Citat:
Ursprungligen postat av
Dr Tinnitus
Det är ju ofta så att folk med tiden glömmer hur det faktiskt var ”på den gamla goda tiden” och lätt målar upp ett rosenskimmer där den epokens brister kommer i skymundan..
Jag minns min urusla 1979 BMW 316.
Motorn gick som en påse nøtter och var extremt törstig.
Felet var att plattan i fördelaren där brytarspetsarna satt fastskruvad var så tunn att det bare räckte till en och en halv gänga för skruven. Åkte till skroten och köpte en platta från en Audi som var mycket tjockare.
Efter det höll tändningstidpunkten sig på plats.
Läste i ett motormagasin att just den BMW-modellen var känd för att tändningen vandrade hit och dit som den själv tyckte.
Rostig var den också och som vinterbil var den nästan farlig.
Min Volvo 142 var bättre. Man kom åt absolutt allt i motorutrymmet. Generator och startmotor blev en fröjd att byta.
På snö och is fick man varning i god tid om att farten var lite för hög för då började bakendan att röra på sig.
-89 Audi 90 quattro med diffspärr var den bästa bilen. Kom fram på vintern oavsett.
Komfortabel med mycket god väghållning och en 2.3 liters femcylindrig bensinmotor som var skottsäker.
I dag åker man runt i en fem år gammal Lexus hybrid och jag saknar inte mina gamla bilar alls.