Allt som har "blivit politik" är i kris. Det är själva politiken som är problemet.
Hur många har problem med de mest fria och kapitalistiska inslagen i vår vardag, som t.ex. den allt billigare och bättre hemelektroniken? Nå nsom lider av det? Cancersjuka köar i månader för extremt viktig sjukvård, men de kan när sm helst köpa en TV. Varför är det så? Varför blir det alltid brist på allt som politikerna tar över med sitt tvång, men alltid överflöd av allt som folk tillåts skapa och handla med ömsesidigt frivilligt?
Det kanske inte är så viktigt "varför", som det är att äntligen konstatera "att" det faktiskt är så. Slutsatsen är ju entydig: Avskaffa politiken så att människor tillåts göra alla de bra saker som de erfarenhetsmässigt alltid gör när de får välja själva! Flera århundradens erfarenheter från flera kontinenter, överbevisar utopin om att det skulle kunna existera någonting sådant som "bra politik".
Citat:
Ursprungligen postat av Koskela
Största problemet är att allt fler inom medelklassen (d.v.s huvuddelen av alla oss förvärvsarbetande svenskar) i allt mindre utsträckning är beredda att skriva på det "samhällskontrakt" som är en förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhällssystem med grundläggande välfärd för alla.
Ett kontrakt är per definition ömsesidigt frivilligt. En stat är per definition ensidigt tvång. Att kalla staten för "samhällskontrakt" är som att kalla våldtäkt för "överraskningssex". Men politikerna hittar ju på såna vulgära propagandafloskler i vild förtvivlan, allt för att försvara deras makt över undersåtarna och det mesta av deras pengar, som de ju helt enkelt driver in med våld.
FAKTARUTA:
Skattetrycket är ca 50% av BNP. Men bara 1.0% av BNP spenderas på rättsväsendet (polis, domstol, kriminal"vård" sammantaget). Även nuvarande regering skär ned siffran ytterligare. Skulle en höjning av världens allra högsta skatter "lösa problemet"? Mer av samma i 40 år till?