Citat:
Michael Rubbestad (SD) tycker att det bör finnas fler män i förskolan samt att dom inte ska känna sig rädda för att bli betraktade som pedofiler.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/interpellation/andelen-manlig-personal-i-forskolan_h810857/
Könsfördelningen bland de anställda i förskolan är fortsatt mycket ojämn – drygt 4 procent av de anställda som arbetar med barn är män. Andelen har varit i stort sett konstant under de senaste tio åren. Andelen män som arbetar i fristående förskolor är något högre än i kommunala förskolor: 6 procent respektive 4 procent. Vidare är det så att vissa år fullgör så få som 50 procent av de manliga eleverna sin förskollärarutbildning.
Flera män som intervjuats av olika forskare och reportrar beskriver baksidorna med att vara man i förskolan. De ifrågasätter varför de får rollen som vaktmästare som ska byta glödlampor när detta lika gärna kan göras av de kvinnliga förskollärarna. De upplever också att de är väldigt synliga som män i förskolan; att särbehandlas av kollegor, chefer och föräldrar kan upplevas både positivt och negativt.
Det jobbigaste som männen lyfter fram är att förhålla sig till att bli betraktad som en presumtiv pedofil och att behöva hantera den rädsla, ilska och risk som detta för med sig.
I mitten av 1990-talet svepte en våg av polisanmälningar in mot anställda män i förskolan. Tonläget var så högt att det till och med ifrågasattes ifall män borde få arbeta i förskolan. Resultatet blev att andelen män i förskolan sjönk från 3,1 procent i början av 1990-talet till som lägst 1,9 procent år 1998 enligt statistik från Skolverket.
Sedan dess har andelen män åter kommit upp till samma nivå som tidigare. Rädslan för pedofili i förskolan har hela tiden funnits där och har då och då flammat upp i debatten.
Männen i Skolverkets studier säger att de försöker att inte låta sig påverkas av pedofildebatten när det gäller relationen till barnen på sina arbetsplatser, men en av männen förklarar att oron sätter sig i bakhuvudet.
Rapporterna berättar hur många av männen bygger upp ett eget säkerhetstänkande kring hur de ska agera mot barn, föräldrar och kollegor för att undvika misstankar. En del män undviker att ha barnen i knät, att delta i barnmassage eller att ligga intill något barn vid vilan. De vill ha dörrar öppna när de ska hjälpa ett barn på toaletten eller byta blöja. En del män nekar i perioder att utföra olika arbetsuppgifter om de tror att det kan misstolkas.
Om en anmälan uppmärksammas i närheten av deras egen kommun eller i riksmedier skapar det ytterligare rädsla. Vissa män uttrycker oro över att en anmälan från en förälder, som kan vara ogrundad, riskerar att slå sönder hela deras yrkesliv och privatliv i en handvändning. För även om anmälningarna läggs ned är det svårt att rentvå sig från misstankarna. De nedlagda anmälningarna väcker sällan medialt intresse. Däremot lever hatet ofta sitt eget liv när anmälda män får sin identitet röjd på öppna forum på internet.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att öka andelen manlig personal i den svenska förskolans värld?
Jävlar va sjukt.
Jag diskutera nu de senaste timmarna om "psykologiska påverkanskampanjer". Det började med invandring och mångkultur som propaganda slagträ. Det hela handlar om moraliska incitament kring något, liksom en fiende som står emot gruppens normativa sociala "plattform", alltså den yta med värderingar vars huvudteman omskrivs av kulturmarxism, en man är en mesig barnälskande drag-queen, en kvinna en snusande brandman som kör epa-traktor. Fienden till dessa arketyper är den vita imperialistiske blodtörstiga ryssen som bor nånstans i Sibirien och har lite lamm och verkar skog. Det hela handlar om kontroll av verkligheten figurativt, idémässigt, ideologiskt o.s.v.
Man skulle behöva skriva en uppsats i ämnet och det är samma metoder som genomsyrar den svenska godhetsknarkande högheten, i olika agendor. De naiva politiska besluten, oklarheten kring hur man löser kritiska problem, covid-vaccin, politisk kris, manipulationer av Riksdagens ordning. Allt ett symtom av samma mekaniker som kulturmarxismen angriper och förs ut till svenska folket och stackars icke-autonoma "röstboskapen". Även om det rör invandring, covid-vaccin eller Ukraina-kriget så är det alltid samma omskrivningar av antagonisten och protagonisten.
Det jag försöker komma till just nu är att samma form av kulturmarxism som vi ser omkring oss, kan i princip impliceras och gör det just nu i någon skala på pedofiler. Antagonisten blir protagonisten. Det handlar om en agenda som man tydligast ser just nu inom hbtq+ rörelsen. Alltså sex med minderåriga är okej. Michael Rubbestad pratar om misstänkliggörandet av förskolelärare på det mest lömska vidriga sättet, frågan är varför börjar pedofili bli en sådan politisk och social plattform och hur förhåller sig media till det? Även så finns det pedofiltendenser inom populärkultur, reklam och mode. Är detta början på "pedofilikampanjen" orkestrerat av mediahus och infört av vårat politiskt etablissemang. Sveriges mänskliga värden är belägrade och fienden är inifrån!
För att inte glömma forskningen kring förskolelärare som utsatt grupp, medans våldtäkterna uppdagas. (Media, Riksdag och även forskning)
__________________
Senast redigerad av Akacia2050 2026-06-02 kl. 15:12.
Senast redigerad av Akacia2050 2026-06-02 kl. 15:12.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera