2026-06-02, 19:10
  #49
Medlem
RFTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Hur kan det vara avsikten när de knullar.
För visst gör de det?

Ja, det gör de.
Behöver samlag nödvändigtvis vara himlastormande passion?
Citera
2026-06-02, 19:13
  #50
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RFT
Ja, det gör de.
Behöver samlag nödvändigtvis vara himlastormande passion?

Jag förstår inte hur "tvekande" det kan vara när de faktiskt knullar och släpper på hämningarna.
Citera
2026-06-02, 19:22
  #51
Medlem
BarbrorFarbros avatar
Citat:
”Vi var professionella. Vi är ett bra par”, kompletterade hon honom.

Här kan du ta bort det ordet honom, om det inte hör till din stil att skriva så.



Överlag bra.
Citera
2026-06-02, 20:07
  #52
Medlem
RFTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TramsPostaren
Jag vet inte om du tänker att det går mig förbi att de har varsin familj på varsitt håll?.



Så här ser jag på de bitar du anser vara ytliga och betydelselösa:


Markus ord ”vi har våra familjer” handlar om hans moraliska kompass. Han har ju just innan sagt att detta inte får hända igen. När Elena upprepar Markus ord är det en mekanisk påminnelse för henne själv och hennes moraliska kompass.
Det beskriver i dessa korta ord hur svårt det kommer att bli att möta sin partner och familjen efter otroheten. En högst befogad oro hos dem båda.
Alltså: istället för att rakt och konkret skriva ”hur ska jag kunna se min partner i ögonen efter detta”, så valde jag dessa formuleringar, för jag menar att de ger mer tyngd åt situationen.

När Markus säger ”på måndag jobbar vi igen” är det ett sätt att en sista gång innan de skiljs för helg, försöka försäkra sig om att han och Elena är överens om att det som skedde var en gång och aldrig mer. Elena upprepar mekaniskt ”jobbar igen”, men inne i sig själv är hon nog mentalt någon annanstans. Det är som om hon inte förstått innebörden i det Markus sagt.


Att jämföra dina två noveller med min, blir som att jämföra äpplen och päron. Både till tema, personkaraktärer, miljöbeskrivningar, språk, komposition och stilistiskt uttryck är de väsensskilda.

Du har naturligtvis haft en plan för dina noveller precis som jag haft den med min.
Din plan går inte att applicera på min novell och vice versa.

Du tycks mig vara författaren som inte litar på din läsare, eller som bortser från att skönlitterära texter inte har några definitiva tolkningar.
Du förklarar för mycket, anser jag. Låt dina läsare själva tolka personkaraktärer och deras ord och handlingar.
Det är möjligt att du gör det i dina bästa alster, men det är ju jag ovetande om.
Till sist: en text som är avskalad ger läsaren möjlighet att placera sig själv i texten, utifrån liknande händelser som läsaren själv upplevt. Och det är något som en del författare missar.

Jag säger nu tack för i kväll, men återkommer gärna i morgon.
Citera
2026-06-02, 20:12
  #53
Medlem
RFTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BarbrorFarbro
Här kan du ta bort det ordet honom, om det inte hör till din stil att skriva så.



Överlag bra.
Du har helt rätt i att det ordet är en sorts redundans.
Citera
2026-06-02, 20:22
  #54
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RFT
Jämförelsen med Stig Dagermans novell och min, är ju orättvis. Han är i en klass för sig, jag är en amatör.
Du är inte dålig på att skriva, du missar bara att tala om för oss varför just du fastnade för den berättelsen du vill framföra. Skrivandet är ett evighetsgöra. Min novell i de andra inläggen var halvhyfsat ihopkastad och hade behövt mer kärlek.

Det är som man redan uppgett i tråden, en tanke om att det ska leda till en porrnovell medan man läser.
Vad fångade dig? Varför upplever du att det otrogna paret är en historia värd att berätta? Vad gör dig förälskad i handlingen?

Om jag kastar ihop något snabbt, det blir ändå klischéeartat men visar lite vad jag menar.

Citat:
Arbetsplatsen var nästan tom. En halvtimme tidigare hade rektorn stuckit in huvudet i dörröppningen och glatt meddelat sig på väg därifrån. Någon gång hade samma person förtjust uttryckt hur bra de båda arbetade tillsammans som om det lättade något på den egna arbetsbördan. Och nog kom de bra överens, alldeles för bra samtidigt som de båda skickligt dolde för de andra vad som pågick mellan dem. Ingen anade, tänkte de båda två utan att behöva uttrycka det högt. Samförståndet fanns där tillsammans med något annat som satte tonen. Det som nu dröjde sig kvar i rummet i en slags välbekant tystnad.

