Citat:
Ursprungligen postat av
ReijoHervonen
Det står i artikeln att samtliga svenska drönare förlitar sig på GPS. Det är givetvis inte bra. GPS är för fredstid, inget som fungerar i en krigssituation utan störs ut omgående.
Det sägs också att drönare är ”slit och släng”, mer eller mindre som ammunition. Och att billig lokal produktion är avgörande.
Och att våra drönarpiloter tränar med regler som inte finns i deras krig.
Det sistnämnda är egentligen det grundläggande problemet, den som har flugit med en drönare inser att det finns många förmågor som drönare har som man inte kan utnyttja på grund av reglerna som gäller.
Det är en helt ny krigföring, som även medför helt ny strategi, taktik och logistik.
Tyvärr krävs det att försvarsmakten reagerar lika snabbt som utvecklingen går, men organisationen är inte byggd för detta i dagsläget.
Självklart att man borde ta fram rena drönarkrigsförband, utveckla det som en egen vapengren, med en specifik roll i strategin för att försvara landet.
Jag tror att man även skulle behöva koppla det till utveckling och uppbyggnad av en tillverkningsindustri av engångsdrönare.
Hur man ska få Försvarsmakten att ta utvecklingen på allvar? Hittills är det ju dyra statliga upphandlingar som man har ägnat sig åt, det är något som sker långsamt och med mycket pappersarbete.
Att styra en process där förutsättningarna kan ändras snabbt är något som är precis tvärtom, och samtidigt ska det ändå bli bra och inte bara vara att slänga pengar i sjön.
Så visst är det problem på många plan.