Erfarenheter av att träffa gamla klasskompisar?

Var på en återträff med högstadiet 10 år efteråt och det visade sig att det var inte kul alls, inte för mig iallafall. 5 år senare blev Facebook stort och torde ha dödat intresset för återföreningar. Det finns ju inte längre något som helst överraskningsmoment av att träffa gamla klasskamrater.

Har sprungit på en tjej från sjätte klass i gamla barndomskvarteren men hon har utvecklats till att vara en tyst kvinna som inte är mycket för att ta kontakt och det är samma sak med mig gentemot henne. Gamla klasskamrater för övrigt har försvunnit från jordens yta, man träffar aldrig på dem. Jag bor och är uppvuxen i stockholmsområdet.

Jag är bjuden på en miniträff med Max 10 personer efter mer än 40 år sedan nian, har inte sett mer än någon enstaka av dom sporadiskt för kanske 30 år sedan.
Det blir hemma hos en av dom en vardagkväll så jag antar att det blir rätt avslappnat. Inga rötägg vad jag minns, tvärtom.
Spontant så känns det nyfiket.

Jag missade inget. Vi hade återträff 10 år efter nian och nä det var inte särskilt kul alls. En favorittjej jag hade haft....det var då det. Att träffa henne nu gav noll. Minns att vi hejade men det var inget mer än så.

Några få är dock såklart fortfarande kul att träffa på. Vi passade ihop då och gör det fortfarande 30 år efteråt.

Förut fanns det ju ett par företag som hade som affärsidé att anordna klassträffar för grundskoleelever. De tog kontakt med alla tio år efter nian.
Det här var runt 2005, och det fanns inget intresse från min klass. Tur det, skulle ha känts konstigt.

Tja, man umgås inte längre så skulle kännas lite meningslöst om det inte är så att man råkar ha en del gemensamt och det är väl inte speciellt troligt då klassen som kan antas vara ett tvärsnitt av befolkningen bör ha alla möjliga typer.

Har inte haft möjligheten att gå på dessa men om den dök upp så skulle jag definitvt försöka ta den!
Sist jag var i mina hemmatrakter så stötte jag dock på 2 pers från min gamla klass... vilken skillnad!! Den ena en snubbe som spelat hockey på elitnivå nu med pension och pengar för resten av livet, såg bra och fortfarande ung ut - tränat hela livet och hans grabbar spelade nu också hockey
Den andra var en tjej som som lyckats nå en tresiffrig vikt och utan att överdriva så såg hon nog fanimej 20 eller åtminstone 15 år äldre ut än honom, hon hade också lyckats bli mamma... min första trekant var för övrigt med henne och en av hennes bästa vänner när vi var i tonnåren haha

De flesta verkar ha gått i samma klass i hela grundskolan tillsammans med många elever. För mig var det ganska hattigt.
I lågstadiet var det blandat årskurs 1-3. Sen mixades eleverna igen i mellanstadiet och sen i högstadiet.
När jag gick ut nian var det bara fyra elever kvar i klassen från när jag började i ettan.
Då bygger man inte upp så starka band.

Har inte kontakt med någon idag.

Kul i 20 minuter, sedan inser man det enda man har gemensamt är ett kort kapitel i livet...som tog slut för 30 år sedan.

Du har helt rätt. Det blir bara konstlat om lång tid har gått. Jag var på en klassträff efter tio år i ett källarvalv i Gamla stan. Det var OK. Främst för att det var två, tre tjejer som var trevliga då och trevliga också efter tio år. De liksom bar upp festen. Men efter mååånga år? Nej. Jag har helt enkelt ingen lust. Känns omotiverat.

Har ni många gamla klasskamrater addade på Facebook?

Har aldrig varit på någon återträff men har kontakt med många från grundskolan och gymnasiet, det är bara trevligt 😊

Bor du i en mindre stad? Där är det väl mer naturligt att man upprätthåller kontakten.