Det var fredag eftermiddag. Under lördagen hade han en match att gå med familjen på. Sonen med de barnsligt blåa ögonen skulle röra sig över planen medan han och hans fru stod där vid sidan och hejade på med den yngste i vagnen. Kärnfamiljen samlad i en trupp och på hemvägen skulle de åka förbi något matställe, kanske skulle det bli kinamat, kanske McDonald. Om han fick välja, vilket han sällan gjorde, skulle det bli en stek någonstans. Om några timmar var det tacos och fredagsmys framför en film. Helgen låg framför honom med all känsla av att vara lagom av allt, lagom händelserik, lagom tråkigt, lagom trivsamt. Hemtrevligt med något uttjatat över sig likt suckarna när hans äkta hälft plockade undan eller de mer öppet fientliga meningarna som ibland kastades ut mot varandra innan de föll rakt ner och flöt undan ner i springorna längs trägolven i huset för att efterlämna lyckan av att ändå inte ha det så illa. Att ingå i en lycklig familj. För nog älskade de varandra och grälade mindre än vad många andra par ändå gjorde. Det var bara den där tryckande känslan av att vara fast som pressade ihop honom. Känslan av att ändå inte riktigt veta om han var nöjd eller bara vant sig vid sin vardag och därför fortsatte i dess hjulspår.
Att gå till jobbet... han sökte trevande inombords efter en förklaring. Att lämna något bakom sig för något som gav en känsla av något som gjorde honom upprymd. Något... annat. Han betraktade henne förstulet, de riskerade att bli påkomna. Att förlora allt. De hade ju båda varsin familj på varsitt håll. Han funderade sällan på vad hon tänkte. Det var spänningen mellan dem, inte djupet som laddade dem och gav dem elektricitet.

Hon rätade till kläderna utan att möta hans blick. Någon skulle kunna upptäcka dem. Närsomhelst. Hon visste att hon borde skämmas och gjorde hon inte det åtminstone lite grann? Hon fnittrade till, kunde inte stoppa det och slog handen över munnen. Han såg förvånad ut men sedan log han. "På måndag..." hon tystnade och han nickade till svar utan att hon behövde fullfölja meningen. Utanför mörknade det tidigare om kvällarna. När hon kom hem tänkte hon ta ett bad, tända ljus och bara rå om sig själv en stund. Låta höstmörkret återkastas i badrummet medan hon lät sina dagdrömmar flyta omkring på ytan istället för att bli något förtryckt av stämning som gömde sig för de andra. Hemmet skulle antagligen fyllas med folk som det brukade göra om helgerna. Makens vänner, hennes egna, släktingar. Barnens kamrater. Det fanns alltid människor omkring henne och hon skulle laga mat. Baka. Servera. Först arbete på arbetsplatsen sedan hem och fortsätta. Men ibland smet hon undan och in i badrummet för att bli sin egen. En liten stund eller tills vattnet kallnade, barnen skrek och radion eller tv:ns ljud tvingade sig in dit till henne och krävde att hon skulle kliva upp. Ta ansvar. Ta itu med. Ta hand om. Och hon skulle resa den nakna kroppen ur badkaret för att få en skymt av sig själv i spegeln som skulle få henne att ställa sig på vågen och värdera tyngden av sig själv för att se vad som skulle skalas av. Därefter skulle hon klä på sig och ätas upp av den gemytliga stämningen, skratta medan hennes lockiga hår for omkring henne samtidigt som hennes make skulle kyssa henne på pannan. Senare när de gått och lagt sig skulle de ha sex och hon själv skulle drunkna i en känsla av att inte riktigt veta, vem hon själv var mitt i alla deras vardagsrutiner och familjehelger. Hon skulle tänka på någon annan och längta till nästa arbetsvecka.


Du har inte berättat för oss vad som fångade ditt intresse hos det där paret och din novell visar på att du aldrig utforskat det heller. Det handlar inte om att såga dig, utan om att man alltid måste skriva dåligt innan man skriver bra. En text är ett arbete. Om du tittar på det jag nu påtat ihop så är det obearbetat råmaterial. Jag är iofs en lat skribent. En uttröttad människa som aldrig riktigt gör mer än ett första utkast av något i livet men ändå.
__________________
Senast redigerad av TramsPostaren 2026-06-02 kl. 20:27.
Citera
2026-06-02, 20:28
  #55
Medlem
RFTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av buffalo3tys
Jag förstår inte hur "tvekande" det kan vara när de faktiskt knullar och släpper på hämningarna.

