Råd ni skulle ge till yngre kring privatekonomi

Du kommer dit när du blivit äldre. Förhoppningsvis innan. Tid och ungdom är ovärderligt!

Tack för tipset. Den är beställd!

Så investera pengarna i egen näringsverksamhet och utbildning, snarare än börsen, om jag förstår dig rätt?

Väl bekomme. Det viktiga är egentligen inte att spara just 10% utan ATT man kommer in i en spar mode. Vissa stunder i liovet kan man spara mer och andra gånger mindre. Ser egentligen pensionssparande som en del i det, du sparar varje månad utan att du tänker på det. Det många säger om 10% är att du ändrar inte din livstil om du har 100% eller 90% av din inkomst utan de sista 10% blåser de flesta bara på strunt - godis, läsk, snabbmat, taxi ibland osv.

För de flesta människor om man ska spara när man får pengar över så blir det inget sparande, alltså sparar man innan man betalar hyra/bolån, elräkning, mat osv. Då blir det gjort. Har en god vän som levde snålt och i slutet på varje månad förde han över allt han hade på kontot till ett sparkonto. Han hade en vit skjorta som var hans festskjorta i över 10 års tid. Vet inte hur mycket han lyckades spara men utgår från att det var ansenliga summor. Han och hans flickvän bodde i en enkel tvårumslägenhet i en massa år också.

Har alltid sparat en stor summa när lönen kom . tog pengarna direkt o flyttade , behöver jag mer än vad som var kvar någon månad lånade jag av mig själv från sparkontot o betalde igen en annan månad med ränta

Jag skulle säga att försök spara typ 10% av din nettomånadslön om du kan gärna mer om det går, det är alltid bra att ha en buffert. Andra saker är typ:

- En sak som är ok att ta lån för är studier, och välj att studera till något med i alla fall en hyfsad arbetsmarknad. Läs ingen flumutbildning på CSN, flumkurser kan du ta på kvällstid utan lån.

- Bostad kan också vara okej att ta lån för, men då ska man ha stabil ekonomi och veta att man klarar det under överskådlig framtid (dvs ett antal år).

- Bil kan vara okej att ta lån för om man behöver den för att ta sig till jobbet eller har fritidsintressen som gör att bil underlättar. Detta dock förutsatt att man klarar att betala för den. Dessutom bör det vara en enkel bil, typ en Yaris eller något som är hållbart och inte kostar skjortan. Sen skulle jag avråda från leasing, särskilt om man ung och livet kan förändras.

- Inte ta lån för ren konsumtion, typ nöjen och resor, det sparar man ihop till först.

Men samtidigt skulle jag påminna om att inte glömma leva och göra kul saker. Det kan givetvis vara olika vad man tycker är kul, men att resa är oerhört berikande som ung tycker jag, träffa brudar/killar, umgås och och ha kul osv.

Ingen i den här tråden har tagit upp det i särklass viktigaste: Gift dig (eller bli sambo) med rätt person. Det är det absolut viktigaste du kan göra i unga år.

Den person du bildar familj med kommer att ha en enorm inverkan på dig, dina beslut och din ekonomi. Och tvärtom. Det är omöjligt att hitta en perfekt person, men den behövs inte heller. Vårda ert förhållande, ni två är varandras fundament som allt annat vilar på.

Ordet "ekonomi" betyder "att hantera begränsade resurser som har alternativa användningsområden". Det är bara i mycket liten grad kopplat till just pengar och sparande.

Det har med alla dina resurser att göra; tid, din personliga energi, dina önskningar, drömmar och dina ambitioner. Din lycka och ditt välmående.

Allt detta är extremt hårt knutet till den familj du kommer att bilda.

Detta är det fundamentala. Inget annat.

Såklart blir det att spara.
Börja jobba när du slutar gymnasiet eller innan och bo hemma tills du är 25.
Då kan du mycket väl ha 1 miljon på banken och då sätter du in allt i fonder.

Slösa inte saker på massa skit.

Att man aldrig kan sitta säkert. Ett fast jobb är ingen garanti, man behöver bara bli sjuk så står man på bar backe! Villa, volvo, vovve är heller inga garantier. Man bör alltid spara ifall det värsta inträffar.

Att undvika konsumtionslån och avbetalningar. Handla bara för pengar du redan har. Bostadslån är ett undantag.

Och försäkra dig för sjukdom och arbetslöshet. Våra trygghetssystem är inte längre vad de var.