Jag har börjat tänkt på ett mer deterministiskt sätt. Trots att determinismen är något motbevisad(?) så påverkas allt av allt som sker, alltid.

Jag skulle t.ex förmodligen inte vara tillsammans med min flickvän om det inte var för att min polare var för full och hade glömt pengar. Och hon gick förbi precis där precis då.

Jag skulle förmodligen inte ens existerat om min farfar flörtat med en annan kvinna än farmor när han var 17 år gammal.


Små saker påverkar omvärlden och framtiden hela tiden. På vår lilla planet följs logik. Det mesta går att beräkna med matematik. Kommer trebarnspappan få ett epilepsianfall precis när hela familjen möter en lastbil så är det ju självklart att dom dör. Han kanske inte skulle fått epilepsi alls om det inte vore för ett minimalt genfel, som uppstod hos hans förfädrar flera tusen år bakåt i tiden.

Detta tankesätt har gjort mig lite mer känslokall tror jag. Gör att man känner sig tom ibland också. Men det känns bra att alltid ha ett svar på sina problem - Det bara bestämdes så, tusentals år bakåt i tiden. Jag har tur som fått existerat, haft ett bra liv. Det kunde lika gärna vart mycket värre.

Jag hoppas ni förstår hur jag tänker. Som om världen är uppbyggd på procent och matematiska beräkningar. Fast man kan ändå dra in en skvätt tur i det hela, ändå fast det kanske inte passar ihop.