Jag har nog inte skrivit att de släpper hämningarna.
Jag tänker mig att det de säger innan kyssen, subtilt talar om att de är tvekande, att de inte riktigt vågar ta steget till att ligga med varandra.
Varför tvekar de? Det får vi inte veta i den situationen. Det får vi klarhet i efter samlaget. Då uttrycker de ju sin moraliska oro ang sin resp familj.

På ett sätt släpper de ju naturligtvis hämningarna i och med att de ligger med varandra, men det finns ju inget i novellen som tyder på att de ”knullar dom kaniner”.
Snarare ger väl novellens hela lågmälda stämning en aning om ett försiktigt och trevande samlag. Elena säger ju också ”vi är två om det”. Alltså: ”jag gör det bara om ansvaret är vårt tillsammans”.

En fråga till dig: hur tolkar du Markus fråga
”Har du?”
Citera
2026-06-02, 20:33
  #56
Medlem
Ballcancers avatar
Alltså jag antar du är en man som skriver?

Det är alldeles för pang på. Jag fick i princip inga bilder i huvudet och det pirrade inte till i snäckan heller.

Men det är inte heller jättedåligt. Kanske en lite väl uttjatad idé att ligga med en kollega. kanske isåfall ska vara en småelak chef eller att det finns nått mer som gör det "tabu".
Citera
2026-06-02, 20:41
  #57
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RFT
Så här ser jag på de bitar du anser vara ytliga och betydelselösa:


Markus ord ”vi har våra familjer” handlar om hans moraliska kompass. Han har ju just innan sagt att detta inte får hända igen. När Elena upprepar Markus ord är det en mekanisk påminnelse för henne själv och hennes moraliska kompass.
Det beskriver i dessa korta ord hur svårt det kommer att bli att möta sin partner och familjen efter otroheten. En högst befogad oro hos dem båda.
Alltså: istället för att rakt och konkret skriva ”hur ska jag kunna se min partner i ögonen efter detta”, så valde jag dessa formuleringar, för jag menar att de ger mer tyngd åt situationen.

När Markus säger ”på måndag jobbar vi igen” är det ett sätt att en sista gång innan de skiljs för helg, försöka försäkra sig om att han och Elena är överens om att det som skedde var en gång och aldrig mer. Elena upprepar mekaniskt ”jobbar igen”, men inne i sig själv är hon nog mentalt någon annanstans. Det är som om hon inte förstått innebörden i det Markus sagt.


Att jämföra dina två noveller med min, blir som att jämföra äpplen och päron. Både till tema, personkaraktärer, miljöbeskrivningar, språk, komposition och stilistiskt uttryck är de väsensskilda.

Du har naturligtvis haft en plan för dina noveller precis som jag haft den med min.
Din plan går inte att applicera på min novell och vice versa.

Du tycks mig vara författaren som inte litar på din läsare, eller som bortser från att skönlitterära texter inte har några definitiva tolkningar.
Du förklarar för mycket, anser jag. Låt dina läsare själva tolka personkaraktärer och deras ord och handlingar.
Det är möjligt att du gör det i dina bästa alster, men det är ju jag ovetande om.
Till sist: en text som är avskalad ger läsaren möjlighet att placera sig själv i texten, utifrån liknande händelser som läsaren själv upplevt. Och det är något som en del författare missar.

Jag säger nu tack för i kväll, men återkommer gärna i morgon.
Problemet är inte att jag inte ser dina ansatser, jag har läst tusentals med böcker. Problemet är att du inte leverera något. Du vill att jag som läsare ska gripas med av något som inte finns där.

Gällande min novell så borde den som sagt inte ha varit så kort. De flesta människor kan inte leva sig in i en psykotisk persons upplevelsevärld, knappt jag som skribenten heller. Givetvis måste man förklara för läsaren vad den inte annars förstår. Jag fick iallafall ett högt betyg och sa även det själv till läraren att den blir övertydlig, precis som jag skrev i tidigare inlägg.

Du har ingenting att drunkna i. Inget symbolspråk, inga utsmyckningar, ingen känsla. Du är säkert lite sårad men det är inte mitt syfte. Som sagt så är du inte dålig utan mer ovillig att utforska ditt skrivande. Du kan inte skala bort allt och förvänta dig att alla som läser befinner sig på nivån av kiosklitteratur. Det finns ingen laddning. En blek fot med nagellack? Ja då får du faktiskt ta och beskriva den mer konstnärligt än att vi alla börjar tro att det är porr. Tror du verkligen att lärare som när som helst efter lunchtid kan bli påkomna, masserar varandras fötter eller tar av sig skorna i någon fejkad statusvärld av dålig film?

