummet sitter vi i en säng och kollar tre gånger på en kortfilm om en kille som ska hämta kondomer hos en i filmen uplagt som pusher innan jag förstår riktigt vad som händer. Ljusen skimmrar fantastiskt och det blir fler skrattanfall och lite roliga diskussioner. Sen går ett larm igång som jag först tror är en naturlig del, men det är det inte och vi bestämmer oss för att gå.
Vi äter ett saftig och gott äpple och tittar på folk.
3:30
Trippen forsätter, på vägen hem så köper jag ett paket ägg(?) och D en Cola, betalningen med lite mynt i en maskin blir inte så lyckad,
tjejen bakom disken ser lustig ut och saker sprakar lite, och en gungande känsla infinner sig.
Jag kommer ihåg att vi pratar om hur bra det känns, hur kraftigt medvetandet känns, det känns som man kan vara fyra år, eller var man vill samtidigt som man kan prata och vi pratar om hur ytligt mycket vanligt snack och fyllesnack är.
4:00
Vi kommer hem till mig och det är skönt att vila ut och ta det lugnt.
Jag har fått påpekat för mig hur lealöst jag går och dessutom så känns det som huden sprakar, en otrevlig känsla finns i kroppen det är helt klart inte bara postivia effekter och ibland känns det lite tortyraktigt fast det är när man tänker på det. Känseln är väldigt krafig och jag får lite rysningar speciellt när jag rör saker.
När man är hemma upplever man trippen på ett lite annat sätt, färgeffekterna på färgen är väldigt imponerande, en affisch böljar lite och saker rör på sig, även om jag hela tiden är ganska fokuserad vi tankar, eller det växlar.
Cola smakar till vad man gör den, gott iaf. Och jag säger "man kan gör vad man vill" och börjar beskriva en strand med azurblåt vatten och palmer, men börjar sen tänka på nåt annat, D säger att han ser små gröna och röda klot i takt till musiken, musiken känns väldigt skön. Vi lyssnar en del på Depeche Mode och Alphaville och Bob Marley sen hänger sig datorn jävulskt nog...
5:00
Nu har vi en del intressanta diskussioner, det känns som man förstår varandra så väldigt bra och man fyller i och diskussionerna blir väldigt långa men går snabbt in på sidospår.
Mycket handlar om vad som hände på museumet och hur det uppfattas och sen sidospår hela tiden.
En muntablett som ska smaka apelsin äter vi, när D säger den smakar saltvatten! Så känner jag en stark smak av salt plötsligt, sen radar han upp massa andra saker och jag känner precis dom.
Jag säger sen, det är ju apelsin, och kan riktigt tänka mig hur det är att äta en saftig apelsin i verkligheten eller nästan godare kändes det fast ett kort ögonblick.
Om jag skulle vilja skulle jag kunnat flyta in i en inre värld fast jag är så full av energi att jag inte blundar mer än några korta ögonblick då en härlig sexdröm sköljer över mig och jag tänker att jag inte ska flippa ur för mycket.
Forst följer...