Du måste berätta varför jag ska bli förälskad i din text genom texten, inte förklara den för mig. Allt trams du kommer med, känner vi alla till. Vi har redan hört alla banala repliker, banala förklaringar och läst banala texter och sett banala filmer. Är det något jag får uppfattningen om är att du inte vill skriva banalt.

Läs klassikerna. De är inte ens särskilt bra många av dem, de är dock sällan platta. De har innebörd och levererar något. Att skriva dåligt är nödvändigt för att skriva bra. Man är aldrig färdig med första utkastet oavsett hur många av oss som bara publicerar och skiter i att publiken tror att vi inte kan bättre. Skrivandet är ett hantverk och texter bearbetar vi.

Du kan skriva bättre. Ditt utkast är inte gränsen av vad du förmår att få fram.
Citera
2026-06-02, 20:52
  #58
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av RFT
Jag har nog inte skrivit att de släpper hämningarna.
Jag tänker mig att det de säger innan kyssen, subtilt talar om att de är tvekande, att de inte riktigt vågar ta steget till att ligga med varandra.
Varför tvekar de? Det får vi inte veta i den situationen. Det får vi klarhet i efter samlaget. Då uttrycker de ju sin moraliska oro ang sin resp familj.

På ett sätt släpper de ju naturligtvis hämningarna i och med att de ligger med varandra, men det finns ju inget i novellen som tyder på att de ”knullar dom kaniner”.
Snarare ger väl novellens hela lågmälda stämning en aning om ett försiktigt och trevande samlag. Elena säger ju också ”vi är två om det”. Alltså: ”jag gör det bara om ansvaret är vårt tillsammans”.

En fråga till dig: hur tolkar du Markus fråga
”Har du?”

Jag fattar inte hur den bleka foten kan vara en turn on.

Jag tolkade det som om hon hade skydd. Typ p-piller, kondom eller något annat skydd.
Citera
2026-06-02, 20:56
  #59
Medlem
grungewhores avatar
Dialogen är stolpig. Annars är det rätt välskrivet. Bra ordekonomi i övrigt, men det blir mer Dramaten-dialog i en novell, vilket blir malplacerat. Försök få dem att prata naturligare.
Citera
2026-06-02, 21:00
  #60
Medlem
RFTs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av TramsPostaren
Du är inte dålig på att skriva, du missar bara att tala om för oss varför just du fastnade för den berättelsen du vill framföra.
Vad fångade dig? Varför upplever du att det otrogna paret är en historia värd att berätta?.

Nej jag missar inte det, jag avstår från att göra det.

Jag skriver denna novell för jag är övertygad om att det finns läsare som kan relatera till sig själva. Det finns forskning, både internationell och svensk som anser sig visa att otrohet efter ett besök på puben, på en blöt firmafest, eller på en affärsresa inte är lika vanligt som otrohet mellan två kollegor som jobbar tight ihop och över tid utvecklat känslor för varandra. Detta har jag som jag skrev tidigare själv bevittnat.

Man behöver inte ha det dåligt hemmavid för att bli emotionellt bunden till en kollega. Det handlar istället om mekanismer som att man på jobbet får en fristad från familjelivet med alla dess måsten. Man kan på jobbet släppa ”Familjen AB” för en stund. Man slipper diskutera hämtningar i stallet och vilken helg svärmor ska komma på besök. Istället ges möjlighet till vuxna samtal om jobbet men också om allt möjligt annat. Till detta kommer att man oftast anstränger sig att på jobbet visa sig från sin bästa sida; man är hel och ren och luktar gott.
Det här är sådant som alla med familj vet.
Det behöver inte framgå av novellen.
Jag fokuserar istället på vad situationen gör med två människor på ett psykologiskt plan.
Markus och Elena slits mellan tre ”saker”: professionalismen, deras attraktion till varandra och deras äktenskap. Hur jag lyckas med det, kan diskuteras och det är flera i tråden som är inne på det.

Jag har alltså skrivit en novell som jag gissar att många kan placera sig själv i, oavsett om man varit otrogen eller ej. Har man inte själv varit i situationen så har man med stor säkerhet varit vittne till den. Igenkänningsfaktorn är hög föreställer jag mig.

Jag vill inte berätta någon extraordinär story; jag vill sätta på pränt en vardagshändelse som många kan känna igen sig i och säga ”ja det är så här”. Jag tror att man därmed inte behöver förklara varför man skrivit novellen.

Och jag skriver det igen:
en text som är avskalad ger läsaren möjlighet att placera sig själv i texten, utifrån liknande händelser som läsaren själv upplevt. Och det är något som en del författare missar.

Nu måste jag verkligen ta kväll. M v h
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in